Arkiv | maj, 2009

Innan det sociala tog över

14 Maj

Vad söta kids kan vara. Idag när jag promenerade till tunnelbanan kom det en liten kille springanda bakom mig. Han springer länge och väl och precis (och nu menar jag PRECIS) när han kommer upp jämsides med mig så slutar han springa och börjar gå. Han går med långa steg och snabbt den lille rackaren, som var typ en meter hög med en stor keps som täckte det mesta i ansiktsväg, så resultatet blir att han går precis jämsides med mig och håller samma takt. Kanske 70 cm till vänster om mig. I övrigt är gångvägen nästintill helt tom både framåt och bakåt.

Jag tror inte att han ens märkte att jag gick där också. Eller så har han inte fått det inlärda beteendet ännu att man inte springer ikapp en människa för att sedan gå jämsides med denna, om man inte känner personen ifråga förstås. Men han gick där med sin keps och ryggsäck, målmedvetet och fort. Blicken i backen och inte en blick mot mig. Jag var osynlig, eller hade han noll koll på de sociala reglerna om personliga sfärer och etikettsbrott. Ganska befriande!

När vi hade gått jämsides kanske i 20 meter började han springa igen. Det var nästan lite tomt på min vänstra sida efter det.

Annonser

Jag tänker på…

7 Maj

saker jag kommer att tänka på ibland.

Just nu kommer jag ofta att tänka på den gammeldags bonden hemma i grannbyn utanför Järvsö, som hade så rent i ladugården att det låg trasmattor i gångarna och man kunde gå i strumplästen. Det kan man kalla rent. Jag vet inte varför jag tänker på honom. Han dök upp när jag vispade maräng. Är det inte konstigt så säg.

Sen har det varit folk här i natt igen. Det är inte bra att sambon är borta för då får mina hjärnspöken fritt spelrum hela nätterna. I natt gömde de sig under paraplyer. Inte mindre än fem stycken. Du vet, vi har en ganska hög säng, på sidan mot fönstret där så kunde jag se dem om jag kikade ner mot golvet. Fem paraplyer som precis fick plats och satt tätt tätt. Där under gömde de sig, de små jävlarna.

Jo, tack jag mår bra. Varför undrar du?

Tomt

5 Maj

Sambon är på resa med jobbet. Jag får inte säga vart. Det är såklart superhemligt som vanligt. Men flygresan är inte så lång så han hade kunnat åka över dagen. Men det gjorde han inte förstås. Två hela nätter och tre hela dagar är han borta.

Dessutom har han glömt mobilen på jobbet så han är helt okontaktbar under de där dagarna. Kanske ringer han från hotellet om jag har tur. Godnatt vill man ju gärna säga i alla fall.

Så det är tomt här. Hann börja sakna honom långt innan jag kom hem till den tomma lägenheten. Kanske redan innan han lämnat landet längtade lilla hjärtat. Det är så hemskt att jag lyssnar på Basshunter (ja han med Boten Anna) för att trösta mig, och då förstår ni hur illa och tomt det är.

Kom hem snälla sambo. Nu?

Jag lovar att köpa glass med fruktsmak som du tycker om, kanske till och med valnöt. Och du får spela hur mycket nyckelharpa du vill, jag lovar.

Morgonbön

4 Maj

Idag tänker vi på alla dem som har ångest över att deklarera, på dem som gråter och får hjärtklappning vid blotta åsynen av blanketterna. Må de få professionell och trevlig hjälp av vänner, bekanta eller sitt lokala skattekontor.

Vi tänker också på alla de som idag ska arbeta på Skatteverkets olika kontor över landet. Må de bli vänligt bemötta så att de får kraft att möta denna årets skattestressigaste dag med lugn och besinning. Må de arbeta i frid.

Amoms.

Soppa på en spik

3 Maj

Älskar måltider som både är goda och dessutom rensar kylskåpet på sånt som garanterat annars skulle kastats. Om någon dag eller liten vecka.

Nu blev det:

stekt potatis (över sen igår)

omelett eller vad man nu ska kalla det (på ägg som fortfarande var okej men som när som helst inte längre skulle varit det)

broccoli (över sen igår)

kesoröra (på keso som snart skulle gå ut, tomatbit som förtjänade att ätas och skinka som vi har en tendens att inte äta upp)

Dessutom var det jättegott. Nu är jag snart både mätt och nöjd. Det är inte varje dag.