Arkiv | april, 2008

Valborgsblogg

30 Apr

Tantvarning 1:

Tycker inte om valborg längre. Min bästa valborg var när jag flög till Glasgow på valborgskvällen för att hälsa på yngsta syster, tillsammans med mellansyster. Vi såg eldarna från planet när vi steg och det var jättefint. Det var ett bra avstånd.

Jag tycker inte om valborg för stöket. Det är tombola och tacky musik. Men framför allt är det skrikiga ungar som springer alldeles för nära elden och jag blir nervös och föräldrarna äter korv och dricker bärs någon helt annanstans. Och det är smällare till förbannelse. Tycker inte om valborg.

Körsång och Vintern rasat… tycker jag däremot om.

Tantvarning 2:
Tycker inte om studenttider längre. Jag förstår att de är glada och Sjung om studentens lyckliga dar. Men de dricker så mycket. Och de stojar och skränar och jag blir nervös. Jag blir nervös för att de ska göra illa sig på alkoholen och varandra. Att hjärtan ska krossas och att ett nej inte är ett nej. Att de ska ramla av flaken när de är berusade efter champagnefrukosten.

Sen får jag lite ångest å deras vägnar. Nu slipper de ut ur gymnasiet och ska börja ta ansvar för sitt liv. Ibland känns det inte som att de är riktigt beredda på det. Som att de fortsätter att tro att någon annan ska ta beslut och ta hand om dem. Nu är det riktiga livet här och egen lyckas smed är den som bankar på dörren. Jag får lite ångest å deras vägnar och önskar Lycka till.

Krampvarning 3:
Min tredje varning går till Alf Svensson och hans kristdemokrater. Nu är de på gång igen, men kanske något försiktigare än förra gången. I morgonens debattinlägg i DN agiterar Svensson med kompis för äktenskapets bevarande. Det HETEROSEXUELLA äktenskapets bevarande.

Tydligen anser 87% av svenska folket (enligt SIFO) att det borde vara en grundläggande rättighet för barn att få växa upp i en naturlig familj. Detta ”naturlig” gissar jag ska betyda heterosexuell. Jag är mycket nyfiken på i vilket sammanhang frågan ställdes och vilka de andra svarsalternativen var. Jag tycker personligen att det borde vara en rättighet att få växa upp med både manliga och kvinnliga förebilder i sin omgivning. Att man som ensamstående förälder ansvarar för att barnet får en förebild av motsatt kön om inte den andra föräldern finns tillgänglig. Eller att homosexuella par ser till att det finns en förebild av motsatt kön i nära relation till barnet. Sen om familjekonstellationen anses ”naturlig” tycker jag är ovidkommande. Huvudsakligen att det är en harmonisk och trygg uppväxtmiljö.

Och appropå trygg och harmonisk uppväxtmiljö så tycker också Svensson och hans kompis att äktenskapet inte bara måste bevaras mot homosexualiteten, utan även mot skilsmässorna. Att skilja sig är, om man läser genom raderna i debattartikeln, att inte ha försökt tillräckligt. Barn mår tydligen bäst av att leva med två föräldrar som inte vill leva med varandra.

Jag tror inte att det gamla goda äktenskapet som räckte från 20-årsåldern till döden, var särskilt lyckligt. Jag tror att gubbarna bedrog och att gummorna drack likör i sin olyckliga ensamhet framför diskbaljan. Ekvationen är enkel. En skilsmässa leder till lyckligare föräldrar och lyckligare barn. Om det behövs en skilsmässa naturligtvis. Det bästa är naturligtvis att föräldrarna är lyckliga tillsammans i sin relation, men är man inte det så är skilda vägar bättre. Tro mig. Jag är skilsmässobarn två gånger om. Den andra skilsmässan som var den enda jag egentligen upplevde, var det bästa som kunde hända.

Och svenska folket skiljer sig för sin egen och barnens lyckas skull. Så var Alf Svensson gör är att kasta än mer dåligt samvete och skit i ansiktet på de föräldrar som faktiskt tagit tag i sin livssituation och förändrat sitt liv till det bättre. Ekonomi behöver inte betyda allt. Ibland är lyckan en egen lägenhet och ett nytt liv.

Nej, jag blir outsinligt arg på Alf och hans gubbar. Bloggandet skulle kunna fortsätta i evighet men jag stannar här. Läs gärna Alfs artikel själv.

Annonser

Kurragömma

25 Apr

Vissa är normala och andra är underbara.

Min älskling Ika tillhör den andra kategorin av människor. Och det är till ständig glädje.

Vi brukar till exempel leka kurragömma hon och jag. Hon skriker 1! och jag springer och gömmer mig. Alltid på samma ställe i hennes lägenhet, nämligen klädkammaren. Och hon blir lika nervös och pirrig i magen varje gång, och liksom kan inte sluta skratta över att jag var i just klädkammaren. Och ingen annan fattar något. Bara Ika och jag.

Idag tog vi det en nivå högre. Idag lekte vi virtuell kurragömma per msn. Se här:

Ika säger:

vad ska vi hitta på nu då?

Ika säger:

1!

Ika säger:

”var kan hon vara…?”

Ika säger:

AHA! Du var i klädkammaren

Loveina säger:

Okej

Loveina säger:

Din tur.

Loveina säger:

1!

Ika säger:

*springer fort som fasen*

Loveina säger:

tusen!!!

Ika säger:

*krypa krypa*

Loveina säger:

NU KOMMER JAG!

Ika säger:

tihi

Loveina säger:

*leta leta*

Loveina säger:

*leta här*

Loveina säger:

*leta där*

Loveina säger:

Under sängen!?

Loveina säger:

Det var som fan….

Ika säger:

JAAAAAAAAA!

Loveina säger:

Just ja… det var hemma hos mig.

Ika säger:

 annars skulle det ju inte gå!

Loveina säger:

Där får även vuxna människor plats under sängen.

Förstår ni hur roligt det kan vara? Det kan vara jättekul!

Finfint!

25 Apr

Har sovit länge.

Plockat lite i lägenheten.

Tagit mig an en halvårsgammal hög av viktiga papper som skulle hålas och sorteras in i pärmar.

Gått en långsam promenad med en vän och surat ur oss ordentligt. Observera klädval kjol och linne.

Ätit årets första mjukglass med chokladsås i solen.

Suttit i solen på balkongen och läst och druckit te och ätit kladdkaka.

Inte så mycket mer vettigt.

Det verkar inte blöda längre i alla fall och jag har fått lite färg på armar och axlar. Antagligen i ansiktet också.

Nu över till vännen med lite kladdkaka och saft. Vi försöker pusha varandra till att vara lite duktiga när det behövs. Nu ska jag över och kontrollera och berätta vad duktigt jag gjort. Ibland behöver man en stor spark helt enkelt.

Ut i solen med er!

Det gick bra!

24 Apr

Utdragningen av visdomstanden gick bra. Eller rätt så bra i alla fall. Jag var helt medveten om att fjolårets utdragning var en barnlek jämfört med hur det kan vara.

Mycket riktigt – denna rackare satt mer bestämt fast. Och hade dessutom, när man kunde beskåda den i hela sin skönhet, en liten fiffig krok längst ner som komplicerade det hela.

Men min tandläkare vickade och vickade och jag var lugnare än på länge. Jag har på något konstigt sätt lättare att hantera utdragning än lagning. Lagning får mig att kallsvettas och vilja fly. Utdragning ger en massa konstiga effekter upp i huvudet. Det drar lite i näsan och trycker under ögonen. Nästan underhållande.

Men nu är den värsta fasen. Blödandet. Min tndl sa att jag skulle bita på kompressen tills jag kom hem. Då skulle jag ta ut den och OM det blödde skulle jag sätta dit en till. Det blöder ju som fan! Det första jag lade dit fick jag kassera på en gång. Tog två till och satte dit och nu tänker jag helt enkelt inte titta på ett tag. Däremot insåg jag att jag nog behöver fler än jag fick med mig. Sambon är skickad till apoteket för att införskaffa.

Och så har jag köpt saft och yoghurt. Inte glass faktiskt. Men Sandra hade ett finfint recept på sin blogg som jag kanske ska testa.

Tillbaka

24 Apr

till status ont i ryggen. Fick vikarie till jympan igår. Tack och lov. Hade problem både med att stå och sitta igår.

Idag är jag hemma från jobbet. Har sovit länge, vilket kanske gör susen för mitt humör. Åt frukost, läste lite och gick en promenad. Såg blomster och nu är verkligen våren här! Bildbevis:

    

 

Sen gick jag och satte mig på en solig bänk och läste lite. Tog av mig västen och satt i bara tröjan. Skööönt. Drog till och med upp byxorna lite och förfärades över mina stubbiga vita ben. Förhoppningsvis var det ingen som fick allvarliga men av åsynen. Sen reste jag mig från bänken och då trodde min rygg att jag knappt kunde gå. Små små korta steg fick jag ta tills den förstod att det inte var någon fara egentligen.

Nu ska jag fixa lite sen lunch och sen åka för att toppa denna toppendag med ett besök hos tandläkaren och dra ut en visdomstand. Ni förstår hur bra man kan ha det.

Här är jag i solen.

Ännu…

22 Apr

Ännu ett pass körde jag idag.

Ännu ett blåmärke har jag nu i högerhanden. De från i förrgår har inte bleknat ännu och kompletteras fint av detta nya som sitter strax under lillfingerkudden.

Ännu en sur dag. Jag har varit lite sur på sistone. Pms? Kanske det. Jag är för sur för att bry mig.

Ännu en trött dag. Hm. Det kanske hänger ihop. Försöker faktiskt lägga mig tidigt och i tid, men så har jag också varit riktigt duktig på att gå upp de två morgnar som varit hittills den här veckan. Det gör at jag blir trött på kvällarna.

Ännu surare blev jag när jag hällde ut pastan till morgondagens matlåda i vasken. Men gråt inte över spilld pasta säger man ju, så jag svär istället. Högt och ljudligt och morrar och muttrar, så att sambon säger att jag måste vara snäll mot honom. Han har inte gjort något fel. Nej det har han väl inte. Men han kanske kunde förutsett att jag skulle hälla ut pastan i vasken och kommit och hindrat mig. Mindre kan man faktiskt begära av den man lever med. Han ska åtminstone få hälla av den vända som ska koka i vattnet som är på värmning nu.

Ännu mer vår ute och ännu tråkigare att sitta inne på kontoret. Jag längtar ut. Jag längtar till nästa helg då inte särskilt mycket är bokat. Jag längtar till scharter med sambon. Jag längtar bort.

Ännu mer.

Spilld mjölk

21 Apr

Idag besökte jag ett av förlagen jag köper in ifrån. Ett av de kristna förlagen jag köper in ifrån. Jag köper faktiskt böcker från så många som fem kristna förlag. Det beror lite på hur man ser det. (jag räknar just nu Artos och Norma som samma, och Cordia och Verbum som två separata) Strunt samma.

När jag var där fick jag reda på att i höst är det 50-årsjubileum för den kvinnliga prästrätten, dvs att även kvinnor får prästvigas och verka som präster. Det är jättebra. Det är jättelänge sen. Och fatta att det än idag sitter gubbar och surar över detta yrke som de så uppenbart tycker att de har ensamrätt på. Är det inte patetiskt.

Man kan tycka i dessa sekulariserade tider att de skulle ha annat att bekymra sig om. Men icke. Kvinnan är alltid det största bekymret och hotet.

Annars så såg jag en sorglig sak igår, i den fantastiska vårsolen, hade det skett en olycka. Jag kan inte ha kommit många minuter efter faktum, och jag gissar att sorgen var stor. Min sorg skulle ha varit stor. Mycket stor.