Konstigt med mig

18 Sep

Det är något konstigt med mig och präster. Idag såg jag en igen. Han var väldigt diskret, och det är dem jag tycker bäst om. Gick som en vanlig man på tunnelbaneperrongen i sällskap med en vanlig människa.

Det är något mycket konstigt med mig och präster. Jag är inte troende men jag dras till dem som en nattfjäril till Ikas lyktor. Jag vill säga ”en fika kanske?” och dra med dem mot en stor kopp te och lite lugn och ro. Vad jag ska säga sen vet jag inte. Lika lite vet jag vad jag förväntar mig av dem.

Det är något synnerligen konstigt med mig och präster. Jag får klump i halsen när jag ser dem och vill berätta om allt som tynger mig. Och i min värld så lyssnar de, tröstar och kommer med goda råd. Framför allt är de väldigt goda lyssnare. Som att några år på prästseminariet skulle dana personligheter mot väna, människovänliga lyssnare som finns där för just mig.

Med tanke på hur ofta jag blir arg på prästerskapet så har förstås mitt förnuftiga jag massor att invända. Förlegade åsikter, homofober och varför skulle en liten vit lapp på en svart skjorta göra att han eller hon har lust och tid för just mig?

Nej, det är inte logiskt, men jag bara dras.

Annonser

6 svar to “Konstigt med mig”

  1. Valpflickan september 19, 2008 den 9:58 f m #

    Jag blir rädd för präster…. jag tror att de inte tycker om mig, kanske för att jag inte tror på deras bok och allt som är skrivet däri.
    När jag möter en präst hoppar jag till lite och ALLTID och då menar jag ALLTID när jag möter en präst stirrar de på mig. Undrar om de ser att jag inte är troende?
    Brukar äta lunch på Govindas på fridhemsplan, jättegod vegetarisk mat, men tillhör som sagt Hare Krishna, de stirrar på mig också när jag beställer MASSVIS! Och jag vågar inget annat än att duka av brickan från bordet innan jag går, annars jag kanske inte kommer till himlen!
    Om du vill prata om något som tynger dig, gör dig glad, gör dig arg eller bara vill stta tyst med någon, finns jag här för dig.
    Jag kan sätta en vit servett i min svarta polokrage om det underlättar 😉
    Puss K

  2. Kristin september 19, 2008 den 10:40 f m #

    Jag tror faktiskt att ju de där männen eller kvinnorna med små vita lappar i kragen har tid för just dig om du vill. Jag är inte särskilt religiös men skulle gärna prata men en präst bara för att höra vad han eller hon har att säga. Men steget dit är så långt liksom.

  3. Elin september 19, 2008 den 12:27 e m #

    Bikten finns faktiskt kvar inom den svenska kyrkan, det är det få om vet. En liten aktivitet som kanske skulle kunna prövas? Så får du se om de vet vad de gör eller inte menar jag… ; )

  4. loveina september 19, 2008 den 12:54 e m #

    Det skulle vara intressant åtminstone. Undrar vad jag skulle berätta om då… Måste det vara någon synd?

  5. Ika september 19, 2008 den 5:10 e m #

    Men Herre Gud!
    Prästernas krage är en uniform! Och vi vet hur vi kvinnor går igång på uniformer. Du vill bli omhändertagen av en vänlig man som lyssnar på dig.
    Jag vill bli räddad av Mr Fireman (givetvis i bar överkropp och med en liten hundvalp vid fötterna).
    Valpflickan vill nog ha … en sailor 😉 Men jag tror att skepparkransen går bort.
    Kristin vill ha en flygkapten.
    Fler uniformer till oss, haha!

  6. loveina september 19, 2008 den 6:20 e m #

    Men jag ”går ju igång” på samma vis på kvinnor i prästkrage.

    Eller är det något annat ”det” vill säga mig? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: