Arkiv | Så kan det vara RSS feed for this section

Mission failed

27 Jul

Inför dagens utflykt till innerstaden hade jag en kort lista över saker som skulle uträttas. Det var verkligen inga svåra saker. Dessutom inom samma geografiska område. Jag misslyckades med tre av fyra. Och dessutom drog jag på mig tre följdfel. Mission failed känns som en underdrift.

Jag skulle till Lindhagen via Odenplan och Fridhemsplan var min tanke. Åkte således till Odenplan för uppdrag 1: koffeinfritt svart te. När jag kommer fram till tebutiken är den sommarstängd. Det sa de ingenting om när jag mailade med dem i förra veckan. Där står jag och muttrar tills jag inser att det är fel tebutik och att jag bara hade förutsatt att det var den tebutiken jag mailat med. Så nu noterar jag att Odengatan är lång och att det antagligen finns fler tebutiker än en på denna gata. Inget koffeinfritt svart te alltså.

Men! Jag kommer på att det kanske stod Odenplan så jag går runt hörnet för att spana på en annan tebutik som jag vet ligger på en tvärgata. På min väg fann jag ett lömskt antikvariat med romaner för 10 eller om det var 2o kronor stycket på ett ställ utanför. Ganska fina romaner så jag fastnade för att kolla läget. När jag lyfter blicken ser jag i skylten ett exemplar av Carl Kihlboms one-of-a-kind mastodontverk Vallonerna, om just vallonerna. Denna bok har jag letat efter så jag var ju bara tvungen att slå till. Priset? Det pratar vi inte högt om.

Utan te men med tjock dyrbok beger jag mig till Fridhemsplan för att återlämna bok till biblo och låna annan bok. Lyckas faktiskt med konststycket att lämna tillbaka boken, för övrigt det enda av mina uppdrag som lyckades idag. Jippie! Bra jobbat. ähum. Och så skulle jag låna en särskild bok, men den stod inte där den skulle. Och det skulle inte förvåna mig om någon annan idog bloggläsare hade knyckt den mitt framför näsan på mig. Istället spontanlånade jag två böcker som jag verkligen aldrig haft en tanke på att läsa. Så kan det gå…

Plan inför i morgon: googla var tebutiken ligger. Det skulle du gjort från början dumskalle.

Annonser

Men är det inte roligt?

2 Jun

Blev precis offer för busringning, den första i mitt liv tror jag, om jag bortser från när grannpojken ringde när vi var 14 och frågade om jag kunde ge honom huvud (jag svarade artigt att det tänkte jag inte göra och hur brukade han lösa det annars? På egen hand, jaha? Ja så fortsätt med det och ha en trevlig helg. Sa jag.)

Dagens busringning blev inte så lyckad egentligen men de hade väldigt roligt i andra änden tack och lov. Någon sorts röstförvrängare hade tydligen införskaffats för det lät som en gammal tant. Fnissen i bakgrunden var dock pubertala. Nånting med svarttaxi var det. Vill ha en svarttaxi till… Nej jag hörde inte, vad sa du? *mummel mummel* svarttaxi *mummel*

Då får du nog ringa taxi istället sa jag superartigt och reflekterade föga över fnissen i bakgrunden.

Jamen skaffa glasögon då, sa rösten och då skrattades det frenetiskt.

Ärligt talat, jag fattade inte skämtet, så jag är lite besviken. Det kunde väl åtminstone vara roligt som ”Är det Storm på Blekingegatan? Jamen håll i hatten då!” men icke.

Kopplingen svarttaxi – glasögon är mig obegriplig och varför just jag skulle skaffa glasögon när jag redan har det, förstår jag inte heller. Någon annan som har en teori?

Tomt

5 Maj

Sambon är på resa med jobbet. Jag får inte säga vart. Det är såklart superhemligt som vanligt. Men flygresan är inte så lång så han hade kunnat åka över dagen. Men det gjorde han inte förstås. Två hela nätter och tre hela dagar är han borta.

Dessutom har han glömt mobilen på jobbet så han är helt okontaktbar under de där dagarna. Kanske ringer han från hotellet om jag har tur. Godnatt vill man ju gärna säga i alla fall.

Så det är tomt här. Hann börja sakna honom långt innan jag kom hem till den tomma lägenheten. Kanske redan innan han lämnat landet längtade lilla hjärtat. Det är så hemskt att jag lyssnar på Basshunter (ja han med Boten Anna) för att trösta mig, och då förstår ni hur illa och tomt det är.

Kom hem snälla sambo. Nu?

Jag lovar att köpa glass med fruktsmak som du tycker om, kanske till och med valnöt. Och du får spela hur mycket nyckelharpa du vill, jag lovar.

Inte som han tror

1 Mar

Schemat för dagen var som följer:

Runt 12 lunch med sambon någonstans runt F&S Sveavägen. Därefter tidskriftsbiblioteket för min del tills det blev dags att ta sig till F&S för att köra pass kl. 16.

Någonstans under förmiddagen insåg jag att jag var på väg att göra en tankevurpa. I mitt huvud skulle jag nämligen åka från tidskriftsbiblioteket till Hornstull och jympa där. På Friskis schema står att jag kör på Kungsholmen. Det hade alltså kunnat gå illa där.

Nämner detta för sambon på lunchen som inmundigas i närheten både av F&S Svea och Tidskriftsbiblioteket. Otroligt genomtänkt. Jag berättar för sambon att jag liksom visualiserar att jag ska åka BUSS och inte tunnelbana till KUNGSHOLMEN och inte Hornstull, för att jag ska komma ihåg vart jag ska någonstans. Men det är ju ingen fara nu säger sambon. Du är ju inte senil. Trodde han ja.

Detta var vad som hände: jag går ut från tidskriftsbiblioteket och har helt glömt bort att jag visualiserat att jag ska åka BUSS. Jag går mot tunnelbanan uppe på Odenplan istället. Raskt och målmedvetet som om jag liksom visste vad jag höll på med. Inser ungefär vid Konsum att jag antagligen inte har en susning. Jag skulle ju åka buss. Inser till min stora glädje att jag mentalt åtminstone är på väg till rätt lokal, även om det mentalt är med fel färdsätt.

Ser en buss och tänker att jag minsann har en skarp möjlighet att reparera skadan. Bussen är blå och jag springer för att hinna med den. Är en sån där jobbig person som inte får upp åkkortet utan fumlar i flera sekunder och uppehåller därmed både buss och passagerare. Sedan åker vi.

Jaha tänker jag. Svänger blåbussen mot Frimpan av här? Där ser man. Nämen – åker blåbussen mot Frimpan rakt norrut? Tänker intensivt. Kommer fram till att det måste finnas fler blåbusslinjer som går via Odenplan och jag har ingen aning om vad det är för linje jag hamnat på.

Tack och lov hållplats efter ett kvarter. Plingar och stiger av. Glömmer också att jag måste trycka för att dörrarna ska öppnas. Skäms rejält och går tillbaka mot Odenplan. Sveaplan gick bussen tydligen mot. Vad jag vet har Friskis ingen lokal där som jag ska leda pass på.

Kommer tillbaka till Odenplan och ser en blåbuss. Springer för att hinna med och kontrollerar noggrant att det står 3 eller 4 på den (jag minns aldrig vilken som är vilken) och att det står att den ska mot Gullmarsplan. Måste bli rätt tänker jag. Fumlar med åkkortet och uppehåller hela bussen, det börjar bli en vana och sen åker vi.

Äntligen kom jag åt rätt håll. Men jag säger bara en sak: sambon har inte koll för nog är jag senil alltid. Lita aldrig på vad han säger.

Trevlig helg!

30 Jan

Käraste vänner. Här är fint som snus må ni tro. Vi bor i värsta fina bungalowen, med bara några meter till stranden. Stranden i sin tur är knappt två kilometer lång och relativt tom. Finanskrisen märks verkligen av här. Beläggningen är dålig och de som är här handlar knappt något, bara solar, badar och äter mat. Hittills har vi solat, badat och ätit mat. Shoppat något enstaka bara.

Idag är också första dagen som vi har lyckats vända tillbaka dygnet hyfsat. De tidigare två dagarna har vi mest bara sovit och sen varit vaken på natten. Nu är vi nästan tillbaka till något som kan kallas normalt. Idag har jag till exempel inte sovit middag alls. Tänk bara det.

Idag tog vi massage. Jag tog en oil massage och sambon en axel, skuldror och huvud. Men vi fick lite av varje tror vi. Våra massörer sägs vara de bästa på hela ön och de är som två kloka gummor. Det känns som att de känner av lite vad folk behöver och så får man det. I morgon till exempel säger de att de ska fixa min rygg. Det vore ju intressant.

Sen höll vi tydligen på att smälla på 10 000 meters höjd på vägen hit. Paps och styvmor såg två flygplan VÄLDIGT nära på extrem kollisionskurs med oss. Det måste ha varit larmsignaler grande inne i cockpit. De löste det hela lite smidigt med att vårt plan störtdök och det andra planet steg kraftigt. Jag och sambon märkte ingenting måste vi erkänna. Men de hade nog fått leta oss i bitar över hela Ryssland om det hade smällt. Men ingen olycka skedd och även bror med flick har kommit ner välbehållna.

Och nu är det dags för det vi kom hit för. Nu ska styvmor firas. De har dukat ett bord ute på sandudden, lyckolyktor som stiger mot himlen är införskaffade, menyn är beställd och personalen har blåst upp ballonger och satt på pinnar runt vårt bord. Snart ska lyktorna tändas. Det kommer att bli fantastiskt.

Bilder kommer.

Kram på er och ha en trevlig helg därhemma!

Dagens eskapader

22 Jan

Den här dagen blev konstig. Jag skulle göra så mycket och inget av det blev gjort. Däremot en del annat.

1. Lunch med min fd chef. Trevligt sällskap, branschskvaller/information och god mat på Mäster Anders. Två hela timmar fördrev vi. Otroligt trevligt och det ska vi göra om snart igen.

2. Överlämnar bok till Ika på hennes arbete. Boken är en synnerligen läskig historia om medeltidens läkekonst. Till exempel trodde man visst att en hoande uggla kunde bota kikhosta. Får en snabb inblick i Ikas arbete som toalettvakt. Lämnar stället snabbt innan även jag får anställning.

3. Hinner hoppa på en buss innan jag kommer på att jag ju redan bestämt för länge sedan att jag när jag ändå var i faggorna skulle hämta ut mitt nya internationella id-kort. Sagt och gjort och det gick fort. Men jag ser jättekonstig ut på fotot. Så konstig att det nästan är roligt. Den som vill får se nästa gång i ses.

4. Åker till Skatteverket för att övertyga dem om att jag inte alls kommer att ha inkomster på min firma motsvarande att betala 7 700 kronor i skatt varje månad med start 12 februari. Att de måste räknat fel, räknat galet, helt bortitok. Efter en timmes väntan hade jag hunnit bli både nervös och pms-nära-till-gråten. Damen i luckan var luttrade. Ja, det är så här det blir sa hon, langade fram rätt blankett, fyllde i en nolla åt mig och pekade var jag skulle skriva. Min fina skrivelse om överklagan ville hon inte ens titta på, den behövdes visst inte. Det var inte så det stod på baksidan av mitt besked under rubriken överklagan, vad jag kan minnas. Men jag var bara glad att det verkar lösa sig så lätt. Snäll var hon också.

5. Hittar frk/fru Spinning i sällskap med simmardottern på frk Spinnings arbete och gör sällskap till stora fina Ica där jag handlar limpa och jos. Frk Spinning ger mig en baguett som hon får på köpet. Den kompletterar jag sen med lite brie från Vi och salami från kylskåpet. Vilken toppenmiddag!!! Sånt får jag äta när sambon inte är hemma.

Väl hemma hinner jag ha fina samtal både med Jooper och Den vandrande vålnaden innan sambon dundrar in. Jag har dessutom fixat till min löplåt till kommande passet. Helt sonika klippt bort det där irriterande och långa gitarrsolot. Nu är den perfekt!

Liksom en full dag, men inget det jag tänkt blev gjort. Men det kommer en dag i morgon också och då ska minsann göras! Påminn mig när jag dyker upp på gmail och msn… Snälla.

London, London, London!

9 Jan

Två och ett halvt dygn i London. Jag tänkte nog att det skulle vara något varmare där än här, men de hade ”extreme weather conditions” vilket innebar -5 till -10 grader C, vilket i sin tur innebar att de var tvungna att stänga skolor och ge statliga subventioner så att pensionärerna skulle ha råd med värme i sina bostäder. Detta London var vi på besök i.

Vi bodde på ett billigt men för priset helt okej hotell. Rummet var (vilket vi blivit förvarnade om) litet men utan heltäckningsmattor både i rum och badrum. Tack och lov! På morgonen hörde kloppetiklopp från hästar med ryttare på väg till Hyde Park för en morgonritt. Det var mysigt.

Frukosten var liten men okej. Sambon som hade bespetsat sig på bacon och skramlade ägg fick dock nöja sig med yoghurt och toast. Som den mack-fascist jag är, var jag fett nöjd. Det fanns ju chokladcroissanter!

Dagtid gick vi och gick. Hotellet låg nära Hyde Park och Oxford Street så det blev vår shoppinghemmaplan. Även om vi kanske inte shoppade så mycket, förutom skorna i inlägget nedan, en slips till sambon och en hel trave böcker. Vi fikade på Starbucks, åt italienskt och gick och gick i snålblåsten. Kollade rea här och där, men hittade inget som vi föll för jättemycket. Jo sambon hittade en otroligt snygg skjorta men den var inte på rea. Snarare anti-rea. Men gud vad snygg den var.

Sen blev jag matförgiftad eller något liknande den sista kvällen. Natten blev som den blev, om du förstår vad jag menar. Men det var länge sedan jag kräktes senast så det var en ähum intressant upplevelse. Dagen efter, alltså den sista dagen var jag minst sagt matt. Lyckades pilla i mig lite vatten och rostbröd till frukost, fick te och croissant lite senare, och sen lite ris och räkor till sen lunch. Detta ackompanjerat av lätta frossbrytningar varvat med svettningar. Skojigt värre.

Men mysigt var det. Jag åker gärna dit igen. Gärna när det är lite varmare så att det är lite roligare att vara utomhus. Och så tänker jag inte äta kyckling på det där stället den gången.