Arkiv | Hantverkare RSS feed for this section

Hårrasande!

16 Feb

Ni som känner mig i verkliga livet vet att jag har relativt långt hår. Ni som känner mig lite närmare vet att jag är oresonligt rädd om mitt hår, att jag drömmer mardrömmar om att få det avklippt mot min vilja, att jag inte vet vem jag skulle vara om jag klippte av mig håret. Alltså klipper jag mig aldrig hos frisör och om min hemmafrisör min kära mor råkar ta 10 cm istället för 8 så sörjer jag i veckor. (Min kära mor är alltsom jämt min allra bästa frisör ska jag dock tillägga.)

Det som jag nu ska berätta hände inte mig, men en av mina närmaste vänner, inte idag, men igår. Det hår hon hade innan igår var rätt långt, fint och jämntjockt.

Hon behövde klippa sig. Inte klippa så mycket, toppa lite, klippa upp lite grann och skapa en lugg som mjukar upp lite runt ansiktet. Eftersom hon nyligen flyttat bestämde hon sig för att prova en frisör i sin nya stadsdel. Det skulle hon aldrig ha gjort.

Och det ska också sägas att hon redan innan hade dåliga vibbar av hela stället. Men vad ska man göra? Ibland måste man gå till en ny frisör och då vet man aldrig dessvärre hur det blir, och detta var ett sådant tillfälle.

När hon kommer dit och har satt sig, och sagt att hon vill toppa lite, kanske klippa upp litegrann och gärna ha lite lugg så säger tjejen:

– Vi har en lite annorlunda klippteknik här.

Ska hon skära med kniv? är en rätt välgrundad fråga men nej det skulle hon inte, utan hon håller fortfarande saxen.

Då tar hon min väns hår och sätter upp det i två höga toffsar, ni vet sådana som jag brukade ha alltsom oftast för några år sedan. Höga pippilotter helt enkelt. Så tar hon tag om allt håret i tofsen och drar handen utåt ca 15 cm och så klipper hon av tofsen! Allt hår i hela tofsen, bara rakt av! Raskt gör hon samma sak på andra sidan. Tar ur tofsarna och säger

– Då var det klart!

Då var det klart! Hon hade gjort en klippning som en grundskolans mobbare iförd sax hade klarat precis lika bra! Hon hade gjort något som man inte brukar få betala dyra pengar för utan som man får SKADESTÅND för att bli utsatt för. Hon hade förstört min väninnas hår som tagit ÅR att spara ut. Med orden ”vi har en lite annorlunda klippteknik här” och två snabba klipp klipp med saxen, skapade hon en postfrisörsorg av aldrig skådad like.

Det är inte slut här.

Min väninna stirrar på sitt hår och vet inte vad hon ska säga. Säger till slut

– Men luggen då?

– Oj då! Luggen. Hallå! (ropar på frisörkollega) Kan du komma och klippa luggen?

Frisörkollegan kommer och grabbar tar i en bunt hår, inte bara framme vid luggen utan hemmahörande lite överallt på huvudet och klipper av. Då säger inte min väninna något mer. Hon vågar inte. Hon vet ju inte vad mer de kan komma på att göra. Så hon reser sig och går därifrån. Förlamad. Förbannad. Förtvivlad.

Och så ringer hon mig. Hon vet att jag är en av få människor som förstår hennes förtvivlan. Och jävlar vad jag förstår. Och vad förbannad jag blir!

Hur i he-vete kan man bete sig så? ”Vi har lite annorlunda klippteknik här” (sagt med fjantig röst). Kunde hon inte lika gärna säga som det är: ”Vi kan inte klippa hår här, så vi gör tofsar och kapar rakt av. Det är aldrig någon som vågar klaga.”

Och sen är man inte mer än människa och man är minst sagt i frisörens våld. Ytterst sällan orkar man klaga även fast man inte är nöjd. Jag skulle inte heller har gjort det, men jag önskar att vi var fler som orkade och vågade säga, efter avslutad katastrofklippning, att ”Det här betalar jag inte för”.

För det är ju liksom redan förstört. Vad frisören än gör så kan de inte trolla hårlängden tillbaka. Uppklippningen är gjord, håret är borta. Dessutom vill man antagligen inte att samma frisör ens ska sätta kammen i ens hår igen. Det kanske blir ännu värre och med största säkerhet ännu kortare.

Hur såg det ut då? Det såg ut som man kan tänka sig att det gör när man har fått tofsarna avklippta. Det var rätt kort, eller pagelångt uppe på huvudet och runt ansiktet. Sen var det lite längre, längre bak på huvudet, där håret haft lite väg att gå till tofsarna. Det kunde varit värre men det är fanimej inte en färdig och acceptabel frisyr. Det är inte en klippning – det är ett angrepp, en skymf, ett övergrepp.

Den frisör ni INTE ska gå till heter Gabri & Co och ligger i Årsta Stockholm. Här och nu skapar jag en lista över frisörer man inte bör gå till. Om du har en egen mardrömsfrisör får du gärna dela med dig av salongens namn här, så att andra slipper samma öde som du råkade ut för.

Min sambo råkade för övrigt ut för en frisörincendent för inte alltför länge sedan, han också. Hans frisör körde liksom över den lilla lugg han så väl behöver, med samma klippmaskin som resten av håret och lilla luggen försvann. Kvar fanns jämnkort hår över hela huvudet. Liksom lite igelkott över det hela. Min sambo var grymt missnöjd men vågade/orkade/förmådde inte klaga han heller.

Vad är det med frisörer nu för tiden?!!!

Jag kommer med största sannolikhet drömma mardrömmar en lång tid framöver. Lååång tid framöver.

Annonser

Hantverkare…

10 Aug

Är de inte ett släkte för sig, så säg? Vi beställde persienner till den lägenhet jag ska sälja. Tänkte att det nog var bra eftersom man kan störa sig på insynen från gatan. Jag vande mig förvisso men persienner fyller nog en funktion. Sagt och gjort. Persiennmakaren kom, tog mått, bestämde tid och dag för installation och försvann. Och dök inte upp på utsatt dag eller tid. Min sambo ringer honom varpå persiennsnubben inte har den blekaste aning om någon beställning.

”Jaaaa just ja, i Hagsätra. Ja ni var intresserade av persienner.”

”Nej vi beställde persienner av dig som du skulle levererat och monterat idag kl. 12”

”Ja, här ser jag. De är inte färdiga. Kan jag komma nästa vecka?”

Nån måtta får det faktiskt vara. Dessutom har sambon börjat jobba igen då så det var liksom inget alternativ. Fredag kl. 17 blir det som bestäms. Vilket idag vid 17-tiden ändrades till kl. 19. En fredag! Han kunde nämligen inte komma kl. 17 upptäckte han just kl. 17 eftersom han befann sig i andra ändan av stan. Hur är det möjligt? Hur kan han bestämma sig för att åka till andra ändan av stan just vid den tidpunkt då han bestämt att han ska vara i Hagsätra.

För mig är hantverkarmentaliteten obegriplig. Den hantverkare som i sin marknadsföring sade sig vara punktlig, pålitlig, hålla ekonomiska utsagor och tidsscheman, den hantverkaren skulle vara gudasänd och antagligen helt överhopad med jobb.

Men nu sitter persiennerna där och jag hoppas sannerligen att en blivande köpare tycker att det var en god investering.

Apropå något helt annat så ägnade jag lite koncentrerad tid åt Potter och genast tog det sig. Så pass att jag faktiskt längtar lite efter att få sätta mig att läsa igen. Men nu tvättstugan med sambon.

På återseende