Semester

Nu mina vänner är det dags för årets semester. Fem hela dagar ska jag tillbringa i huset där jag växte upp, först alldeles ensammen sedan kommer modern med bonus. Det ska bli riktigt skönt och trevligt. Jag tänker mig sysselsättningar som läsa, sova, läsa, sova, kanske äta något, kanske plocka bär, läsa, sova, grilla med P & B som råkar befinna sig i Hälsingeskogarna samtidigt, och så läsa och sova. Med tanke på den trötthet jag känt sedan Madonnahelgen känns det riktigt härligt med alla dessa inbokade sovor.

Men nu förbereder jag mig. Man kan tro att det huvudsakligen ska utgöras av packa. Ack vad du bedrog dig. Detta är vad jag gör:

  1. Bloggar. Främst på Boktoka. Vill att åtminstone två inlägg ska gå på under min internetskuggas tid.
  2. Laddar ner Sommar som mp3 till min dator. Pga tidigare nämnda internetskugga kommer jag inte kunna lyssna på sommar i efterhand som jag gärna vill. Alltså har jag laddat ner tio program. Leve nya tekniken!
  3. Tvättar. Så att jag ska ha träningskläder när jag kommer tillbaka, eftersom jag inte lär hinna tvätta då. Är jag inte otroligt förutseende? Det lustiga var bara att när jag gick ner i tvättstugan och tänkte tjyva till mig en liten tvättstund och hoppades att det var ledigt, så såg jag att någon jävel bokat tvättstugan. Sen såg jag att det var jag. Det var då för väl!
  4. Funderar på vilka böcker som ska få följa med upp. I skrivandes stund är jag uppe i sex böcker exklusive den roman jag påbörjade igår och som jag beräknar avsluta under tågresen. Men det borde räcka va?

Så det får nog räcka. Jag måste ju packa kläder också. Eh kläder? Jag finns på mobilen om det är något.

Magiskt

Ja, jag ligger ganska rejält efter med bloggandet här. Jag vet inte vad det är. Kanske litet virus som ger bloggtrötthet. Jaja, sånt kommer väl och går.

Var i alla fall till far och styvmor förra helgen och fick flera kilo rabarber med mig hem som förvandlades till paj och saft. Gott gott. Men det var inte det jag skulle berätta om.

Även bror och svägerska var där och rätt som det var stod utflykt på schemat. Till Fånöö orangeri skulle vi och det var sannerligen inte mycket till orangeri. Konstig konst och orangeriet var nog byggnaden för det fanns bara ett apelsinträd och den var en tvärhand högt. Fika, glassa och dricka vin kunde man göra men vi dissade allt utom glassen. Vi ville ju ha upplevelse inte glashus att fika i. Så vi gick en sväng i environgerna istället och det är nu magin kommer in i bilden. Titta bara:

DSC00494

DSC00493

DSC00497

Om det inte framgick av bilderna så var detta alltså en helt magiskt fantastisk allé. Träden bildade ett tak och i skuggan därunder växte gräset knähögt. Tittade man riktigt noga red hobbitarna och alverna där för att leta efter något gammalt armband som blivit stulet av en dvärg. Tittade man ännu mer noggrant kunde man säkert se ännu mer. Och jag vill tillbaka! Måste känna magin igen.

Regnets fördelar

  • Man inser att den där lilla skuggan på skons tåspets inte bara var en liten skugga utan ett faktiskt hål, något sambon påpekat i månader. Dags för tre saker: kasta skorna med skuggan, plocka fram de nya skorna som bara står och väntar och att gå till den där jaktbutiken på Kungsgatan och köpa gummiskor. Basta.
  • Man får använda alla paraplyer man har, vilket inte är så ofta. Först nu till jobbet hade jag det lilla grå nödparaplyet som jag fick av mellansyster i julklapp. Efter jobbet ska jag, om det fortfarande regnar så här, använda mitt stora underbara golfparaply. Jag skulle gråta om jag förlorade mitt golfparaply.
  • Man får vara ensam utomhus. Inga hundar, hundägare eller ligister. Inte ens hararna och igelkottarna visade sig. Enda sällskapet var daggmaskarna och sniglarna och dem kan jag ha fördrag med.
  • Om jag hade varit ledig hade jag inte behövt ha dåligt samvete för att jag satt inne och läste, vilket är min favoritsysselsättning. Men nu jobbar jag ju och då är regn helt okej också.

Idag ska jag på trädgårdsfest. Då finns det däremot inga fördelar med regn. Basta.

Gröna fingrar.

Det är skillnad på fingrar och fingrar tydligen.

Loveina vårdar orkidé:

Loveinas orkidé

Loveinas orkidé

Och så Loveina vårdar pelargon:
Loveinas fd pelargon

Loveinas fd pelargon

Så där gick det för fjolårets pelargon också. Och året innan. Börjar se ett mönster och vad jag borde lägga pengarna på. Kanske en vit orkidé? Och en gul! Och en lila… och en…

Frustration

Efter en mycket trevlig klassfest igår kväll åkte jag tunnelbana hem strax efter ett. Det är grundsituationen. Här kommer en utvikning, men jag lovar att jag snart är tillbaka till tunnelbaneresan.

Jag tror nog att de flesta av oss tjejer (och kanske även killar) med svensk kulturell bakgrund (oavsett hudfärg) har fascinerats och kanske även irriterats av killar från andra kulturen som liksom gladraggar på allt som har bröst och rör sig. De kan vara riktigt jobbiga de där killarna samtidigt som de har en förmåga att inte blir sura, utan glatt gå vidare till nästa ragg.

”Svenska” killar däremot har generellt sett (ja, jag generaliserar fruktansvärt i det här inlägget) svårare att ta mod till sig att ta kontakt, och när de väl gör det så har de laddat mentalt och med alkohol i timmar, dagar, veckor ja kanske månader. Efter en sådan uppladdning kan man förstå att även ett vänligt ”tack, men nej tack” är ganska jobbigt att ta. Vi svenskar oavsett kön borde ragga lättvindligare. Jag tror att det skulle vara bra för… eh folkhälsan.

Åter till tunnelbanan i natt. Mycket förfriskad ung man, är uppenbarligen mycket provocerad över fyra söta unga flickor. Min gissning är att han inget hellre vill än att få ha någon av dem till flickvän eller till sängs i alla fall, men att de uppenbarligen hade så trevligt och klarade sig utan honom att han blev tvärarg. Dessutom blev han nog rädd för att de skulle vara smartare än han var.

Han gick alltså ut hårt med den perfekta raggningsrepliken: Jag tjänar jättemycket mer än vad ni gör.

En av tjejerna svarar: Det är jag övertygad om att du gör, men gå och sätt dig med dina polare igen.

Han svarar med den ännu bättre repliken: Och ni är h*ror allihop. Ni ser ut som h*ror och ni är h*ror, era jävla f*ttor. (*= vill inte ha hit såna som googlar)

Tjejen är då fortfarande sansad men svarar av naturliga skäl inte lika trevligt längre, dock långt ifrån lika grovt som han. Inom 30 sekunder från att han har sagt det allra första har han knutit näven och svingar den mot henne. Män om kring honom (kompisar?) tar tag i honom och släpar honom därifrån, men först hinner han få in en örfil på henne som sliter loss hennes örhänge från örat. 

Alltså så patetiskt. Att bli så provocerad av fyra okända söta tjejer som har trevligt tillsammans, att man måste slå dem. Nä jag fattar nada. Sorgligt är det däremot. Kommer han att bli en kille som slår sin tjej? Sina barn? Fler okända unga kvinnor på tunnelbanan?

Men är det inte roligt?

Blev precis offer för busringning, den första i mitt liv tror jag, om jag bortser från när grannpojken ringde när vi var 14 och frågade om jag kunde ge honom huvud (jag svarade artigt att det tänkte jag inte göra och hur brukade han lösa det annars? På egen hand, jaha? Ja så fortsätt med det och ha en trevlig helg. Sa jag.)

Dagens busringning blev inte så lyckad egentligen men de hade väldigt roligt i andra änden tack och lov. Någon sorts röstförvrängare hade tydligen införskaffats för det lät som en gammal tant. Fnissen i bakgrunden var dock pubertala. Nånting med svarttaxi var det. Vill ha en svarttaxi till… Nej jag hörde inte, vad sa du? *mummel mummel* svarttaxi *mummel*

Då får du nog ringa taxi istället sa jag superartigt och reflekterade föga över fnissen i bakgrunden.

Jamen skaffa glasögon då, sa rösten och då skrattades det frenetiskt.

Ärligt talat, jag fattade inte skämtet, så jag är lite besviken. Det kunde väl åtminstone vara roligt som ”Är det Storm på Blekingegatan? Jamen håll i hatten då!” men icke.

Kopplingen svarttaxi – glasögon är mig obegriplig och varför just jag skulle skaffa glasögon när jag redan har det, förstår jag inte heller. Någon annan som har en teori?

Innan det sociala tog över

Vad söta kids kan vara. Idag när jag promenerade till tunnelbanan kom det en liten kille springanda bakom mig. Han springer länge och väl och precis (och nu menar jag PRECIS) när han kommer upp jämsides med mig så slutar han springa och börjar gå. Han går med långa steg och snabbt den lille rackaren, som var typ en meter hög med en stor keps som täckte det mesta i ansiktsväg, så resultatet blir att han går precis jämsides med mig och håller samma takt. Kanske 70 cm till vänster om mig. I övrigt är gångvägen nästintill helt tom både framåt och bakåt.

Jag tror inte att han ens märkte att jag gick där också. Eller så har han inte fått det inlärda beteendet ännu att man inte springer ikapp en människa för att sedan gå jämsides med denna, om man inte känner personen ifråga förstås. Men han gick där med sin keps och ryggsäck, målmedvetet och fort. Blicken i backen och inte en blick mot mig. Jag var osynlig, eller hade han noll koll på de sociala reglerna om personliga sfärer och etikettsbrott. Ganska befriande!

När vi hade gått jämsides kanske i 20 meter började han springa igen. Det var nästan lite tomt på min vänstra sida efter det.

Jag tänker på…

saker jag kommer att tänka på ibland.

Just nu kommer jag ofta att tänka på den gammeldags bonden hemma i grannbyn utanför Järvsö, som hade så rent i ladugården att det låg trasmattor i gångarna och man kunde gå i strumplästen. Det kan man kalla rent. Jag vet inte varför jag tänker på honom. Han dök upp när jag vispade maräng. Är det inte konstigt så säg.

Sen har det varit folk här i natt igen. Det är inte bra att sambon är borta för då får mina hjärnspöken fritt spelrum hela nätterna. I natt gömde de sig under paraplyer. Inte mindre än fem stycken. Du vet, vi har en ganska hög säng, på sidan mot fönstret där så kunde jag se dem om jag kikade ner mot golvet. Fem paraplyer som precis fick plats och satt tätt tätt. Där under gömde de sig, de små jävlarna.

Jo, tack jag mår bra. Varför undrar du?

Tomt

Sambon är på resa med jobbet. Jag får inte säga vart. Det är såklart superhemligt som vanligt. Men flygresan är inte så lång så han hade kunnat åka över dagen. Men det gjorde han inte förstås. Två hela nätter och tre hela dagar är han borta.

Dessutom har han glömt mobilen på jobbet så han är helt okontaktbar under de där dagarna. Kanske ringer han från hotellet om jag har tur. Godnatt vill man ju gärna säga i alla fall.

Så det är tomt här. Hann börja sakna honom långt innan jag kom hem till den tomma lägenheten. Kanske redan innan han lämnat landet längtade lilla hjärtat. Det är så hemskt att jag lyssnar på Basshunter (ja han med Boten Anna) för att trösta mig, och då förstår ni hur illa och tomt det är.

Kom hem snälla sambo. Nu?

Jag lovar att köpa glass med fruktsmak som du tycker om, kanske till och med valnöt. Och du får spela hur mycket nyckelharpa du vill, jag lovar.

Morgonbön

Idag tänker vi på alla dem som har ångest över att deklarera, på dem som gråter och får hjärtklappning vid blotta åsynen av blanketterna. Må de få professionell och trevlig hjälp av vänner, bekanta eller sitt lokala skattekontor.

Vi tänker också på alla de som idag ska arbeta på Skatteverkets olika kontor över landet. Må de bli vänligt bemötta så att de får kraft att möta denna årets skattestressigaste dag med lugn och besinning. Må de arbeta i frid.

Amoms.

Senare inlägg » · « Äldre inlägg