Pannkakstänk

2 Jun

Ibland steker jag pannkakor och plättar. För att undvika dialektala missförstånd klargör jag genast: med pannkaka avser jag en större plätt ca 20 cm i diameter och med plätt den mindre pannkaka som steks ca 8 i taget och är ca 7 cm i diameter. Vissa människor har konstiga uppfattningar om pannkakor och plättar så det känns bra att vara tydligt och klargöra faktum. Pannkaka man gör i ugn heter förresten ugnspannkaka.

Nåväl. Jag stod och stekte pannkaka på en lagg och plättar på laggen efter morfar när jag kom att tänka på en sak som fortfarande irriterar mig. Och det är ju jättedumt att det fortfarande irriterar mig för det sträcker sig säkert tolv år bakåt, och jag kan ju dessutom inte göra något åt det nu. Men kom till saken, tänker du nu. Okej. Jag irriterar mig fortfarande på att mitt 8-årsex inte fattade hur man gör pannkakssmet. Jag och hans mor gjorde nämligen på olika sätt och eftersom han var trogen sin mor skulle han göra på hennes sätt. Problemet var bara att han inte gjorde exakt på hennes sätt utan bara nästan, vilket resulterade i mjölklumpar. Jag försökte hjälpa men lade mig uppenbarligen bara i saker jag inte hade med att göra. Och förstår ni vad patetiskt att jag fortfarande kan bli irriterad över detta? Väldigt väldigt konstigt. Inser dessutom att det är lika länge sedan som det tog slut med pannkaksexet som hela relationen varade. Det däremot är rätt lustigt att tänka på.

Min nuvarande sambo låter mig göra smeten. Det känns bra.

En annan pannkaksfundering. Eller snarare kanske lite längt. När jag var yngre och stekte pannk för fulla muggar på tre laggar samtidigt för vi var tre syskon, och så fem dagbarn, och 4 ständigt hungriga sommarbarn, så brukade min mamma be mig att låta den sista pannkakan ligga kvar i laggen medan laggen svalnade. Resultatet blev en stelnad väldigt krispig pannkaka. En mammapannkaka. Nu längtar jag efter att få göra en sån till henne. Det var länge sen.

Och så längtar jag efter att sambon ska komma hem. Det ligger weinerbröd och väntar och det vet jag att han tycker om.

Men det här var ett riktigt tråkigt inlägg, men man kan inte vara på topp jämt. Faktiskt.

Annonser

6 svar to “Pannkakstänk”

  1. Susann juni 2, 2008 den 10:53 e m #

    Piteåplättar= småplättar ( de små), plättar ( stekpannestorlek), ugnspannkaka ( i ugnen). Hur enkelt som helst…kan ej missförstås.
    Fast mina barn uppväxta i Stockholm försöker lära mig annat. Å missförstånd…jorå, det blir det 🙂

  2. Sandra juni 3, 2008 den 8:46 f m #

    Oj vad jag blev sugen på pannkaka (vanlig, alltså inte små plättar och inte i ugn) till frukost nu!! Hjortronsylt och glass till vore också gott!

  3. Kristin juni 3, 2008 den 9:10 f m #

    Själv börjde jag längta efter pannkakstårta efter detta inlägg! Helst ska den se ut som Pettsson och Findus variant!

  4. catrin khans juni 3, 2008 den 7:19 e m #

    Mmmm det skulle inte va dumt, en riktigt krispig o gärna lite mörk i kanterna. Det var länge sedan ,det hade jag så när glömt. På förskolan försöker jag smyga undan dem som är lite krispig men jag har hård konkurrens av Erik 6 år. Han vann kampen om kantsnutten på brödlimpan. Men dom riktiga pannkakorna längtar jag verkligen efter och ser fram emot./mams

  5. Camilla juni 7, 2008 den 11:04 f m #

    Min mamma lät oxå sista pannkisen ligga i stekpannan medan den svalnade. Företrädesvis skulle den vara lite tjockare den de övriga pannkisarna oxå. DET är en riktig mamma-pannkaka 🙂

  6. Malin juni 9, 2008 den 10:23 e m #

    Alltså[, jag tyckte det var ett JÄTTEROLIGT inlägg 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: