Arkiv | december, 2009

Vikten av choklad

12 Dec

Varje år  de senaste, ja säg, tio åren har jag antingen fått eller köpt mig en chokladkalender. De senaste åren har jag köpt en till sambon också för han sa alltid att han ingen behövde och sen satt han där med hundvalpsögon och jag hade en halv chokladkalender. Om ens det. Men det var inte det jag tänkte skriva om.

Jag köper mig alltså en chokladkalender i god tid till den första december. Sen den första december öppnar jag luckan som det står 1 på och äter den första biten. Så här långt brukar jag inte ha några problem. Inte heller brukar jag ha problem med lucka nummer 2, men redan vid 3 brukar det haka upp sig. Jag glömmer bort att öppna lucka nummer 3 den tredje december. Det kanske är mycket på jobbet eller jag leder ett jympapass och kommer hem sent. Jag glömmer antagligen bort lucka 4 den fjärde också. Och sen är det igång.

Det är väl inget att orda om, tänker du antagligen nu. Nej, säger jag, det skulle du ha alldeles rätt i, om det bara handlade om att äta äckliga små chokladbitar på rätt dag. Men det handlar om så mycket mer än så. Du kanske inte har ägnat det så mycket tanke med det är faktiskt en chokladkalender. Inte bara choklad utan även kalender. En kalender är till hjälp när det gäller att hålla reda på dagarna och när man glömmer att äta chokladen så märker man inte att dagarna går.

Och ganska nära december månads slut kommer en helg som oftast närmar sig med chockartad hastighet. Och nu kanske jag upprepar mig, men det är detta som chokladkalendern ska hjälpa till att avvärja. Den chockartade hastigheten alltså. Rätt nyttjad så får man hjälp av kalendern att inse att julen närmar sig. ”Jaha nummer 10, då är det 14 dagar kvar” kan man tänka. Dagen efter ”jaha nummer 11, då är det 13 dagar kvar” och så vidare. I den bästa av världar skulle jag alltså ha full koll på att julen närmar sig och i exakt vilken takt.

Istället är det så här: ”shit kolla! Jag har glömt chokladkalendern och har hela 6 bitar att äta ikapp idag. *mums mums* IIIiiHH!!! Är det redan den 10e?! Det var ju den fjärde igår!” Och sen igen ”nämen kolla, nu har jag glömt kalendern igen och nu har jag fem bitar att äta *mums mums* IIIIiiiH!!! 15e december!!!? REDAN!!!?”

Du förstår att det här är ett problem. Om jag bara kunde nyttja min chokladkalender rätt så skulle jag inte behöva ha julpanik. Och du förstår vad hjälpta de med julpanik skulle vara av att ha en chokladkalender. Och du förstår!!! – hur illa mitt liv i december skulle vara utan chokladkalender. Då skulle jag gå från 1 till 24 lika snabbt som man tar av plasten från en ask Alladin.

Nu ska jag bara försöka komma ihåg att äta en bit choklad varje dag. Det borde inte vara så svårt. Kanske ska jag sätta alarm på mobilen?

Annonser

Läskiga typer

10 Dec

tycker jag att de perfekta människorna är, som säljer dyra krämer och fint smink hos Lancôme, Garnier eller vad de nu heter allihopa på lyxtorgen på Åhléns och NK. Deras hår ligger så blankt och fint, kinderna är släta av foundation och sminket diskret och samtidigt massor. Deras vita sjukhusrockar bär inte ett spår av spilld ögonskugga eller ketchup från lunchen. De gör mig kort sagt rädd.

Jag vågar inte ens gå i närheten av dem av rädsla för att de ska se min sorgliga uppenbarelse, mitt ostyriga hår, min obefintliga makeup, för att inte tala om min helt obehandlade hy. Än mindre vågar jag närma mig diskarna för att se vad det är för skatter som gömmer sig där. För att inte tala om att prata med någon av dem, fråga något och kanske handla. Herregud det finns bara inte!

Tacka vet jag självplocket med Isadora och brudarna. Där jag kan mötas av en vanlig tant med blå ögonskugga som vänligt, varmt och skickligt hjälper mig att välja rätt färg på foundation och hitta en ny mörkbrun ögonskugga när den jag gillar har slutat tillverkas.

Snälla bli aldrig perfekt! Var en tant med blå ögonskugga istället. Okej?