Arkiv | augusti, 2007

Synd synd synd om mig.

31 Aug

Hej här är jag! Nu är jag tillbaka. Var jag har varit? Åh alldeles alldeles i närheten men bara lite tyst ett tag. Det har varit så mycket att göra och hålla på med att jag inte hunnit eller orkat vara varken rolig eller kreativ. Däremot så har jag ibland varit så rolig och kreativ när jag gått och lagt mig att jag nästan inte kunnat somna. Nej, vad tror du nu om mig? Sånt håller INTE jag på med. Däremot så har jag skrivit hela kapitel till min nya bok i huvudet, och sånt kan få en att vakna till igen, oavsett hur trött man var innan.

Men jag är tillbaka för att berätta att jag har träningsvärk. Jag är ju som tidigare nämnt med i Friskis showgrupp inför Let’s Move-dagen i Rålambshovsparken 16 september, och igårkväll övade vi i några timmar. Bland annat övade vi på Ki-boxdelen. Saken är den att jag aldrig varit på ett ki-boxpass, aldrig haft på mig varken boxhandskar eller mitsar (som jag tror att det heter) förut och dessutom har en muskulatur som är synnerligen ovan vid denna typ av aktivitet.

Eftersom vi nu ska visa upp detta i showformat så tänkte jag att det är nog bäst att jag inte slår. Tänk om jag skulle lyckas slå till någon på scen. Det vore liksom lite så där. Så jag tog bestämt på mig ett par mitsar och eftersom jag inte är världens kortaste kvinna hamnade jag i par med N som är ki-boxinstruktör och så körde vi igång. N slog och jag höll emot och det var raka slag, uppercuts, sidslängar, knäboffs och karateskuttar. N hoppade och sparkade för, antar jag, inte allt vad tygen höll (han hade ju en uppenbar rookie som motståndare) och jag höll emot för allt vad tygen höll.

Och de där musklerna man använder när man håller emot slag och sparkar, de är inte så ofta i bruk annars. Aldrig på ett vanligt jympapass skulle jag vilja påstå, och tack och lov. Så när vi var klara var jag helt skakis och öm, rödflammig på mina misshandlade armar och med en (häpp! stackars mig!) bruten lillfingernagel. På kvällen när jag skulle kolla på köksbord i senaste utskicket från Ikea så skakade mina händer bokstavligt talat. Det var helt klart synd om mig. Och då hade träningsvärken ännu inte börjat smyga sig på.

Idag däremot är den här. Synd, synd, synd om mig. Synd om mina bicepsar som protesterar mot all fysisk aktivitet och synd om min lillfingernagel som ilsket och envetet fastnar i håret hela tiden och hotar med att slitas av riktigt långt in.

I morgon kan jag berätta om vad jobbigt det är med varma sommardagar eftersom glassen nästan hinner smälta på vägen hem från affären. Det är också ett stort problem i dagens samhälle, nästan likvärdigt med träningsvärk.

Tills i morgon. Aj!

Annonser

Snodd ost

18 Aug

Idag läste jag färdigt Drömmaren och sorgen av Eva-Marie Liffner. Jag tänker egentligen inte säga så mycket om den här och nu eftersom vi ska diskutera den på läsecirkeln om en dryg vecka. Men det var en säregen känsla i den, och när jag precis läst ut den så somnade jag och sov middag ett par timmar. Och inser när jag vaknar att jag drömt i samma känsla som det var i boken. Det var lite intressant. Och för er som läste mitt tidigare inlägg om min läsning av Imago, en tidigare roman av Liffner, så kan jag lugna er med att säga att ja, jag hängde med lite bättre i den här. 🙂

Så till snodd ost. Fick häromdagen ett paket med lite böcker från ett av de förlag jag köper in böcker från. Däribland fanns Vem snodde osten? av Spencer Johnson. Jag började läsa den på vägen hem och läste ut den senare samma kväll innan sänggåendet.

Vem snodde osten? är en bok om hur man tacklar förändringar. Genom nästan övertydliga liknelser visar författaren på olika sätt att hantera ovälkomna förändringar och det var lite som ett slag i ansiktet. Som ett uppvaknande. Eller som ord satta på en känsla man haft. Och jag insåg att mitt sätt att hantera de ovälkomna förändringar som varit i mitt liv senaste tiden, inte är särskilt fruktbart eller bra för mig själv. Och att jag måste göra något åt det. Det kändes bra. Och som ännu en spark i baken.

Bokens innehåll kanske kan låta banalt. Att det är så övertydligt att ett barn inte kan missa poängen. Men ibland är det bra eller till och med nödvändigt att få ett pekande finger på saker man egentligen vet om sig själv. Det går liksom inte att blunda då. Inte just då i alla fall. Men man kanske börjar kisa igen efter ett tag och då är det väl dags att läsa om den.

Jag kan varmt rekommendera den i alla fall. Om du känner att du behöver enkel men kraftfull läsning om att hantera förändringar. Den är väldigt träffande och jag tror att de flesta känner igen sig på något vis.

Jätteklart!

17 Aug

Och nu, nu är det jätteklart. Papperna är påskrivna och de har fått titta på lägenheten en gång till, mätt och pratat. Ska vi ha duschkabin, ska vi ha garderober här, ska vi… Och det kändes JÄTTEKONSTIGT. Min lägenhet har ju inte duschkabin! Eller garderober där! Jag har ju möblerat ultimat och som jag har haft det ska alla ha det här! Men så funkar det ju inte. Det är bara lilla hjärtat som inte riktigt fattar att snart är det inte jag som bor i den här fina lilla gula lägenheten utan de. Och snart bor jag och sambon i en annan lägenhet.

Det känns konstigt. Inte att vi ska bo i en annan lägenhet men att jag inte ska bo här. Det är lite känsla av ”vad har jag gjort?” Enbart vad gäller försäljningen av den här lägenheten förstås. Det andra ser jag fram emot. Börjar liksom tröttna på att bo i en visningslägenhet. Nu kan jag lika gärna packa ihop resten så att jag kan packa upp någon gång. Och få det mysigt igen. Men med mer ordning och lite mer space denna gång. Mer luft, mer ordning,  mer rymd.

I kväll blir firarmenyn:

Fördrink Gula änkan. Skål och hipp hipp.

Förrätt: rökta räkor med aioli

Varmrätt: Stekt laxfjäril, kokt färskpotatis och kall limesås.

Efterrätt: Trippel chokladglass.

Någon gång kan man väl få unna sig?

För mycket alkohol får det dock inte vara, för i morgon kl. 10 är det jympa i Kista. Gissar att jag kommer att shoppa bort lite pengar i gallerian sen… Men vad fan! 🙂

Nu ska jag sätta på potatisen. Sambon är på väg hem.

Klart!

16 Aug

Nu är budgivningen över och vi skriver kontrakt i morgon. *Puh*

Skönt att det är över, skönt att det är klart. Skönt att det ordnade sig och blev riktigt bra. 🙂 Förvisso ska man inte ropa hej och så men det skulle väl vara fan om det sket sig nu.

Snart får vi ta och fira ordentligt! Skumpa skumpa skumpa!!!

Budgivaronsdag

15 Aug

Apropå att jag igår skrev att jag skulle berätta om att jag kände mig som en tant i måndags. Kom på att det inte var så himla kul egentligen. Mest tragiskt liksom. Att jag blir äldre och nu på riktigt är en sån där tant som tycker att hon är ung och hipp men som bara ser ut som precis vem som helst, och är precis ingen. Eller ser töntig ut. Så vi skippar det.

Jag har nu börjat läsa Eva-Marie Liffners Drömmaren och sorgen, och den är bra. Jag läste hennes Imago och den gav mig känslan av att läsa något riktigt riktigt bra, men som jag liksom aldrig fick riktigt grepp om. Jag fick inte ihop trådarna. Jag hajade helt enkelt inte. Denna bok har jag ju ännu inte kommit så långt i, så jag vet inte om jag kommer att förstå sammanhangen, men denna bok känns inte riktigt lika litterär som Imago. På gott och på ont. Men jag ser mycket fram emot min fortsatta läsning.

Annars så är budgivningen i full gång. De stackarna har budat på min lägenhet i snart tolv timmar och jag avundas dem verkligen inte. Jag tackar min lyckliga stjärna för att min egen budgivning var kort och smärtfri. På ett par timmar var den över. Och kanske just därför kändes det väldigt overkligt när jag plötsligt vann budgivningen och stod där med lägenhet. Nu är det någon annan som våndas.

Jag är ju som sagt ensam hemma. Sov med lampan tänd fram till klockan tre, inte för att jag är mörkrädd utan för att jag, om det är skumt i rummet, vaknar och ser saker. Är jag då ensam så är det ingen som stoppar mig, och då kan jag arbeta mig upp till rädsla som heter duga. I natt såg jag en liten råtta som sprang i bokhyllan och något annat oknytt, så då tände jag efter det. Förstår ni hur det är? Just nu är det väldigt mycket djur som springer i min bokhylla. Förra veckan frågade sambon vad jag egentligen trodde att jag såg. Kanske igelkottar svarade jag, för jag kände mig lite dum. Och jag var inte helt vaken för jag minns att jag sekunden innan tänkte att vad dum jag är, inte kan jag ha sett en igelkott i bokhyllan – jag städade ju ur bokhyllan inför visningen! Inte helt vaken, eller?

Ett par timmar nu till läggdags, och lampan får nog vara på.

Post-visning

14 Aug

Åter i lägenheten. Den är tom. Jag sov hos mamsingen över natten för att inte stöka till mellan visningarna och sambon är ändå på konferens hela veckan. Men lägenheten är ju så tom. Jag har inga skärbrädor framme och hittade inte diskmedel eller tvål. Och jag undrar var tandborsten är. Måste kanske ta en ny. Men jag måste ju hitta tandkrämen ändå.

Och visningarna är över. Folk har varit här och tittat men det berättar jag mer om när det hela är över. I morgon drar det viktigaste igång. Håll alla tummar!

Och jag har kört mitt nya pass! Två gånger har jag till och med hunnit med sedan jag bloggade senast. Och det har hör och häpna gått bra. Jag är inte helt nöjd med passet men det är man aldrig. Och så jämför man det med det passet som man körde senast och som man finjusterat och trimmat inte mindre än 60 gånger. Och då är det inte konstigt om det här känns konstigt, fel och lite dumt. Men jag har fått god respons och vet några saker som jag vill åtgärda, utan att det är någon katastrof om jag inte gör det. När jag körde passet i måndags gjorde jag dessutom halva mitt experiment och det utföll till stor belåtenhet. Tror nog att jag ska testa det till fullo senare i höst. Blir du nyfiken? Kom på mitt pass! Jag leder onsdagar kl. 16.30 på Gärdet, varannan lördag kl. 12 på Horstull och varannan söndag kl. 16 på Kungsholmen.

Två andra nyheter som är Friskisrelaterade är

1. Min basvän och jag som körde schlagerpasset i våras kommer med största sannolikhet att sätta ihop ett discopass som kommer att köras en fredag i november kl. 16.30 på Gärdet. Bara att hålla ögonen och öronen öppna. Travoltan slumrar inom oss alla…

2. Jag har tillsammans med ett helt gäng andra människor (icke desto mindre väldigt roligt) blivit tillfrågad att ingå i Friskis showgrupp! Det låter ju hur coolt som helst. Detta innebär att vi ska repa in ett 15 minuter långt program som ska visa på friskis bredd och som ska framföras på Let’s move-dagen i Rålambshovsparken 16 september. Kom och kolla vetja!

Och så ska jag ta beslut om när jag vill framföra 4 av mina låtar live på restaurang Vanadis. Förslaget är redan 10 september men det känns lite tajt. Herre jisses i början på september ska jag ju flytta och så. Å andra sidan har jag sällan låtit tidsbrist hindra mig. Det kanske är lika bra att få det gjort? 😉 Kommer ni och kollar?

Och jag är klar med HP7. Nästa bok väntar.

I morgon tänkte jag berätta hur jag igår kände mig som en riktig tant. Orkar inte riktigt idag. Tills i morgon – ta hand om sig.

Dagen före visningdagen

12 Aug

och här har fejats må ni tro. Mina fingertoppar är som russin, vardagsrumsgolvet ligger blankt som ett nybonat golv *ähum*, jag är helt slut, klockan är halv tolv och det finns ändå saker kvar att göra. Men jag har kommit på den briljanta idén att även morgondagen är en dag och att morgondagen har en morgon som kan utnyttjas. På morgonen dessutom brukar man duscha, så även jag. Så i morgon bitti ska badrummet städas i samband med morgontvagningen. Sambon som är hemma några timmar längre än jag får köket på sin lott. Det är nog så fint bortplockat och torkat, men det är disk, dammsugning och golvtorkning kvar på listan.

Det positiva med hela det här är ju faktiskt att en stor del av bohaget redan är packat till flytten. Det negativa är jag med de flesta saker inte har en susning om i vilket låda eller påse de kan tänkas befinna sig. Jag hoppas bara innerligt att det inte är så många saker jag kommer att behöva fram till i mitten på september då vi kan tänkas vara på plats i nya lägenheten.

Så nu hoppas vi på fint väder så att solen skiner in på balkong och vardagsrum, så att de gula väggarna riktigt visar hur mysig den här lägenheten är och får folk att verkligen vilja bo här. Kl. 17 slås dörrarna upp till lägenheten och som av en händelse precis samtidigt som jag har tänkt att premiärköra mitt höstpass. Så jag vet inte vilken tilldragelse som jag ska vara mest nervös inför egentligen. Lägenheten eller passet / passet eller lägenheten? Något annat kanske? Jo, min marknadskvinna på förlaget kommer tillbaka från semestern så förhoppningsvis ska vi diskutera marknadsaktiviteter, men det är jag inte så nervös inför. Ännu. Jag vet ju inte vad hon kan komma att föreslå.

Nu kallar Harry. Knapp femtedel kvar av boken och det börjar hetta till på allvar. Sambon hoppades att jag skulle vara klar med den till i morgon bitti så att han kunde få med sig den på resan men riktigt så blir det nog inte. Eller det får inte bli så. Törnrosa måste få sin sömn efter att Askungen gjort sitt.

God natt!