Arkiv | mars, 2008

Friluftsliv

29 Mar

Ledde pass på Kungsholmen idag och hörde en diskussion i omklädningsrummet som gjorde mig lätt upprörd. Två damer med snygga brännor från franska rivieran respektive ultratan deluxe diskuterade friluftsliv när de tuperade sina luggar.

Enligt vad jag kunde höra var friluftsliv, gärna i många minusgrader långt ut i obygden med tält och sovsäckar, den allra högst graden av lycka. Enligt mig är det ett seriöst försök till självmord, men det sa jag väldigt tyst för mig själv. Jag ville ju inte störa.

Sen fortsatte de: Friluftslivets lov kunde inte besjungas nog. Å vad viktigt det var för att kunna landa emellanåt. Hinna tänka tankar till slut. Inte vara nåbar på mobilen. Det var till och med så illa att en av dem undvek stugorna i fjällen i det längsta. Annars var man ju liksom i civilisationen igen och det ville hon ju undvika. Sova i stuga när tält och myror fanns, var inget alternativ för henne.

Och då tänkte jag, att det är ju för tragiskt om vi måste långt ut i obygden för att finna lite lugn och kunna stänga av mobilen. Och kunna tänka en tanke till slut. Tänkte att det kanske säger mer om det liv de (och vi?) lever, än om obygdens förträfflighet. Jag lyssnade vidare.

Även om damerna var lite irriterande i sin friluftsförträfflighet så var det ju ändå okej än så länge. De ofredade just ingen annan med sitt vintertältande. Och även om jag har svårt att förstå detta självspäkeri så är de ju ändå vuxna människor som gör egna val. Men då kommer diskussionen in på barnen.

För hör här! Man måste vänja barnen i tid, vid friluftsliv, säger en av damerna förnumstigt, så att de får ett BEHOV av det även senare i livet. För det är ju så braaaaa. Med friluftsliv.

Och då undrar jag vad det är som är så braaaaa med friluftsliv att stackars ungar måste ut och vänjas i tiiiiid så att det skapas ett beehooooov. Vad är det som är så bra? Är det livsnödvändigt kanske? Dör man annars kanske? Har det liksom ett självändamål att vara ute i naturen? Är det ett universalmedel mot allt? Mot vadå?

Nu kanske du argumenterar med mig i tanken och säger att det är bra med lugnet, den friska luften, eh… lugnet och den friska luften. Och jag säger hell yeah för frisk luft men lugn det kan du stoppa upp. För mig är friluftsliv ÅNGEST.

Jag får ångest av tanken på att tälta, paddla kanot, åka längdskidor länge, vandra i fjällen, aktersegla och allt vad man håller på med. Framför allt får jag ångest av att vintertälta. Av matsäck och långkalsonger, frusna matsäcksmackor och mygg man inte kan fly från. Av myggstackar i söderläge och späda granknoppar man kan äta.

Och jag är uppvuxen på landet. Jag är uppvuxen med ”ut med dig – solen skiner”. Jag har lekt i skogen. Jag har plockat svamp och bär. Jag har haft en häst som jag idkat otaliga skogspromenader med. Men jag har ändå inget behov av att vara utomhus. Snarare har jag tvingats ut som barn, så nu som vuxen är jag nöjd när det regnar och det dåliga samvetet håller käften så att jag kan läsa min roman ifred.

Och jag får ångest av soliga dagar för då måste man gå ut. Är det kanske livskvalitet att få ångest av fint väder? Är det kanske ett bra sätt att skapa ett behov och istället skapa en aversion?

Men jag pausar lite här i mitt orerande och tänker efter.

Det är liksom finkultur att tycka om friluftsliv. Precis som det är fint att gilla att gå på teaaaater och att läsa litteratuuuur. Fult är att titta på action och läsa serier eller deckare, spela dataspel med gardinerna neddragna.

Och visst måste jag kanske erkänna att jag själv finner sådant nöje och avkoppling i att läsa att jag gärna vill dela med mig av denna universalkur mot en jobbig omvärld. Kanske på samma sätt som friluftstanterna ville vänja sin avkomma till fjällvandring. Och kanske måste även jag backa (vilket jag faktiskt också gör ibland) och fundera på vad jag försöker pracka på min omvärld för beteende, när jag själv hatar att få friluftsfascisterna på halsen.

Alla måste få finna ro och harmoni på just sitt ställe. Och mitt är i en soffa med en bok. På sin höjd på en filt i solen med en bok.

Var finner du din? På fjället?

(Damerna avslutade samtalet med att säga att det var så skönt i obygden för man behövde inte tänka på vad man hade på sig och vad man signalerade med sina kläder. Man kunde vara sig själv helt enkelt.

Så gick den ena damen och jag tog mig fram till spegeln för att sätta lite balsam i håret. Jag har trosor och bh och jag vet att jag inte är smalast och snyggast, men blicken jag fick av damen, numera häxan, var granskande och förödande.

Och då tänkte jag: åk du till ditt fjäll och var dig själv, så kan jag vara mig själv här i stan, men sluta för fan att vara en av dem som fördömer.)

Annonser

Bättre och bättre

26 Mar

Kort rapport:

Det är bättre nu.

Påsk. Mmm. Sova länge. God mat och trevligt familjärt sällskap. Vintervitt landskap och minus 20 på nätterna. Ett underbart jättetäcke från Ikea med värmegrad 6 av 6 möjliga. Spela Racko och till och med MAMMA var med! Lite godis slank ner också.

Jympapasset. Har justerat lite och bytt ut en låt. Den nya låten blir nog bättre än den förra bara den får sätta sig lite. Har insett idag, efter att ha testat låten i måndagskväll, kört den skarpt på passet i Hornstull igår kväll och sedan i eftermiddags, att de nya rörelserna TAR i magtrakten. Tror minsann att det är en liten träningsvärk i antågande. Och inte bara i magen.

Det börjar alltså kännas lite kul igen. Men jag tror att jag behöver få lite friskislugn och kanske gå på någon annans pass. Slippa vara i fokus hela tiden. Kanske hinner jag med ett pass på fredag innan drink hos A. Någon som vill med?

Läsecirkeln ikväll var jättetrevlig. Rapport finns på boktoka.

Jag har begärt tjänstledigt och fått ett muntligt ja. Vill plugga till hösten. 😀 Det skulle vara kul och bra!

Glass del 2

20 Mar

En del 1 måste få en del 2. Här kommer den.

Samma testpanel men 3 nya glassar för avsmakning.

Ananassplitt – En klassiker tillbaka på banan. Vaniljglasspinne överdraget med ett tjockt lager av ananasisglass. Därtill är toppen lätt doppad i mörk choklad. Enligt T kunde chokladöverdraget ha lämnats därhän. Smaken ville inte riktigt samsas med ananasisen. Inte så god som hon minns den. Skulle nog välja en annan glass om det fanns. T.o.m. en enkel vaniljpuck skulle konkurrera ut ananassplitten. Betyg 2.

Cornetto citron – En strut med citronglass och topping av frusen citronsås. Först mycket god smak först enligt K. Men till slut blev det nästan för mycket citronsmak och blev lite beskt, som av citronskal. Glasskonsistensen var något kornig och kunde varit bättre. En rätt medelmåttig strut. Betyg 3.

Magnum mayan mystica – Ännu en nykomling i den ständigt expanderande familjen Magnum. Denna ska enligt reklam och omslag vara ”Milk chocolate with delicate spice flavours”. Kryddorna ska vara kanel, muskot och honung. Höljet är av mjölkchoklad och smakar mycket riktigt kanel. Muskot har jag svårarare att härleda, men det är ju också en krydda som blir giftig i för stora mängder. Och det kan ju inte GB riskera. Själva glassen är en mjölkchokladglass och det är möjligt att det är där som honungen ska finnas. Det smakar åtminstone väldigt sött och honung är ju sött. Till slut vänjer man sig och smakerna blir inget speciellt. Jag tror inte det här är en Magnum som kommer att stanna längre än 2008. Betyg 3.

Dagens…

17 Mar

lättnad 1
Att jag inte har hund. Snöblandat regn + paraply + koppel med hund + jiddrande med bajspåse = omöjlig ekvation. Uppenbart till och med för en humanist. Måste säga att jag alltsom oftast är väldigt lättad över att jag inte har hund.

lättnad 2
Att jag inte röker. Cigg + tändare + snöblandat regn = pftsss. Tror dock att jag skulle vara den ultimata rökaren. Kan aldrig säga nej till sug av olika slag. Påminn mig om att jag ALDRIG ska prova droger.

hjälte
Min finaste vän K som vände ett riktigt dåligt samtal med sin chef i fredags till ett riktigt bra samtal idag. Jag är fett imponerad.

stöld
Att jag helt fräckt stulit detta ”dagens…” från Ikapika. Förlåt.

lunch
Korvstroganoff med tagliatelle. Sallad.

Glass del 1

17 Mar

För att få vara lite glad tog vi ett glassbrejk på eftermiddagen, jag och mina kollegor T och K. Vi testade alla tre någon av GB’s vårnyheter:

Magnum Java – Som en vanlig magnum med hölje av mjölkchoklad. Själva glassen var som den vanliga vaniljglassen i magnum och höljet var som höljen brukar vara, men av något som var/liknade Marabou mjölkchoklad. En god men ändå rätt intetsägande glass. Betyg: 2

Lakritspuck – Äntligen tillbaka! enligt T. En rejäl saltlakritssmak i kombination med god vaniljglass var lysande. Och är den inte lite större än den var förr? Betyg: 4

Cornetto Frutti Disc – En cheesecakeglasstrut. Överst en skiva av skogsbärssorbet med chokladflarn strösslade över. Sedan en fluffig vaniljglass med god cheesecakesmak med en genomgående pelare av sorbet. Allt var gott, möjligtvis kunde sorbetpelaren istället varit sylt. Nu kändes det lite som att äta is. Annars jättegod och fräsch! Betyg: 4

När man borde vara glad

17 Mar

Jag har gråtit på jobbet idag. Och jag grät nästan hela kvällen hemma igår. Eller det som var kvar av den när vi väl kom hem i alla fall.

Orsaken till min sorg och förtvivlan var att jag igår blev uppföljd som ledare på Friskis och Svettis. Och det ironiska är att jag hade en jättebra uppföljare som sa att jag är jätteduktig som ledare och har ett kanonpass. Hon var nöjd med mig och stolt över mig, men hade några detaljer som hon ville att jag skulle fundera lite på. Ett steg där, kanske bygga upp en rörelse lite mer på ett annat ställe. Fundera över attityden i den låten. Och vad händer där? Petitesser i sammanhanget. Kanske 3 ynka % av mitt totala pass. Men jag blev förkrossad.

Jag fick massor av beröm men hörde bara den lilla kritiken. Som mestadels egentligen var förslag till utveckling dessutom. Men lilla hjärtat kan inte relatera och vara förnuftigt. Lilla hjärtat är förtvivlat och gråter. Jag är helt värdelös. Ska aldrig mera jympa, aldrig mer. Vill inte. Orkar inte. Tycker att jag är kass på allt. Inget är bra. Överallt är jag sämst. Lika bra att aldrig mer gå ut, aldrig mer synas, aldrig mer bli granskad.

Men egentligen vet jag ju att jag är ganska bra. Jag vet att jag gör bra basjympapass. Jag vet att jag är uppskattad som ledare. Jag vet att jag är rätt bra som människa också. Inte alltför dum, rätt så trevlig och går att ha i möblerade rum. Så varför blir det så här? Varför är det så lätt att skrapa på ytan? Varför är jag så känslig i kritik på Friskis? Och egentligen vill jag ju inget hellre än att få den där kritiken, så att jag kan utvecklas och bli bättre. Jag vill lära, jag vill förstå men så gråter jag.

Nu försöker jag skärpa mig istället.

Och intala mig att jag duger. För det vet jag ju egentligen att jag gör.

Genrep schlagerfinal!

15 Mar

Vid tidpunkten för samtalet befann jag mig i damernas omklädningsrum på Friskis Södertälje. Jag hade precis genomfört ett schlagerpass med blodet minst sagt vibrerande i ådrorna. Av ilska alltså. För att jag över huvud taget vågade jympa efter att ha berövat mig själv på en tiondel av mitt blod. Nu var de som var kvar tvungna att arbeta övertid. De var inte glada kan man säga.

Vid tidpunkten för samtalet hade jag hunnit ta på mig det mesta av mina kläder, plötsligt öppnas dörren till damernas och en motionär/ledare tittar in på mig och säger: Du ska ringa C jävligt på en gång.

Jag tänker att C har brutit benet och att jag behöver ta hennes pass/åka till Ica Maxi åt henne i morgon bitti. C har inte brutit benet. Hon undrar om jag vill gå på melodifestivens genrep i Globen om 1 timme och 45 minuter. Pip. Jag är i Södertälje och jag säger ja.

Snabbt ut. Hinner med en pendel norrut. Inser att jag kommer att vara på T-centralen 19.33. För sent! För sent! Hoppar av i Älvsjö och hittar en taxi som gulle-den kör mig till Globen. Perfect om time. Där möter jag C och hennes finfina grannar/biljettfixare E och M. Vi tar våra platser och väntar med spänning.

Och NU min vän. NU ska du sluta läsa om du vill att allt i morgon ska vara en överraskning. Jag kommer inte avslöja för mycket men om du är kinkig ska du sluta läsa NU.

Det första som slår mig både på plats och här hemma i efterhand är att jag tycker att det är flera starka bidrag. Och sen är det några jag inte förstår mig på.

Man kan dela in bidragen i fyra grupper:

Låtar jag blir glad om vinner och som var jävligt starka på scen på olika sätt
Sanna Nielsen – Empty room. Den var fantastisk och jag grät nästan. Hade låtarna fått vara längre än tre minuter hade jag gråtit. Hon sjöng väldigt bra och det var maffigt. Min favorit.
Charlotte Perrelli – Hero. Snyggt framträdande med en låt som växer. Nu är den riktigt bra. Stort publikstöd och hon själv må se ut som en transa som är jättebra.
Christer Sjögren – I love Europe. Det första blåsriffet drar igång och man är på kroken direkt. Bara Ingela Pling och Torgny Söderberg eller vad han heter kan skriva en så perfekt kombination av smaklöshet, perfektion och enkel glädje. Det blir kitsch som resultat och att hela Globen sjunger med i versens körer i den lilla lilla snutten i snabbgenomgången. Sånt ska inte underskattas. Den låt som gjorde mig gladast under hela kvällen.
BWO – Lay your love on me. De är proffsiga och låten är bra. Det är okej om de vinner. De är bara lite för snygga och jag tror det var MD på DN som skrev att Martin kör sina prince Charming-grejor och det är sant.

Artister jag gillar med låtar jag gillar men som inte går hela vägen fram
Rongedal – Just a minute. Jag gillar dem skarpt men falsettsången blir aldrig stark och nära och personlig. De blir bara en ljudmatta. Om än mycket snygg sådan.

Artister jag gillar med låtar som jag vill men inte förstår mig på
Linda Bengtzing – Hur svårt ska det va?! Sjungar bra och har mycket energi. Men låten har för disparata delar och hänger inte riktigt ihop för mig. Inte klockren som jag verkligen vill att den ska vara.
Amy Diamond – Thank you. Jag gillar Amy men den här låten säger mig ingenting.
Sibel – That’s where I’ll go. Sjunger verkligen jättebra men låten fastnar inte en sekund. När den spelas har jag karbonpapper i öronen. Det är inget bra tecken.

Artister jag inte förstår mig på
Frida och Mowgli – Upp och hoppa. Sluta hoppa och snälla rara underbara. Kasta den gula jackan. Energin från förr fanns inte i Globen och det blev bara jättekonstigt.
Nordman – I lågornas sken. Nej det funkar noll på mig. Spelar ingen roll att de har massa eld och sjunger woo i refrängen för de gör det på största allvar och då blir det bara patetiskt. (för övrigt kan jag berätta att elden är jättelångt ifrån flickan så hon blir säkert inte ens lite svedd)

Annars kan jag säga att unge herr Gustafsson kommer att överträffa sig själv. Han var helt underbar. Och det kommer mer 90-tals euro, tack och lov!

Och så kommer Maia Hirasawa eller vad hon nu heter och sjunger Worrying kind och det är såååå bra. En eloge.

Lite skojigt var resultatet av låtsasomröstningen. Vann gjorde *trrrrrrrrum trrrrrrrrum* Sanna Nielsen. Undrar om det också var genrep inför i morgon. Jag hoppas i alla fall så.

Nu snabbt mot sängen. I morgon ska schlagerpassas kl. 12 och jag har fått en idé om att jag vill byta ut en låt. Hiiiya! Få se om jag hinner det. 🙂