I exil

Jaja, exil, celibat eller vad f-n det nu heter. Jag sitter hur som helst hemma och går inte ut. Efter tre veckors ont i halsen är jag fruktansvärt trött på att vara så där lite-grann-sjuk-men-tillräckligt-för-att-inte-kunna-träna. Så nu är det lugn hemmadag som gäller. Är det inte borta på söndag kväll är det nytt besök hos fröken doktorn som gäller. För nu får det vara nog!

Annars utspelas här följande scenarion:

Plats: soffan
Medverkande: Loveina
Rekvisita: Bok, filt, täcke, kopp te och godis.
Aktivitet: Total stiltje, möjligtvis vänds en sida i boken.

Plats: Köksbordet
Medverkande: Loveina
Interaktivt: Ika och Blom
Attribut: Dator modell bärbar, programvara Internet Explorer och MSN.
Aktivitet: Stillasittande och tyst konversation med mycket skratt. Interaktivt skratt.

Och tillbaka till soffan. Inte ännu men lite senare.

Annars har jag läst ut en fruktansvärt bra deckare. Till skogs av Tana French, recension på Boktoka kommer inom kort och då lägger jag länk här.

Och vårens baspass är klart. Musiken vald och mixad, rörelserna satta. Jag läääängtar efter att få jympa igen. Dessutom har jag fått värsta hedersuppdraget för Friskis nästa helg och det tänker jag utföra hur som helst. Det finns ju alvedon. Men helst vill jag bli frisk och hinna träna lite innan dess. Söndag om en vecka alltså. Hade det varit tidigare i mitt liv så hade jag tänkt att ”det är väl klart att jag är frisk till om en vecka! Jag har ju bara lite ont i halsen.” Men nu har jag haft bara lite ont i halsen i tre hela veckor och att jag ska vara frisk om en vecka är inte längre någon självklarhet.

Och jag som längtar så efter att få jympa, köra nya passet och bara få vara frisk! Wish me good luck. För nu jävlar ska här blis frisk.

Ynglar av sig!

Nu är det mitt-i-nattinen och humöret är bättre, nästan på topp.

Kåkkilanan verkar gott.

Och jag har en världsnyhet! Loveina lanserar äntligen sin bokblogg! Där ligger redan nu alla recensioner från 2007 och 2008 uppe. Du kan söka, du kan läsa, du kan allt.

Det är tänkt att vara en recensionsblogg, där jag recenserar. Mina åsikter om annat håller jag här. Tror jag. Framtiden får utvisa.

Påpeka gärna stavfel eller annat slarv. Lämna gärna kommentarer. Gå genast dit!

http://boktoka.wordpress.com

Mot Göteborg!

Jag jobbar ju med böcker och årets stora svenska branschhappening är mässan Bok & Bibliotek i Göteborg som går av stapeln från i morgon torsdag till och med söndag. Torsdag och fredag förmiddag är branschdagar och då är det meningen att bara branschfolk ska vara där. Tjena mittbena. Våra kära internethandlare vill så gärna sälja böcker att de delar ut biljetter till höger och vänster och så var allmänheten inne långt innan det var tänkt och det går inte att jobba. Så var det åtminstone i fjol och året dessförinnan.

Så om ni undrar var jag är så behöver ni inte längre fundera. Kanske kan jag komma åt en dator där borta och blogga lite men det är inte så troligt. Dagarna består mest av jobb och sen skyndar man sig till hotellet för att vaska av sig det värsta, sen ska det ätas och sen måste alla till Park som är vattenhålet som gäller de där dagarna.

I år ska jag för första gången bevista en mässmiddag och det är Albert Bonniers förlag i samarbete med Bonnier Carlsen som bjudit in mig. Det ska bli roligt och spännande att se hur en sådan tillställning kan vara. Annars ska jag träffa en hel del av de förlag som jag samarbetar med dagligdags.

Tills nästa gång – Adios!

Och läs en bok vetja!

Noble suger

Jag är nu väldigt glad och samtidigt jäkligt irriterad. Har precis läst ut Bokcirkeln av Elizabeth Noble som onekligen kvalar till kategorin ”värsta sämsta skitbok jag läst”. Helt seriöst bland det minst kvalitativa litterära alster som korsat min väg.

För det första är det rent språkligt en väldigt illa skriven roman. Jag tror inte att en översättare varken kunnat rädda eller förstöra en text av den här kalibern. Bildspråket suger och dialogerna är riktigt patetiska. Dessutom är det helt fascinerande att en författare på 500 sidor inte lyckas med att få mig, en helt normalintelligent men rätt beläst läsare, att inte kunna skilja på de fem huvudpersonerna. De går liksom in i varandra och jag slutade snabbt att bry mig. Det var ingen idé. När jag nu skulle skriva recensionen var jag tvungen att läsa på baksidan av boken för att se hur många kvinnor det egentligen handlade om. Talande.

För det andra är hela boken en läskig och äcklig moralpredikan, där den perfekta kvinnan är hemma med sina barn, är vacker, smal och inser att hon borde uppskatta Alkemisten. Hon ogillar dessutom abort oavsett moderns situation, beskyller även den andra kvinnan vid mannens otrohet, och anser att modern musik vid begravningar är ett uttryck för dålig smak och bör bekämpas. Kort sagt en stor mängd skitsnack och en kultur som är mig så främmande att bokens karaktärer liknar Barbiedockor. En av karaktärerna beskrivs som lite rundare och det visar sig mot slutet att hennes övervikt består av – hör och häpna – hela tre kilo! Den trebarnsmor hon jämförs med har bröst man kan servera gelé på, en häck man kan parkera en cykel i (euw!!!) och en mage som det går att studsa frysta ärtor mot. Vem skulle för det första komma på en sån idiotisk idé? Och för det andra – hur kan det vara idealet. Kvinnan i det här fallet har tre barn varav ett tvillingpar. Vilket universum kommer hon ifrån som tycks se ut som Victoria Beckham ändå?

Och det värsta av allt. Hon skriver en bok om en bokcirkel. Vem kan tänkas intressera sig för en dylik roman? Jo, kanske kvinnor som är intresserade av att läsa. Om denna läsecirkel då namnger och diskuterar 12 olika autentiska romaner, är inte lite tanken då att läsaren ska kunna bli lite sugen på att läsa åtminstone någon av dem? Jag skulle åtminstone ha det som min mission om jag skrev en roman om en läsecirkel. Vet ni vad högt ärade Noble gör, och inte mindre än vid två tillfällen? Hon avslöjar hela lösningen på bokens gåta. ”Inte anade jag att det var modern som mördade honom” typ. Det är ta mig 17 dödsstraff på detta! Jag blir så arg att jag kokar. Jag var faktiskt lite sugen på att läsa en av böckerna hon dödade. Men inte nu längre. Nu vet jag ju att det var modern och det kommer jag inte kunna släppa. Inte på länge i alla fall.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska läsa. Något bra hoppas jag på. Och om du vill ha ett boktips – ta vad som helst utom den här och jag önskar dig trevlig läsning. Allt är liksom relativt.

Nog med onda tankar för ikväll. På återhörande.

Snodd ost

Idag läste jag färdigt Drömmaren och sorgen av Eva-Marie Liffner. Jag tänker egentligen inte säga så mycket om den här och nu eftersom vi ska diskutera den på läsecirkeln om en dryg vecka. Men det var en säregen känsla i den, och när jag precis läst ut den så somnade jag och sov middag ett par timmar. Och inser när jag vaknar att jag drömt i samma känsla som det var i boken. Det var lite intressant. Och för er som läste mitt tidigare inlägg om min läsning av Imago, en tidigare roman av Liffner, så kan jag lugna er med att säga att ja, jag hängde med lite bättre i den här. 🙂

Så till snodd ost. Fick häromdagen ett paket med lite böcker från ett av de förlag jag köper in böcker från. Däribland fanns Vem snodde osten? av Spencer Johnson. Jag började läsa den på vägen hem och läste ut den senare samma kväll innan sänggåendet.

Vem snodde osten? är en bok om hur man tacklar förändringar. Genom nästan övertydliga liknelser visar författaren på olika sätt att hantera ovälkomna förändringar och det var lite som ett slag i ansiktet. Som ett uppvaknande. Eller som ord satta på en känsla man haft. Och jag insåg att mitt sätt att hantera de ovälkomna förändringar som varit i mitt liv senaste tiden, inte är särskilt fruktbart eller bra för mig själv. Och att jag måste göra något åt det. Det kändes bra. Och som ännu en spark i baken.

Bokens innehåll kanske kan låta banalt. Att det är så övertydligt att ett barn inte kan missa poängen. Men ibland är det bra eller till och med nödvändigt att få ett pekande finger på saker man egentligen vet om sig själv. Det går liksom inte att blunda då. Inte just då i alla fall. Men man kanske börjar kisa igen efter ett tag och då är det väl dags att läsa om den.

Jag kan varmt rekommendera den i alla fall. Om du känner att du behöver enkel men kraftfull läsning om att hantera förändringar. Den är väldigt träffande och jag tror att de flesta känner igen sig på något vis.

Budgivaronsdag

Apropå att jag igår skrev att jag skulle berätta om att jag kände mig som en tant i måndags. Kom på att det inte var så himla kul egentligen. Mest tragiskt liksom. Att jag blir äldre och nu på riktigt är en sån där tant som tycker att hon är ung och hipp men som bara ser ut som precis vem som helst, och är precis ingen. Eller ser töntig ut. Så vi skippar det.

Jag har nu börjat läsa Eva-Marie Liffners Drömmaren och sorgen, och den är bra. Jag läste hennes Imago och den gav mig känslan av att läsa något riktigt riktigt bra, men som jag liksom aldrig fick riktigt grepp om. Jag fick inte ihop trådarna. Jag hajade helt enkelt inte. Denna bok har jag ju ännu inte kommit så långt i, så jag vet inte om jag kommer att förstå sammanhangen, men denna bok känns inte riktigt lika litterär som Imago. På gott och på ont. Men jag ser mycket fram emot min fortsatta läsning.

Annars så är budgivningen i full gång. De stackarna har budat på min lägenhet i snart tolv timmar och jag avundas dem verkligen inte. Jag tackar min lyckliga stjärna för att min egen budgivning var kort och smärtfri. På ett par timmar var den över. Och kanske just därför kändes det väldigt overkligt när jag plötsligt vann budgivningen och stod där med lägenhet. Nu är det någon annan som våndas.

Jag är ju som sagt ensam hemma. Sov med lampan tänd fram till klockan tre, inte för att jag är mörkrädd utan för att jag, om det är skumt i rummet, vaknar och ser saker. Är jag då ensam så är det ingen som stoppar mig, och då kan jag arbeta mig upp till rädsla som heter duga. I natt såg jag en liten råtta som sprang i bokhyllan och något annat oknytt, så då tände jag efter det. Förstår ni hur det är? Just nu är det väldigt mycket djur som springer i min bokhylla. Förra veckan frågade sambon vad jag egentligen trodde att jag såg. Kanske igelkottar svarade jag, för jag kände mig lite dum. Och jag var inte helt vaken för jag minns att jag sekunden innan tänkte att vad dum jag är, inte kan jag ha sett en igelkott i bokhyllan – jag städade ju ur bokhyllan inför visningen! Inte helt vaken, eller?

Ett par timmar nu till läggdags, och lampan får nog vara på.

Hantverkare…

Är de inte ett släkte för sig, så säg? Vi beställde persienner till den lägenhet jag ska sälja. Tänkte att det nog var bra eftersom man kan störa sig på insynen från gatan. Jag vande mig förvisso men persienner fyller nog en funktion. Sagt och gjort. Persiennmakaren kom, tog mått, bestämde tid och dag för installation och försvann. Och dök inte upp på utsatt dag eller tid. Min sambo ringer honom varpå persiennsnubben inte har den blekaste aning om någon beställning.

”Jaaaa just ja, i Hagsätra. Ja ni var intresserade av persienner.”

”Nej vi beställde persienner av dig som du skulle levererat och monterat idag kl. 12”

”Ja, här ser jag. De är inte färdiga. Kan jag komma nästa vecka?”

Nån måtta får det faktiskt vara. Dessutom har sambon börjat jobba igen då så det var liksom inget alternativ. Fredag kl. 17 blir det som bestäms. Vilket idag vid 17-tiden ändrades till kl. 19. En fredag! Han kunde nämligen inte komma kl. 17 upptäckte han just kl. 17 eftersom han befann sig i andra ändan av stan. Hur är det möjligt? Hur kan han bestämma sig för att åka till andra ändan av stan just vid den tidpunkt då han bestämt att han ska vara i Hagsätra.

För mig är hantverkarmentaliteten obegriplig. Den hantverkare som i sin marknadsföring sade sig vara punktlig, pålitlig, hålla ekonomiska utsagor och tidsscheman, den hantverkaren skulle vara gudasänd och antagligen helt överhopad med jobb.

Men nu sitter persiennerna där och jag hoppas sannerligen att en blivande köpare tycker att det var en god investering.

Apropå något helt annat så ägnade jag lite koncentrerad tid åt Potter och genast tog det sig. Så pass att jag faktiskt längtar lite efter att få sätta mig att läsa igen. Men nu tvättstugan med sambon.

På återseende

HP7

Ja, jag läser Harry Potter sjuan nu. Återigen seg och efter alltså. Alla med de minsta intentioner att vara lite hipp bland läsfreak har redan läst den eller inte läst en enda bok av Rowling och tänker inte heller göra på ett tag. De håller inte på att läsa den just nu. Det är definitivt ute.

Men jag hinner ju inte läsa mer och snabbare just nu! Det är friskispass som ska göras, en lägenhet som ska förberedas för visning, en pojkvän som ska underhållas och sist men inte minst ett jobb som ska skötas. Så Harry får ta den tid han tar helt enkelt.

Men jag längtar efter att läsa Labyrinten av Kate Mosse, Svampkungens son av Marie Hermansson och Midvinterblod av Mons Kallentoft. Efter HP7 kommer nog däremot istället Drömmaren och sorgen av Eva-Marie Liffner. Den har vi nämligen som nästa bok i min läsecirkel och vi ska ses så snart som i slutet på augusti. Hoppsan! Får inte glömma att maila ut och sammankalla.

Eftersom jag inte kunde sova i natt på grund av värmen så ska jag nog avsluta här och lägga mig en stund med Harry innan det är dags att samla kraft för morgondagen.

Natti natti

Tjillevipp!

Här kan man tydligen hålla hus.

Jag har snabbt insett att det är hett hett hett att vara här. Här finns förutom jag, Carl Bildt, Kristin Blom och inte minst Konsumbloggaren –  nyligen utgiven på ett litet förlag nära dig. Carl Bildt är nog redan utgiven men dock inte Kristin Blom ännu. Vad jag vet.

Välkommen hit ska man tydligen också säga, har jag sett och därmed lärt mig. Tack för att du tittade in. Jag heter Loveina och tänker på detta sätt berätta för familj och vänner, kanske framför allt för lillasyster i Lund snart Tyskland vad jag egentligen håller på med hela tiden, när jag helt uppenbart inte ringer henne och berättar vad jag pysslar med. Och om någon annan skulle råka ramla in så är det väl en bonus. Och i så fall extra välkommen till just dig!

Jag tänker också lista vad jag läser just nu och redan läst (från och med nu) så att du som känner mig och har lånekort i mitt bibliotek vet vad som är fritt fram att låna.

Nog med artigheter och trams. Det händer lite saker i lilla livet just nu:

• Ny lägenhet är inhandlad med kärleken. Större, dyrare men oooo så fin.
• Min första bok om nätdejting släpps i augusti och alla som känner mig vet att jag kommer att tjäna så mycket pengar på den att jag inte kommer att behöva jobba mer i resten av mitt liv. Tror jag i alla fall…
• Kanske ska jag få ut och spela några av mina låtar på lokal till hösten. Tjoho! Vad jag har velat göra det länge men inte idats lyfta rumpan och göra något åt det. Nu ska jag åtminstone lyfta lillfingret så mycket jag orkar, så att det blir av. Mer info kommer.
• En veckas semester kvar och sen är det grottekvarnen som gäller igen. Det var inte riktigt lika kul som punkt ett till tre. Inte så kul heller att veta att jag under mina första två arbetsveckor ansvarar för inköpen av HP7. För typ hela Sverige. Brrr. Mina tänder skakar redan nu av nervositet.

Nu har jag inte tid att skriva mer – måste ju berätta för alla jag känner att jag har en blogg. Det måste ju bara vara precis vad de alltid väntat på…

Hepp, kram och tjillevipp på er allihop

Loveina