Arkiv | oktober, 2008

Ensamvargen

30 Okt

Igår var mams, min granne A och jag på första genrepet av teaterföreställningen Reinfeldt – Ensamvargen, med Johan Rabaeus. Ni som känner mig väl vet att jag långt ifrån är någon teaterkvinna. Det är sällan jag uppskattar det helt enkelt, men den här gången lät det så galet att jag gärna följde med för att kolla in vad det är för något. Dessutom är Jan Mark som är dramaturg, medskapare till föreställningen och det bidrog så klart.

Men vad då – en pjäs om Reinfeldt?

Precis just det. Alla repliker i boken bygger på saker Reinfeldt sagt på rikt. Materialet är år av intervjuer, samma material som ligger till grund för boken med samma titel som kom alldeles nyligen.

Jag måste börja med att nämna scenografin. Fantastiskt snygg scenografi. När man kommer och står och väntar så visas filmsnuttar på storbildsskärmar där Rabaeus/Reinfeldt tränger sig genom ett journalistuppbåd. Inte ett ljud hörs, men det sätter stämningen. Snyggt.

Sittplatserna är placerade som ett C. Det känns intimt och trevligt. Snyggt också. Själva scenen består av ett höstlandskap. Publiken sitter som i vattnet och ser in mot land. Spångar går genom vassen och ut mot vattnet. Ett fantastiskt tjusigt piano står mitt i alltihop, och det är vattenpölar, gräs och annat skrufs. Framför allt så är det en massa uppstoppade djur, och det var lite konstigt. Det var säkert 15 djur på olika ställen på den lilla scenen. Och det kunde dröja innan man upptäckte dem. En räv. Nämen. Och där – en fågel. Hepp 2 ugglor. Och 2 ekorrar. Som Rabaeus dessutom snubblade över vid något tillfälle, men inte ekorren utan en mård tror jag.

Pjäsen var intressant. Jag är inte så insatt i Reinfeldt och hans uttalanden, men ändå lyckades texten, åtminstone mestadels fånga mig. Folk skrattade, jag mer sällan, men visst var det lite roligt ibland. Oftast bestod det roliga i att man verkligen kan höra politikertugget och att det blir så tydligt när texten flyttas från politikerscenen till scenen. Så tydligt att det är talat skriftspråk.

Tycker att Rabaeus gjorde en bra insats också, även om jag inte förstod om han ska ha manus med sig på scen även sen. Jag tror inte han ska det. Men jag blev lite nervös för honom, om det är så att han fortfarande behöver ha manus och det bara är några dagar kvar till premiär. På så vis hoppas jag att det var meningen att han skulle ha papperna med sig.

Med sig på scenen hade R/R en pianist. Han var både bra som pianist och rolig. Han förgyllde det hela, helt klart. Särskilt när han spelade piano och gjorde skumma små saker under tiden. Och Rabaeus sjöng till. Sjunger Reinfeldt själv? Annars fattare jag inte vad sången hade där att göra förutom som pausfågel. Och förvisso kanske en välbehövlig sådan.

Så här efteråt är det svårt att säga vad jag tyckte om pjäsen. Jag gick inte därifrån som några gjorde och jag hade inte ens tanken att göra det. Vilket inte är en ovanlig tanke för mig, när jag är på teater. Gott betyg alltså att jag inte tänkte på att gå. Det var intressant helt enkelt. Sevärt.

Men jag funderar på vad man vill med en sån här föreställning. Vill man förlöjliga Reinfeldt (vilket jag inte tyckte man gjorde) eller vill man höja honom (vilket jag inte heller tyckte att man gjorde)? Eller är man verkligen så neutral som jag tyckte att föreställningen ändå var?

Och vad säger det om vårt samhälle idag att det sätts upp en pjäs om sittande statsminister? Det är något skumt i det hela, tycker jag i alla fall. Något skumt helt klart.

Annonser

I-landsproblem

30 Okt

Pucko pucko pucko är den person som tyckte att det var en bra idé att ha cd-fodral med rundade hörn.

Pucko pucko pucko är den person som tyckte att det var en bra idé att välja ett sådant fodral till sin skiva.

Det går ju inte att få ut den ur hyllan!

Väderkvarnsfajt

29 Okt

Ibland slåss folk mot väderkvarnar. Man brukar le lite överseende mot sådana personer, som uppenbarligen inte inser att fajten är lönlös. Idag tror jag att det är jag som försöker mig på en liten fajt.

Det är faktiskt med lite sorg i hjärtat som jag inser att statens beslut att det ska heta tjugohundraåtta istället för tvåtusenåtta, börjar få sitt genomslag i folkmun. Jag märker ibland att det nästan kryper ut ur min egen mun också, men då försöker jag raskt att bita mig i tungan, och pressar ihop läpparna. Sen kommer det förhoppningsvis ut ett tvåtusenåtta istället.

För jag förstår inte varför det ska heta tjugohundra… Jag kan inte se att det språkbruket finns någon annanstans. Tänk på pengar. Du säger nittonhundrafemtio kronor men skulle aldrig drömma om att säga tjugohundrafemtio kronor om tvåtusenfemtio. Det finns alltså snarare belägg för att vi SKA säga tvåtusenåtta för 2008.

Och kom nu inte dragande med att man säger det artonde århundradet och det tjugonde århundradet. Det är en annan sak. Då räknar man århundraden och då är det naturligt att man säger så.

Dessutom är det längre att säga tjugohundra… än tvåtusen. Fyra stavelser mot tre. Valet är klockrent tycker jag, men uppenbarligen inte andra.

Jag fortsätter fäktas. Väderkvarnen sveper sakta och värdigt med sina blad och bryr sig föga.

En bra helg – men förkyld

26 Okt

Jojomen. Förkylningen kom tillbaka med kraft som sambon skulle ha sagt. Jag snörvlar hur som helst och är återigen inne i ett nässprejsberoende. Bara en gång till, tänker jag var 7e timme. Och en gång till.

Helgen har således ägnats åt förkylning och hem. Lördagen åt förkylning och söndagen åt hemmet. Men jag var på utflykt igår. Snajdade till mig (nylonstrumpbyxor och högklackat – jisses DET var länge sedan!) och åkte på vännen As disputationsfest. Trevligt mycket trevligt. God veggo-mat och bra bordsplacering. Kom hem sent för att vara tant Homie, men vad trevligt jag hade det. Särskilt som jag sprang på folk som jag inte trodde att jag skulle träffa på just där! Sammanträffanden är alltid kul. Särskilt när det kanske kommer något gott ur det i längden…

Söndagen, alltså idag, blev helt impulsivt väldigt trevlig även den. Sambon ville kolla saker han inte bör köpa den här månaden, på Blocket, så jag ledde in honom på det vi bör köpa istället och hepp! hittade vi precis såna hyllor vi ville ha till matrummet för en femhundring alldeles i närheten. Som hittat! Kontaktar bonusfar Å och i en nafs arrangeras fika med mams, herr Å, samt syster Flippers med skrutt. Då inser jag att vi kanske behöver städa lite efter förra helgens fest också.

Sagt och gjort. Kallsvettig och dan dammsög jag, vi gick till grovsopen, och sen pantade jag burkar och handlade medan sambon inhandlade hyllorna. Sen kom hyllorna och ställdes på plats och det blir kanoners! Och fikat var supertrevligt. Lilla skrutt börjar dessutom bli social. Flörtar och håller på. Får ett kargt mostershjärta att smälta. 🙂

Sen har nojar jag lite över att huset jag tycker så mycket om faktiskt är till salu. Men jag kan inte köpa ett hus. Absolut inte nu. Men jag nojar lite.

Vimsig

23 Okt

Micrar färdigköpt risgrynsgröt. Hej vad fort det måste gå. Börjar bli bråttom nu, ska ju iväg strax och jag ska bara en massa saker innan dess.

Tar ut gröten ur micron. Strör över socker. Strör över kanel. Går och sätter mig framför datorn för att kunna göra åtminstone två saker samtidigt. Men vad konstigt det luktar! Kollar in gröten. Ser normalt ut. Men vad luktar det då? Muskot!

Jag har kanelat med muskot! Skrapa av och häll på resten av tuben och så micron igen. Sen noga noga kolla – jo det står KANEL.

Ingen bra början på risgrynsgrötssäsongen direkt.

Tack!

20 Okt

Underbaringar, älsklingar, viningar för att ni kom i lördags.

Tack för vackra blomster, choklad, ljuslyktor, servetter, Bluffspel, gästbok och en tovad svamp. Men allra mest tack för att just ni kom. Det var fantastiskt trevligt.

Sen jympade jag två pass på söndagen, i rad och utan styrkorna som viloperiod. Det var tufft. Någon annan tillbringade söndagen på soffan. Säger inte vem.

Besviken

17 Okt

Inte ett blåmärke!!!

Är lite öm på höger skenben där det kom BLOD! men det syns inget förutom den lilla repan.

Idag är det jag som efter passet går till Buttericks (så passande! BUTT-ericks) och köper teatersmink. Jag måste ju ha blåmärken att visa upp i morgon kväll.