Arkiv | oktober, 2007

Måndagen på Vanadis

31 Okt

Sent omsider, en hel dryg vecka senare, finner jag en liten paus då jag kan uppdatera dig som inte själv var med på Vanadis, hur det verkligen var. Ur mitt perspektiv förstås.

Jag spelade ju alltså fem av mina låtar på restaurang Vanadis förra måndagen och min sambo J kompade mig på gitarr. Nervös är väl det minsta man kan säga att jag var. När vi körde soundcheck vid sextiden var jag så nervig att jag inte kom ihåg låtarna, blandade ihop de olika sticken och fann mig själv stirrandes på ett sätt som bara väldigt nervösa människor gör, rakt in i väggen framför mig, som stod där alldeles uppenbart väldigt passande att stirra rakt in i. Lokalen är c-formad och man står liksom mitt i böjen, således med den nervösa blicken rakt in i c:ets andra sida. Folk mot ändarna var jag rädd att jag aldrig skulle upptäcka. Bara flaskorna med gin, kaluha och absolut som prydde väggen.

Det kändes katastrofalt efter soundcheck. Det här skulle inte gå överhuvudtaget, det insåg jag med smärtsamt tydlig skärpa. Jag skulle göra bort mig så det visslade, och ingen återvändo fanns.

Så fick jag lite mat i magen och en läsk att dricka. Alldeles för snart var det min och J’s tur att bestiga rampljuset. Det var läskigt men jag beslöt mig för att spela mer nervös än jag egentligen var. Det enda sättet att få kontroll över situationen.

Och jag sjöng, kanske inte vackert men med inlevelse, och jag pratade. Och det var roligt. Och jag var rolig. Och folk skrattade. Vissa såg chockade ut, men de flesta log och var artiga och applåderade. Det var helt enkelt jävligt kul!

Vill göra mera! Vill göra igen!

Fick en ego-boost. Fick input från andra. Fick tillbaka lusten att skriva musik igen, och med den kom insprirationen.

Det var på det hela taget en toppenkväll! Och du som missade det kommer nog att få en chans till. Det ska jag verkligen försöka få till.

Och så tacktalet som aldrig blev förra måndagen. Tack till de andra två tjejerna med komp som också spelade. Vi var nervösa tillsammans och det gick bra.

Och tack till er som kom dit så snällt. Som log och applåderade och fick mig att känna mig bra. Stort tack!

Loveina

På väg till Lissabon, terminal 2, Arlanda Airport.

Annonser

Söderut!

31 Okt

Nu är det dags! Lisboa here I come! Flyget ner går vid tretiden och jag landar halv sju lokal tid vilket gör fyra och en halv timmes flygtid. Där nere ska jag umgås med fröken Blom vilket är ett mycket välkommet avbrott i oktobervardagen.

 Saker jag är nervös för:

  • att bli lurad av taxichaffisen på väg från flygplatsen. Man kan köpa en något dyrare biljett som gäller för en taxiresa. I den ska allt ingå som resa, baggageavgift och dricks. Då vet man i alla fall att man inte blir skinnad.
  • att tjyvchecka in på Bloms hotellrum. Jag ska sova på hennes rum inatt. Hon har tack-och-lov dubbelsäng. Det hade gått annars också. 120 brukar ju sängarna åtminstone vara. I morgon får vi tillgång till vårt andra hotell som verkar ligga bara två kvarter från Bloms hotell.
  • att jag ska ha fel kläder med mig. Jag har inte så himla mycket sommarkläder annars heller och när man åker på cityweekend vill man ju gärna vara snygg. Jag har således packat ner allt jag har. Och lite till.

Letade passet i en halvtimme igår. Lurigt att flytta till en nästan likadan lägenhet. Man tror liksom att man vet var man har grejorna. ”Passet ligger ju i det där skåpet”. Tills jag insåg att det var nog i förra lägenheten och var 17 är passet nu. Lugn och strävsam sambo var min räddning. Medan jag var SKITSKITSKIT JAG MÅSTE GÖRA ETT ROSA PASS I MORGON!!! var han ”Vi har 3500 kartonger och påsar till att titta i och nu sätter jag igång”. Och sedan ”Vi har 3493 påsar och kartonger kvar att titta i och nu tar jag nästa”. All heder åt honom. Han hittade det. Tack tack tack!

Kanske bloggar frk Blom och jag där nerifrån, men antagligen har vi så fullt upp med att åka spårvagn, äta skaldjur och kanske sola, att vi inte hinner.

På återseende!

Intervjuad!

23 Okt

Blev precis intervjuad om nätdejting av den stora kvällstidningen som börjar på E. Ska enligt uppgift komma med i morgondagens tidning, men nu är det morgondag och jag ser inget. Kommer det fler upplagor på en dag? Eller kanske blir det i morgon.

Håll utkik!

Återkommer med rapport från måndagkvällens happening.

Irritationsmoment

21 Okt

En sak som jag verkligen tycker illa om med att bo i Stockholm är folk som inte fattar att man ska släppa av människor från tunnelbanan innan man börjar tränga sig på. Jag tycker att det är en självklarhet att man kollar in om någon ska av och sedan går man på när kusten är klar. Vad är det värsta som kan hända? Att man inte får den platsen man siktat in sig på? Att man får stå några minuter av sitt liv, när man bespetsat sig på att få sitta?

Igår hände det igen! En jobbig jävla människa bara trängde sig på med ryggsäckar och väskor, fast flera skulle gå av med barnvagnar och allt och den som gick av sa då högt och tydligt att ”jag gillar inte folk som går på innan man gått av” och det tycker jag var utomordentligt bra sagt. Problemet i mitt fall var bara att det var JAG som var den där jobbiga jäveln som trängde sig på innan de gått av.

Och jag kan ha hur många ursäkter som helst. Att jag inte är van att åka från Högdalen utan från Rågsved och i Rågsved går nästan aldrig någon av, utan det är bara att gå på. Att jag var stressad för jag var redan sen till passet jag skulle på och tunnelbanan innan togs ur trafik i Högdalen. Att det inte syntes att de skulle gå av, eftersom de dök upp från sina sittplatser när dörrarna redan hade öppnats. Att jag var fokuserad på barnvagnen som stod där och att jag skulle runt den. Att jag väldigt gärna ville få sitta och hade spanat in ett perfekt ledigt säte…

Jag kan ha precis hur många dåliga ursäkter som helst. Jag borde ha stannat och kollat innan jag stormade på. Och vad jag skämdes! Hela resan in till stan. Tänkte om många andra hört vad de som klev av sa, om de tittade på mig och tänkte att där är den där jäveln som trängde sig på. Jag skäms nu med.

Gissa om jag tänker gå på sist nästa gång jag åker tub. Eller åtminstone kolla SUPERNOGA innan jag kliver på. Man vill ju inte ha någon sur kommentar… Man vill ju inte vara en jobbig jävel som inte vet hur man beter sig.

Blickfång

18 Okt

Idag har jag tittat på, eller kanske rättare sagt inte kunnat undgå att lägga märke till – ögonbryn.

Först var det en dam på tunnelbanan på vägen till jobbet. Hon såg proper och välgenomtänkt ut, förutom att hennes ögonbryn såg ut att vara ditritade med en treårings rätt tjocka tuschpenna. Två i princip svarta jämntjocka långa streck någonstans ungefär där ett par ögonbryn skulle sitta.

Och det första som slår mig är förundran över att hon inte själv ser hur illa det ser ut. Kan man bortse från dessa tuschstreck när man tittar sig i spegeln? Kan de på något vis i en långtida självsuggession till och med bli snygga?

Det andra som slår mig är att hon borde få proffessionell hjälp att lära sig måla snygga ögonbryn istället. Men vem har hjärta att säga det till någon? ”Ursäkta, jag menar inget illa, men dina ögonbryn ser för hemska ut. Du kanske ska gå och få hjälp.” Det vore ju en insats värd att hylla, men lika svår att genomföra som att säga åt en någon att andedräkten kan döda en drake, för att inte tala om hur svårt det är att påtala svettlukt. Jag inser att ingen kommer att våga hjälpa ögonbrynstanten.

Det tredje som slår mig är också det värsta. Vad har jag för tix med mitt utseende som jag själv inte ser, kanske till och med tycker är snyggt? Vad är det man skulle vilja säga till mig men inte säger? Jag vill inte veta, samtidigt som jag vill veta. Annars kan jag ju inte göra något åt det. Ekvationen är olöslig.

Sen såg jag ett par ögonbryn till idag. Det var inte alls meningen och kom som en total överraskning. En kvinna på jobbet, rätt blond på det hela taget kommer plötsligt med ett pannband à la sexig tant på 70-talet (tror jag) dvs en tunn rem eller band lågt och vågrätt över pannan. Innovativt tänker jag, ända tills jag inser att hon inte alls har någon rem över pannan utan att det är hennes ögonbryn. Som plötsligt är mörkbruna och markanta som jag vet inte vad. Och uppenbarligen såg ut som en läderrem över pannan. Ni förstår. Hon måste ha gjort något med dem. Hoppas det går över.

 Nu dags att baka Pinocchio. Wish me good luck.

Vanadis måndag 22 oktober

18 Okt

Nu är tiderna satta för spelningen på restaurang Vanadis på måndag.

Det kör igång kl. 20 och då spelar en tjej som heter Kristina. Kl. 20.45 går jag på och kvällen avslutas sen med Authentic Touch kl. 21.30.

Varmt välkomna ni som har möjlighet!

Loveina på scen

15 Okt

Har någon missat?

Nu på måndag 22 oktober, jag gissar vid åtta-tiden (återkommer med mer exakt tidpunkt) spelar jag fem av mina bästa alster till Jonas ackompanjemang på restaurang Vanadis.

Vanadis ligger vid Vanadisplan i Stockholm och den som vill är välkommen. Man kan äta där eller man kan bara hänga i baren och ta något att dricka. Vill man äta bör man boka bord.

Varmt välkomna!