Okej sa var de underbara dagarna med Kristin i Lissabon till anda. Du ska absolut fa hora mer om dem, men forst dagens aventyr.
Upp med tuppen var ledordet och sa var vi. Klockan jattetidigt steg vi upp, borstade tanderna och tog en taxi till flygplatsen. Tror att vi har gott om tid till att checka in och sen ata frukost tillsammans innan Kristins plan skulle lyfta. Redan har hade vi fel.
Det var typ TUSEN avgangar som alla skulle checkas in pa samma tio incheckningsdiskar. Kon var miljarder manniskor lang och som tur var blev vi hittade av en trevlig tos som hjalpte oss att checka in i automat. Sen skulle man lamna bagaget och den kon sag betryggande mycket kortare ut. Problemet var bara att den inte rorde sig en millimeter framat. Ett flertal rullstolsburna och en familj med fyra gigantiska bagage (typ 2×2 meter) stoppade upp det hela sa gott de kunde. Till slut insag vi att Kristin maste lamna sin vaska bums annars skulle det ga illa. Till slut lyckas hon overtyga en sur incheckningskvinna att det var ratt sak att gora och sen rusade hon ivag och lamnade mig ensam. Nu borjar mitt aventyr.
For det forsta tar denna ko en evighet. Jag borjar forsta varfor nar det ar min tur och jag som ar helt okomplicerad tar typ fem minuter bara jag. Det bordingkort jag fatt i automaten var visst inte dugligt utan ett nytt skulle jag ha och allt gjordes precis som vid en helt manuell incheckning. Fattar ingenting.
Sen gick jag och at frukost. En mysig och lugn frukost. I god tid gick jag till gaten. Tankte dock att jag inte ville ga pa hur tidigt som helst eftersom jag far sa grymt ont i ryggen av att sitta lange. Jag ville alltsa sta sa lange som mojligt. Det var mitt avgorande misstag. Nar jag sa reser mig och staller mig i kon till gaten kommer en man fram till mig och fragar om jag reser ensam. Ja sager jag och sedan sager han att tyvarr ar planet fullt och jag far ta ett senare flyg. Det framstalls som en fraga men ar mer eller mindre ett pastaende. Det kanns inte som att jag har mycket till val. Jag inser dock efterat att jag antagligen kunnat saga nej, aven om det inte verkade mojligt da.
Sa borjar en jakt och en vantan i Lissabons flygplats labyrint. Forst lotsas jag av mannen ut fran gaten anda ut i incheckningsomradet igen. Vanta har sa han. Jag vantade i 45 minuter. Nar han sa kommer har han med sig en supervisor bla bla som fragar om jag kan mina rattigheter och om jag stallt upp frivilligt att stanna. Nej sager jag, jag fick fragan och vad kunde jag svara? Jag ska fa aka via Madrid senare under dagen sager han och jag ska fa ekonomiskt kompensation. Stall dig i den har kon sa far du hjalp i kassan. Det tar tva timmar att komma fram till kassan. Framfor mig hade jag 15 sallskap som skulle ha hjalp. Tva timmar. Nar det ar min tur forstar jag aterigen varfor det tar tid. Omstandligt ar bara fornamnet.
Dar framme inser jag att jag kommer att bli fordrojd i 24 fucking timmar. De projsar hotell, taxi och lunch, middag och frukost. Plus att jag far 400 euro. Dvs mer an min resa kostade totalt. Men jag blir ett helt dygn forsenad. Och jag vill bara hem. Jag inser ocksa att jag inte vet var mitt bagage ar och att jag inte har nagot bagagetag kvar, eftersom den satt pa mitt boardingpass som ar borta. Hon lyckas dock lokalisera mitt bagage men sen ska jag forsoka ta mig fran avresehallen till ankomsthallen och som alla vet sa ar det i princip vattentata skott daremellan och ingen forstar tillrackligt med engelska for att forsta vart jag ska och varfor i denna labyrint. Till slut satter jag mig helt sonika pa golvet och grater. Inte av berakning for jag orkade bara inte mer, men det hjalpte faktiskt for da kom en ung kvinna fram som talade hyfsad engelska, men inte heller hon forstod pa en bra stund. Ga nedfor trappan och till hoger, dar far du hjalp av en polis som tar dig till Lost and found. Jaha. Hittar TILL SLUT polisen som inte alls vill ta mig till Lost and found utan pekar och sager Ga uppfor trappan och nedfor trappan och sa till vanster. Gor sa och hittar tillslut Lost and found-luckan med en mycket trevlig kvinna som upplyser mig om att mitt bagage antagligen ar langt bort och att det kan ta tva timmar for henne att leta reda pa det. Vill jag det? Ja, sager jag. Det tar henne fem minuter. Just den delen gick otroligt smidigt. 
Sen ska jag ta taxi till mitt hotell. Jag har da en voucher pa att hotellet ska betala taxin nar jag kommer fram, och nar taxichaffisen ser den vill han inte kora mig. Da gar jag in i ankomsthallen och grater igen. Den har gangen hjalper det inte, men nar jag samlat mig och gatt till informationen far jag tipset att ga till en annan taxiko och inte visa min voucher forran vi ar framme vid hotellet. Och det gick bra men han blev lite muttrig nar vi kom fram.
Hotellet okej. Lunch kl. 13.15. Nar jag kommer ner kl. 13.15 ar det lunch kl. 14. Ar sa hungrig att jag gar upp pa hotellrummet och hetsater lite godis som jag kopt som present pa taxfree. Far kopa nytt i morgon. Jag har ju pengar. Tydligen ar vi flera som ska ga och ata lunch pa detta vis och vi lotsas till en restaurang nagot kvarter bort. Pa vagen dit sager hotellkillen ”You’re coming there all by yourselves. I didn’t pick you up. Okej?” Jag fattar nada men kanner ett latt obehag. Och sa ar restaurangen full och hotellkillen lamnar oss dar med information om att vi kommer att fa bord nar det blir ledigt. Droppen blev det for mig. Jag pallade inte en grej till som jag inte visste hur gick till och som jag inte styr over. Tillbaka till hotellet och med en karta i handen gick jag till narmaste MCD. Det var bra.
Sen har jag gatt pa stan. Suttit i en gigantisk park och solat och last. Spankulerat i dyra gallerior och nu ar jag nagra kvarter bort fran hotellet. Ska ata en bit innan jag gar hem. Det verkar finnas lite av varje har i foodcourten. En crêpe skulle nog inte sitta fel tror jag.
Nu kanns det safe. Jag hittar till hotellet. Jag far taxi till flygplatsen. Jag har redan gjort exakt samma incheckning. Men i morgon bitti ska jag ga pa planet tidigt och jag har blivit lovad att fa resa business.
Ses i Stockholm snart!
Hoppas jag…
Senaste kommentarer