Arkiv | april, 2009

Sydd och drogad

29 Apr

Ni vet min tand. Den där rackaren som inte ville ut ordentligt. Igår hade jag tid hos tandkirurg. Titta och bedöma trodde jag. Skära och bedöva var den egentliga agendan. Det var jag inte så pigg på om man säger så. Jag hade ju:

  • haft så ont så länge och nu precis blivit smärtfri
  • intalat mig att roten inte behövde bort
  • bokat in massa jympa till helgen
  • tänkt ägna ledigheten åt intensivt skrivande
  • blivit lite rädd sedan senaste ingreppet som höll på i en evighet och dessutom inte lyckades till fullo
  • inte ställt in mig på att göra ett kirurgiskt ingrepp där och då.

Men så blev det. Tårar hjälpte föga. Inte flög rothelvetet ut av sig själv för att jag grät. Och tandkirurgen propsade på att det var lika bra att få bort den nu, för antagligen skulle jag få problem senare och det skulle inte bli roligt då.

När jag väl torkat tårarna, insett faktum, så gick det bättre. Han frågade om jag ville ha lugnande men det kändes dumt. Jag har aldrig fått bedövningen satt så proffsigt som av denne man. Sedan hade de radion på ganska högt och han hummade med lite då och då, berättade vad han gjorde och hur det skulle kännas och att det var helt normalt. Sedan var roten ute på ett kick! Det hela avslutades med fyra stygn och ett helt gäng förmaningar om hur detta nu skulle skötas för bästa läkning och minsta möjliga smärta. 15 minuter tog själva ingreppet och hela rotsingen är ute.

Sköterskan visste dessutom hur man hanterar en flicka som gillar glass och som inte vill gå till tandläkaren. Man säger att det är bra att äta just glass och chokladsås efter just ett sånt ingrepp som ska utföras. Det var nog det som fick mig på fall.

Igår då så tog jag den föreskrivna dosen dubbel citodon och blev lite lullig i huvudet och sov fem timmar på em, och sen ytterligare nio timmar under natten. Nu är jag pigg som en lärka och har så lite ont att ingen tablett behövs alls än så länge. Nu sa han förvisso att smärtkurvan kan öka till i morgon för att sedan dala så kanske får jag ta lite alvedon ändå, men det är nog inte nödvändigt med något starkare om det håller sig på den här nivån. Skönt!!!

Nu en sväng till jobberiet. Med ska flytande föda. Jag vill ju inte svälta!

Ps. Brahekliniken hette det utomordentliga proffsiga stället, och det var deras tandkirurg jag besökte. Rekommenderas vid behov. Om den sista visdomstanden ska ut vill jag direkt dit.

Annonser

Big NO-NO

17 Apr

Ni som känner mig på riktigt och inte enbart i den virtuella världen vet att jag är en ganska ohipp person. Inte för att jag bryr mig så nämnvärt men idag fick jag verkligen svart på vitt att jag verkligen har NOLL KOLL.

Tunnelbana och på stiger två bruttor cirka 18. Båda iförda leopardmönstrade nylonstrumpbyxor i olika modegenrer, kortkorta kjolar som knappt syntes, korta skinnjackor ovanpå något som såg ut som flanellskjorta och t-shirt. Det ena håret blonderat till svinto, det andra färgat mörkt brunt på gränsen till svart. Modest makeup.

De börjar diskutera Ebba v S’s åsikter om vad som är rätt och fel. Det absolut biggaste NO-NO:t var att ha brunt hår i sin naturliga hårfärg. Färga brunt kunde man tydligen göra men inte ha den färg man har från början.

Man fick inte heller färga i hysteriska nyanser, eller använda starka färger i sin makeup. ”För allvarligt! Vem är snygg i det?!”

Okej, starka färger i smink är jag inte så bra på men min naturliga bruna hårfärg brukar jag få beröm av frisörer för, men nu är den tydligen helt ute enligt fröken v S. Att jag brukar sätta in extensions i skarpa färger gör mig antagligen än mer NO-NO hela jag. Undrar vad det blir i kombo med min bibliotekarielook…. (alltså knut och glasögon för er som inte känner mig UD)

Jaja, vad är väl en bal på slottet? Fast å andra sidan: om hipp innebär leopardstrumpbyxor, flanellskjorta och sönderblekt hår så vet jag inte om jag VILL vara hipp. Men jag har förvisso en leopardkeps i garderoben. Kanske dags att plocka fram den…