Arkiv | Fundering RSS feed for this section

Inte en så lämplig dag

10 Nov

att ha just den framsidan på DN Tv & Radio kanske. Skrämmande lika!

Annonser

Mina barn och dina ungar. Typ.

27 Sep

Nej, det här inlägget kommer inte att handla om att vara bonusförälder och vad det nu innebär i form av mina barn och dina ungar. Men typ en liknande sak men ändå inte.

Ni som känner mig vet att jag varit vegetarian ganska länge men inte längre är det. Min käre far är också mer eller mindre vego, så jag har full förståelse för alla typer av anledningar till att inte äta kött och jag vet precis hur enervande, frustrerande och irriterande det är att ständigt bli ifrågasatt och provocerad med frågor som ”äter du aldrig en endaste liten bit?”, ”om du får en miljon äter du då?”, ”vad händer om du äter kött nu?” etc etc.

På middagen med jobbet igår kväll var det två vegosar med, varav den ena satt mitt emot mig och fick utstå frågor av exakt den här typen. Inte illvilliga utan mer som ett sätt att hålla konversationen igång mellan två personer som inte känner varandra. Men säkert ganska irriterande.

Snart kom den utfråganden personen på att på andra sidan satt en kille som är vegotjejens raka motsats, nämligen en person som aldrig äter grönsaker. Möjligtvis i passerad form men aldrig så att det känns några bitar. Han gillar nämligen inte konsistensen. Detta blir han trackad för i tid och otid.

Tror ni då att vegotjejen trots motsatsförhållandet ändå såg att hon på sätt och vis hade en frände? Jag menar i detta att avvika i sitt födoämnesintag och ständigt bli ifrågasatt för detta. Nej det gjorde hon inte intressant nog. Däremot började hon precis som alla andra att ifrågasätta och lura i honom grönsak.

Nu säger du kanske att hon kanske gjorde det som hämnd för sin egen situation en stund tidigare, men det verkade verkligen inte så.

Vad vill jag då säga med detta? Jag vet inte egentligen. Tyckte att det var intressant och samtidigt lite nedslående. Att vi aldrig kan acceptera andras beslut om kost eller livshållning, så länge som det är något annat än vårt eget. Oavsett om det handlar om att leva på stan/landet, äta kött/grönsaker, läsa romaner/inte läsa romaner, motionera/icke motionera etc etc.

Att det ska vara så svårt att acceptera livsval som är andra än våra egna. Det tycker jag är intressant.

Uppvaknande?

5 Sep

Funderar på ordet ”uppvaknande” som ofta används när det handlar om andlighet och troende. Inser att jag ogillar att själva ordet i sig innehåller den outtalade meningen att vi som inte tror är sovande.

Kan man inte välja ett ord som snarare talar om förändring, ett annat sätt att förhålla sig till något, än att nedvärdera de som inte tänker lika till sovande?

Bara störde mig lite liksom.

Önskar…

1 Aug
  • mig fler dagar att kunna unna mig att vara uppe så här sent utan att ha ångest över när jag i så fall kommer att vakna i morgon, och när kommer jag i så fall kunna somna i morgon kväll, och hur trött är jag i så fall på måndag?
  • att det alltid ska kännas så här lustfyllt och enkelt att göra nytt jympapass. Jag vet att jag inte sa så för någon månad sedan när jag tyckte att jag aldrig skulle kunna göra ett lika bra pass som det jag hade i våras. Nu är det gjort och det gick ovanligt lätt. Jag är redo att köra skarpt nu!
  • fint väder i morgon, sista dagen innan jobbet drar igång igen. Men det ska regna. Suck.
  • fler fikor av kalibern den jag och Jocke hade idag. Först pride sen en enkel fika och ett tillbakalutat samtal om allt och inget.

Nu är det dags för sängen och lite läsning innan ögonen faller ihop.

Sista dagen

30 Jul

Sitter här och muttrar över att det är sista semesterdagen idag, för den här vändan. Jag har egentligen inte några som helst problem med att gå tillbaka till jobbet, jag har roligt där. Och det kommer att hända roliga saker den här hösten som jag ser fram emot.

Vad jag bävar för är mörkret som kommer. Kylan. Och den evinnerliga raddan av icke-existerande sovmorgnar. Det ger mig ångest.

Jag vet inte riktigt hur jag ska peppa för hösten på bästa sätt. Kanske bara ignorera den?

Smått/gott

3 Nov
  • Blev så glad förra veckan när jag läste DNs halloweenspecial. En hel sida fanns med läskiga saker och Per Morberg var en av dem. Äntligen! utropar jag. Äntligen någon som håller med mig om att den mannen är obeskrivligt läskig. Jag kan nästan inte titta på bilder av honom, så illa är det. Hittills har alla sagt att jag är knäpp, att han till och med är lite snygg, men nu vet jag att jag inte är ensam. Kanske finns det till och med ett namn på det hela? Morbefobi?
  • Härmed invigs operation mys. Jag brukar vara ganska bra på mys annars men detta mörker kräver faktiskt en särskild insats. Jag började storstilat med varm choklad med kanelsmak som bästaste kollegan och vän K tagit hem från Tyskland. Den satt fint i novemberblåsten kan jag säga. Gott också. Tack!
  • Ryggen då? undrar kanske någon. Tack det är väldigt bra! Ska på mitt förhoppningsvis sista besök hos kiropraktor Sovin i morgon. Hans ordinerade stretchövning har gjort underverk tror jag visst. Jag är i alla fall mycket mindre stel. Knappt ens på morgnarna längre. Ett mirakel har skett! Jag tror nästan det tarvar en present till Sovin i morgon. Vad ger man en man som knäcker ryggar och gillar att åka skoter?
  • Till helgen är det hälsomässa i Älvsjö. Är man ändå intresserad och ändå ska dit så kan man kolla på sambon och mig som i gott sällskap (och som förhoppningsvis står framför och skymmer åtminstone mig) visar på Friskis utbud. Detta görs fredag kl. 16, lördag kl. 12 och söndag kl. 16. Varmt välkomna. Om ni missar detta så kan sambon och jag göra hembesök och visa, dock ej i ledarkläder. Särskilt spännande kan då yogan och core bosun bli. Tycker vi.

Å de va alt. som nån sa.

Dagens…

2 Okt

livstecken: Jag. Hej! Här är jag. Jag lever….

middag: rotsakssoppa med thaitouch, efterföljt av pannkakor med hemmakokad svartvinbärssylt.

känsla: glädje, nästan ren glädje. Jag har sjungit spontant och utan att tänka mig för. Det gör jag bara när jag är riktigt glad.

tråkigaste: min kiropraktor Lars humor. Den är nästan lika tråkig som min och sambons.

alkoholintag: två glas halvtorrt vitt. 90-talsdricka må jag säga.

alkoholplanering: beställde tre flaskor av Blossas glögg 09. Det var innan jag fick veta av sambon att Systembolagets personal tyckt den vara så ogod att de inte tog in den i sortimentet. Okej… Återstår att se.

ryggstatus: bättre än någon av de föregående trettio dagarna. Nästan rak, nästan smärtfri. I morgon blir det jympa av.

kafkaliknande…: skulle hämta mitt DHL-paket från bokmässan vilket ska ske på Hagis spel och leksaker (jaja på ett ungefär). Där finns en lång disk och jag ser en kille, före mig i kö står en person så jag väntar snällt på min tur. När det är min tur sträcker jag fram min mobil för att visa DHL-numret.

 – Vad är det där? säger han. Är det ett posten?

 – Ja, säger jag.

 – Då ska du gå dit bort, säger han och pekar mot andra änden av den sju meter långa disken. Där är posten.

Jaha, tänker jag och får tillbaka min mobil och knatar över till andra änden av disken. Och han knatar över. När vi kommit till postdelen sträcker han fram handen efter mobilen igen och säger

 – Jag behöver din mobil och id-kort.

Sen försvinner han i typ en timme (ja, jag överdriver) med mobil och id och kommer sen tillbaka med mitt paket.

Men så lustigt bara. Kunde han inte behållt min mobil från början och sagt att följ med över hit bort så ska jag kolla efter ditt paket. Nej istället hänvisar han till en annan plats och liksom till en annan person som visar sig vara han själv.

Det får mig oundvikligen att tänka på kafkaliknande (monthy python säger sambon) situationer där man bli hänvisad runt till olika kassor och det är samma otjänstvilliga person överallt.

Tillbaka till Hagis. Han räcker fram mitt paket och säger:

– Det är tungt.

Då kan jag inte låta bli. Utan måste bara få ge lite förvirring tillbaka och säger helt sanningsenligt:

– Jag vet. Jag packade det själv.

Så det så. Där fick han så han teg.