Norra Europas fulaste peppisar

Min mormor var enligt utsago en hejare på att baka pepparkakor. Eller man kanske ska kalla henne nitisk pedant när det kommer till pepparkakor. Efter att jag läst Att föda ett barn av Kristina Sandberg förstår jag tiden som min mormor var ung i lite bättre. Jag förstår att det var väldigt viktigt att vara duktig på att baka perfekt och jag är innerligt glad att jag lever nu och inte då.

Jag skulle nämligen baka pepparkakor ikväll och degen var ju inte alls så lätt att hantera som det verkade. Jag gjorde glatt ett gäng hästar men  när de skulle skutta över till plåten blev de liksom dragspelshästar istället, om ens det. Ofta förlorade de både huvud och rumpa.

Istället gjorde jag det enda rätta i mitt tycke och försökte producera rombformade pepparkakor. Även detta var tydligen över min förmåga. Resultatet blev något som måste vara norra Europas fulaste pepparkakor. Men jag tänker som så, att det blir sak samma så fort de hamnat i munnen i alla fall, och nog har de bra form att placera mögelost på? Notera även den enda hästen som överlevde skuttet.

Inte en så lämplig dag

att ha just den framsidan på DN Tv & Radio kanske. Skrämmande lika!

Vilket fynd!

Jag tycker väldigt mycket om servisen Mon Ami och samlar på den helt utan begränsningar, alla former, alla varianter är välkomna i mitt hem. Familj, släkt och arbetsgivare har hjälpt mig med mitt samlande vilket jag verkligen uppskattar. Jag är nämligen inte den enda som gillar Mon Ami och priserna är inte brutala men inte direkt låga heller. Långt ifrån billigt kan Mon Ami sammanfattas med.

 Sällan fyndar man Mon Ami. Å andra sidan bör man befinna sig i sammanhang där det kan fyndas alls, för att kunna göra fynd. Jag brukar sällan befinna mig i fyndsammanhang men det gjorde finaste Nina och såg då denna skönhet. Locket är förvisso lite sprucket men för priset 50 kronor så är det ett riktigt fynd!

Stort tack Nina för att du hade ögonen öppna!

Mina barn och dina ungar. Typ.

Nej, det här inlägget kommer inte att handla om att vara bonusförälder och vad det nu innebär i form av mina barn och dina ungar. Men typ en liknande sak men ändå inte.

Ni som känner mig vet att jag varit vegetarian ganska länge men inte längre är det. Min käre far är också mer eller mindre vego, så jag har full förståelse för alla typer av anledningar till att inte äta kött och jag vet precis hur enervande, frustrerande och irriterande det är att ständigt bli ifrågasatt och provocerad med frågor som ”äter du aldrig en endaste liten bit?”, ”om du får en miljon äter du då?”, ”vad händer om du äter kött nu?” etc etc.

På middagen med jobbet igår kväll var det två vegosar med, varav den ena satt mitt emot mig och fick utstå frågor av exakt den här typen. Inte illvilliga utan mer som ett sätt att hålla konversationen igång mellan två personer som inte känner varandra. Men säkert ganska irriterande.

Snart kom den utfråganden personen på att på andra sidan satt en kille som är vegotjejens raka motsats, nämligen en person som aldrig äter grönsaker. Möjligtvis i passerad form men aldrig så att det känns några bitar. Han gillar nämligen inte konsistensen. Detta blir han trackad för i tid och otid.

Tror ni då att vegotjejen trots motsatsförhållandet ändå såg att hon på sätt och vis hade en frände? Jag menar i detta att avvika i sitt födoämnesintag och ständigt bli ifrågasatt för detta. Nej det gjorde hon inte intressant nog. Däremot började hon precis som alla andra att ifrågasätta och lura i honom grönsak.

Nu säger du kanske att hon kanske gjorde det som hämnd för sin egen situation en stund tidigare, men det verkade verkligen inte så.

Vad vill jag då säga med detta? Jag vet inte egentligen. Tyckte att det var intressant och samtidigt lite nedslående. Att vi aldrig kan acceptera andras beslut om kost eller livshållning, så länge som det är något annat än vårt eget. Oavsett om det handlar om att leva på stan/landet, äta kött/grönsaker, läsa romaner/inte läsa romaner, motionera/icke motionera etc etc.

Att det ska vara så svårt att acceptera livsval som är andra än våra egna. Det tycker jag är intressant.

Uppvaknande?

Funderar på ordet ”uppvaknande” som ofta används när det handlar om andlighet och troende. Inser att jag ogillar att själva ordet i sig innehåller den outtalade meningen att vi som inte tror är sovande.

Kan man inte välja ett ord som snarare talar om förändring, ett annat sätt att förhålla sig till något, än att nedvärdera de som inte tänker lika till sovande?

Bara störde mig lite liksom.

Tusen frågor

Ibland faller jag för lusten att få svara på en enkät jag också. Det här är ingen enkät i ordets rätta mening men en hel del att svara på är det allt:

10 FAVORITER
Färg: Alltid svart
Mat: Idag bakpotatis och kesoröra. Annars ofta lasagne.
Band: Hej Matematik
Film: Vill se Mary and Max, eller om det är Max and Mary.
Bok: Det fördolda av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt
Sport: Jympa jympa fallerallera
Årstid: Senvinter, för då kommer våren snart
Veckodag: Torsdagar, för då kommer fredagen snart
Glassmak: Choklad, gärna x 3
Tid på dygnet: Sovmorgon

8 FÖR TILLFÄLLET
Humör: Rackarns glad, och nervös
Smak: Citronpeppar
Kläder: Mysbyxor och linne. Fårskinnstofflor
Bakgrund: Datorns vinande fläktljud
Nagellack: Nej nu har allt ramlat av
Tid: 20.00
Omgivning: Böcker i högar. Under högarna vårt matrum.
Irritationsobjekt: Kanske lite lite frusen.

6 HAR DU NÅGONSIN
Dejtat någon av dina nära vänner: Jajamen!
Brutit mot lagen: Ja det har jag säkert.
Blivit arresterad: Nej.
Badat naken: Det har hänt
Varit med på tv: Ja, och det var just en dag när jag fick vara hemma från skolan för min mamma, fejksjuk. Och sen var jag på teve på kvällen. Inte så lyckat!
Kysst någon du inte känner: Visst. Men det var länge sedan nu.

3 PERSONER
Du kan berätta allt för: Pass.
Du tycker om: Guldgubben
Du inte gillar: Morberg eftersom han ser så läskig ut.

2 VAL
Kaffe eller te: Alltid te
Vår eller höst: Definitivt vår.

1 ÖNSKAN
Att nästa vecka ska avlöpa väl.

Vet inte vem som hittade på den men den här bloggen var ganska tidigt ute i alla fall.

Glad!

Jag är bara så där glad idag. Och igår också för den delen. Det är bra nu.

För att vara konkret:

1. Jag är extremt nöjd med mitt nya jympapass. Det är roligt och folk ler redan i första låten. Dessutom svettas man floder.
2. Jag är stark och förlorar i vikt. Kommer i kläder jag inte kunnat ha på år. Hur kan man inte bli glad av det? (förutsatt att man går ner i vikt för att man vill det förstås och inte av någon annan anledning)
3. Jag mår bra på jobbet. Jag trivs på jobbet. Jag gillar mina kollegor.
4. Jag har läst många bra böcker på sistone. Snart kommer folk tro att min bokblogg är en älsk-blogg som bara älskar allting. Vänta bara – snart kommer en period av dåliga böcker. Då blir det annat ljud i skällan.
5. Jag har varit ovanligt framsynt och både läst och bokbloggat i förväg. Har inlägg som ligger och väntar. Ändå är det hetsigt att hinna med att läsa det jag åtagit mig, men det är en annan historia. Eller ett angenämt problem om man säger så.
6. Jag har min guldgubbe. Mitt stolpskott, min vinstvarning, mitt kattguld.

Nu ska jag gå och klappa honom på skallen och säga LÄGGDAGS!!!

Nänä! Den gubben gick inte.

Jag har just nu en passion för passionsfrukt. Helst skulle jag vilja ha det i frukostyoghurten varje morgon men man får faktiskt besinna sig en smula. Det skulle faktiskt bli passionsfrukt för 1456 kronor på ett år i så fall. Det låter dyrt för att vara ett infall. Så jag begränsar mig som sagt. Sen såg jag det här finfina (?) erbjudandet på Ica Hagsätra där jag brukar handla mina passionsfrukter:

Ordinarie pris 3.90 styck och erbjudande 3 för 15. Jag vet inte det jag. Så jag sa till att det där erbjudandet var väl si så där.

Idag när jag var där och handlade så var ordinarieprisskylten borta. Kvar fanns bara det dyrare erbjudandet. Jaha? Är det så man gör.

Tur att jag handlade 2 passionsfrukter när jag var där senast. Inte 3 för då hade man väl varit tvungen att ta det fina dyrare erbjudandet.

Nu väntar jag på att veckan ska ta slut och det där eländiga erbjudandet ska tas bort så att jag kan handla mina 3 passionisar för 12 kronor igen.

Önskar…

• mig fler dagar att kunna unna mig att vara uppe så här sent utan att ha ångest över när jag i så fall kommer att vakna i morgon, och när kommer jag i så fall kunna somna i morgon kväll, och hur trött är jag i så fall på måndag?
• att det alltid ska kännas så här lustfyllt och enkelt att göra nytt jympapass. Jag vet att jag inte sa så för någon månad sedan när jag tyckte att jag aldrig skulle kunna göra ett lika bra pass som det jag hade i våras. Nu är det gjort och det gick ovanligt lätt. Jag är redo att köra skarpt nu!
• fint väder i morgon, sista dagen innan jobbet drar igång igen. Men det ska regna. Suck.
• fler fikor av kalibern den jag och Jocke hade idag. Först pride sen en enkel fika och ett tillbakalutat samtal om allt och inget.

Nu är det dags för sängen och lite läsning innan ögonen faller ihop.

Sista dagen

Sitter här och muttrar över att det är sista semesterdagen idag, för den här vändan. Jag har egentligen inte några som helst problem med att gå tillbaka till jobbet, jag har roligt där. Och det kommer att hända roliga saker den här hösten som jag ser fram emot.

Vad jag bävar för är mörkret som kommer. Kylan. Och den evinnerliga raddan av icke-existerande sovmorgnar. Det ger mig ångest.

Jag vet inte riktigt hur jag ska peppa för hösten på bästa sätt. Kanske bara ignorera den?