Sydd och drogad

29 Apr

Ni vet min tand. Den där rackaren som inte ville ut ordentligt. Igår hade jag tid hos tandkirurg. Titta och bedöma trodde jag. Skära och bedöva var den egentliga agendan. Det var jag inte så pigg på om man säger så. Jag hade ju:

  • haft så ont så länge och nu precis blivit smärtfri
  • intalat mig att roten inte behövde bort
  • bokat in massa jympa till helgen
  • tänkt ägna ledigheten åt intensivt skrivande
  • blivit lite rädd sedan senaste ingreppet som höll på i en evighet och dessutom inte lyckades till fullo
  • inte ställt in mig på att göra ett kirurgiskt ingrepp där och då.

Men så blev det. Tårar hjälpte föga. Inte flög rothelvetet ut av sig själv för att jag grät. Och tandkirurgen propsade på att det var lika bra att få bort den nu, för antagligen skulle jag få problem senare och det skulle inte bli roligt då.

När jag väl torkat tårarna, insett faktum, så gick det bättre. Han frågade om jag ville ha lugnande men det kändes dumt. Jag har aldrig fått bedövningen satt så proffsigt som av denne man. Sedan hade de radion på ganska högt och han hummade med lite då och då, berättade vad han gjorde och hur det skulle kännas och att det var helt normalt. Sedan var roten ute på ett kick! Det hela avslutades med fyra stygn och ett helt gäng förmaningar om hur detta nu skulle skötas för bästa läkning och minsta möjliga smärta. 15 minuter tog själva ingreppet och hela rotsingen är ute.

Sköterskan visste dessutom hur man hanterar en flicka som gillar glass och som inte vill gå till tandläkaren. Man säger att det är bra att äta just glass och chokladsås efter just ett sånt ingrepp som ska utföras. Det var nog det som fick mig på fall.

Igår då så tog jag den föreskrivna dosen dubbel citodon och blev lite lullig i huvudet och sov fem timmar på em, och sen ytterligare nio timmar under natten. Nu är jag pigg som en lärka och har så lite ont att ingen tablett behövs alls än så länge. Nu sa han förvisso att smärtkurvan kan öka till i morgon för att sedan dala så kanske får jag ta lite alvedon ändå, men det är nog inte nödvändigt med något starkare om det håller sig på den här nivån. Skönt!!!

Nu en sväng till jobberiet. Med ska flytande föda. Jag vill ju inte svälta!

Ps. Brahekliniken hette det utomordentliga proffsiga stället, och det var deras tandkirurg jag besökte. Rekommenderas vid behov. Om den sista visdomstanden ska ut vill jag direkt dit.

Annonser

6 svar to “Sydd och drogad”

  1. Filippa april 29, 2009 den 2:40 e m #

    Åh vad skönt systeryster, Men fick du verkligen en glass? Det skulle jag vilja få varje gång jag är hos tandläkaren. Smaskens

  2. Susann april 29, 2009 den 10:19 e m #

    Jag tror visst att just glass måste man äta lääänge efter såna ingrepp 🙂

  3. loveina april 29, 2009 den 11:09 e m #

    Nej jag fick inte glass där, men hon sa åt mig att jag skulle äta glass. Det är nästan lika bra det. Snäll tant.

  4. Kristin april 30, 2009 den 9:45 f m #

    De skulle kunna dela ut glassogram tycker jag till sina patienter. Men det är väl ett trevligt perspektiv på helgen – ohemula mängder glass!!!

  5. loveina april 30, 2009 den 11:25 f m #

    JA JA och JAAA!!!

  6. Shirouz maj 1, 2009 den 9:54 f m #

    Min första tanke var att det var tur att det inte hette Tycho Brahe-kliniken, å andra sidan, så hade de väl knappt fått några kunder med det namnet. 😉
    Skämt åsido, vad skönt att det gick bra, det låter som det var en suverän klinik, och att ordinera glass, bara det ger pluspoäng i min agenda 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: