Arkiv | Nattsnack RSS feed for this section

Jag tänker på…

7 Maj

saker jag kommer att tänka på ibland.

Just nu kommer jag ofta att tänka på den gammeldags bonden hemma i grannbyn utanför Järvsö, som hade så rent i ladugården att det låg trasmattor i gångarna och man kunde gå i strumplästen. Det kan man kalla rent. Jag vet inte varför jag tänker på honom. Han dök upp när jag vispade maräng. Är det inte konstigt så säg.

Sen har det varit folk här i natt igen. Det är inte bra att sambon är borta för då får mina hjärnspöken fritt spelrum hela nätterna. I natt gömde de sig under paraplyer. Inte mindre än fem stycken. Du vet, vi har en ganska hög säng, på sidan mot fönstret där så kunde jag se dem om jag kikade ner mot golvet. Fem paraplyer som precis fick plats och satt tätt tätt. Där under gömde de sig, de små jävlarna.

Jo, tack jag mår bra. Varför undrar du?

Annonser

Budgivaronsdag

15 Aug

Apropå att jag igår skrev att jag skulle berätta om att jag kände mig som en tant i måndags. Kom på att det inte var så himla kul egentligen. Mest tragiskt liksom. Att jag blir äldre och nu på riktigt är en sån där tant som tycker att hon är ung och hipp men som bara ser ut som precis vem som helst, och är precis ingen. Eller ser töntig ut. Så vi skippar det.

Jag har nu börjat läsa Eva-Marie Liffners Drömmaren och sorgen, och den är bra. Jag läste hennes Imago och den gav mig känslan av att läsa något riktigt riktigt bra, men som jag liksom aldrig fick riktigt grepp om. Jag fick inte ihop trådarna. Jag hajade helt enkelt inte. Denna bok har jag ju ännu inte kommit så långt i, så jag vet inte om jag kommer att förstå sammanhangen, men denna bok känns inte riktigt lika litterär som Imago. På gott och på ont. Men jag ser mycket fram emot min fortsatta läsning.

Annars så är budgivningen i full gång. De stackarna har budat på min lägenhet i snart tolv timmar och jag avundas dem verkligen inte. Jag tackar min lyckliga stjärna för att min egen budgivning var kort och smärtfri. På ett par timmar var den över. Och kanske just därför kändes det väldigt overkligt när jag plötsligt vann budgivningen och stod där med lägenhet. Nu är det någon annan som våndas.

Jag är ju som sagt ensam hemma. Sov med lampan tänd fram till klockan tre, inte för att jag är mörkrädd utan för att jag, om det är skumt i rummet, vaknar och ser saker. Är jag då ensam så är det ingen som stoppar mig, och då kan jag arbeta mig upp till rädsla som heter duga. I natt såg jag en liten råtta som sprang i bokhyllan och något annat oknytt, så då tände jag efter det. Förstår ni hur det är? Just nu är det väldigt mycket djur som springer i min bokhylla. Förra veckan frågade sambon vad jag egentligen trodde att jag såg. Kanske igelkottar svarade jag, för jag kände mig lite dum. Och jag var inte helt vaken för jag minns att jag sekunden innan tänkte att vad dum jag är, inte kan jag ha sett en igelkott i bokhyllan – jag städade ju ur bokhyllan inför visningen! Inte helt vaken, eller?

Ett par timmar nu till läggdags, och lampan får nog vara på.