Arkiv | december, 2007

Nytt år – nya löften

31 Dec

I mitt gäng har vi som tradition att fira nyår tillsammans. Vi har också som tradition att avge nyårslöften. Åt varandra. Någon gång under kvällen drar vi lott om vem vi ska ge nyårslöfte åt och sen har man en stund på sig att klura, och vid tolvsnåret avger man sina löften. Det brukar vara rätt intressant.

För två år sedan fick jag som löfte att åka till Paris med Blom vilket jag nästan hann uppfylla under året. Det kom en liten bit in i januari året efter men det räknas ändå tycker jag. Bra löfte.

För 2007 fick jag löftet att jag skulle gå och träna tillsammans med E-L på en av henne utvald intensitet. Detta har inte blivit av under året. Skäms! Jag skyller på diverse saker inklusive en bråkande rygg.

Jag tänkte därmed passa på att avge några nyårslöften här och nu.

Jag ska göra mitt bästa för att:

  • uppfylla fjolårets nyårslöfte.
  • uppfylla det löfte jag får för 2008.
  • ta hand om mig sjäv bättre och ge mig mer ledig tid att bara vara.
  • komma iväg på lite medelpass och corepass också. Inte bara leda mitt eget baspass.
  • åka på svensson-charter med sambon
  • hälsa på Blom i Bryssel
  • bli lite lyckligare

Det må väl duga.

Annonser

Gott slut.

31 Dec

Hej! Tillbaka från kvarteret Tystnaden. Jag har inte känt för att blogga och då ska man inte blogga heller. Därför har det varit tyst.

Nu är året snart slut och jullovet har mindre dagar kvar än vad som förflutit. Kan kännas dystert så det förslår men jag kämpar för att hålla munterheten åtminstone på existensnivå.

Under julen har här inte hänt särdeles mycket. Det är lättare att säga vad jag inte gjort än vad jag faktiskt gjort.

Jag har inte:

  • jympat – förkyld så in i vassen och det blir inte bättre.
  • läst – inte känt för det heller
  • promenerat – se kommentar på jympa plus detta jämngrå väder som varit hela julen. Det uppmuntrar inte direkt till promenader.
  • packat upp kartonger. Kommentar överflödig.

Vad har jag gjort då? Shoppat på rea på Gina Tricot har jag gjort. Mycket nöjd vilket är synnerligen ovanligt i dessa kräsna dagar. Pysslat med det nya passet, lyssnat på musik och slötittat på tv. Sovit i massor. Ingen hejd och inget stopp. 12 timmar per dygn är inget problem.

Däremot kan det bli problem med vår nya leksak. Eller vår och vår förresten. Sambons. Den heter Guitar hero och består till största del av en liten plastgitarr. Med i paketet fanns uppenbarligen även rätt stora mängder besatthet och en målmedvetenhet jag inte sett på länge hos min kära sambo. Intressant vad en liten plastgitarr kan göra.

Jag och Guitar hero är dessvärre inte vänner. Det mest blippar och vill sig inte alls när jag ska leka. Sällan blir det dock Song failed vilket kan hända om man är riktigt usel. Så usel har jag inte varit hittills. Däremot har jag nog insett att Guitar hero är under min värdighet. Det måste det ju vara när det går så dåligt.

Det är ju trots allt bara en liten plastgitarr. Och på låtsas. Istället ägnar jag mig åt riktiga saker som…. skönlitteratur… eh.

Önskar alla ett gott nytt år och ett strålande 2008! Så kommer det nämligen att bli.

Disco!

17 Dec

Nu har det varit. Tack-och-lov! Och det gick finemang.

Till de inledande tonerna av Disco Inferno skuttade vi in i hallen. Jag hade sytt benkjolar som vi hade på oss. Tyvärr hade jag i hetsen glömt att säga till Tina att hon skulle justera gummibanden i sina så de åkte ner det första de gjorde och så kunde hon inte ha dem på sig. Mina satt dock som en smäck.

Peruker hade vi också. Jag satte upp håret i två tofsar och snurrade upp tofsarna och klämde på peruken ovanpå. Det fungerade i exakt 2,5 minuter. Sen åkte den av. Så Tina körde i peruk och jag i benkjolar. Rättvist var det i alla fall.

Dryga 40 personer hade dykt upp och det var kort sagt skitkul! Också lite skönt att det är över. Nu kan man börja läsa romaner och lösa sudokusar på t-banan istället för att lyssna på discopasset.

Du som missade spektaklet – kom nästa gång. Då har vi justerat gummiband och tofsar, då blir det peruker och benkjolar för hela passet.

Så här snygga var vi:

Friskisbrudar

Två discobrudar

Present!

16 Dec

Mycket överraskad fann jag ett brunt paket i vår postbox (vi har alldeles nyligen blivit med postbox – jag är bekymrad över brevbärarnas fysiska hälsa nu, hur ska de få den mängd motion de är vana vid när alla hus snart kommer ha postbox i entrén? De kommer att bli överviktiga eftersom de är vana vid att äta och förbränna mycket. Tror jag.) och det var prydligt adresserat till mig. Det händer inte så ofta om man säger så, så jag blev lite förvånad.

Vem kunde det vara ifrån? Och vad innehöll det?

Jag öppnade well-pappen och där innanför fanns prydligt inslaget en julklapp. Med ett kort. Där kallades jag för kära Loveina, det tackades för gott samarbete och jag önskas en välsignad jul. Signaturen var kort men helt bestämt oläslig.

Här började jag dock ändå ana avsändarens identitet. Skulle det kunna vara från något av de kristna förlag jag köper in ifrån, och ett särskilt i synnerhet?

Jag öppnar paketet och finner där en film: Nunnan, en film av Maud Nycander. Mina aningar stärks och jag blir så glad.

Vad gulliga de är! Världens bästa förlag! Så nu blir det till att ringa och tacka!

(har faktiskt aldrig varit med om maken tidigare, så det gläder mig mycket. Och en välsignad jul. Vad fint!)

Discojympa!

12 Dec

Nu smäller det! Igen…

Nu har T och jag hunnit repa och bestämma oss, så nu är det dags för discopremiär. På fredag 14 december kl. 16.30 på F&S Gärdet blir det äntligen discojympa till godingar från 70- och 80-talet. Allt från Up side down till Dancing Queen.

Det vill du väl inte missa?

Gratis för medlemmar med jympakort

50 kronor för medlemmar med spinn- eller gymkort

90 kronor för icke-medlemmar.

Kom hur som helst och jympa med oss!

Gott!

5 Dec

Ah! Har jympat idag och det var med en sur eftersmak i  munnen som jag gick därifrån. Och jag som var så glad innan passet. Just det! Det var just det som var problemet. Jag har börjat se ett mönster, att när jag är glad och ser fram emot passet med ett lugn, då går det alldeles åt pipan. Och det handlar på något vis om att jag inte fokuserar lika mycket. Passet funkar oftast bra, jag gör rätt saker vid rätt tillfälle, men det är liksom jag som inte funkar så bra. Jag blir fladdrig och pladdrig. Ofokuserad helt enkelt. Och så slutar det med att toppendagen blev en skitdag och jag känner mig misslyckad. Receptet är alltså att vara sur de dagar jag ska jympa, så att jag istället kan gå därifrån glad. Eller så får jag räkna hur många vakna minuter jag har före respektive efter passet och anpassa efter det så att jag får vara glad så mycket som möjligt.

Men sen hade jag en skum upplevelse under passet som gjorde mig lite gladare. Eller kanske konfunderad. Det var en person som under hela passet… men det kan jag inte berätta om här.

Nu ska det snart bli gladare bullar av. Har steks nämligen saffranspannkaka, och inte då udda gotländska varianter med mandlar och risgrynsgröt i utan en hederlig Hagsätrisk saffranspannkaka. Den ska serveras med grädde och drottningsylt. Mums! Nu är det klart och sambon med kompis ska få smaka.