Jaja.

Jag får en hel del sura kommentarer om att här händer föga. Det enda jag har att säga är att det är helt korrekt iakttaget. Och så kanske jag kan tillägga att jag åtminstone tänker att jag borde återuppta denna aktivitet att skriva här då och då igen. Till exempel nu.

Just nu är mitt huvud uppfyllt av tre saker:

1. Mini! Har tillbringat en underbar vecka med sambon i Järvsö. Där fanns älskade mams och hennes raring Å, Minstasyster LN, Mellansyster F och så MINI. Mini är snart två år och självklart den charmigaste ungen som sett dagens ljus under de senaste hundra åren. Allra minst.

Vi har lekt och vi har lekt. Sagt nej och lägg tillbaka. Sagt nej-jo-nej-jo-nej-jo tusen gånger. Blivit strypt några gånger. Kastat liten Mini upp i luften ganska så många gånger. Ritat tillsammans och fått kramar, många kramar. Mini är världsbäst på kramar, ja efter sambon då förstås.

Dessutom är det väldigt roligt att höra att Mini börjar snacka på allvar. Det är ”hänga tvätt”, ”hjälpa” och så ”min” förstås. Nu är Mini hemma hos sig och jag hemma hos oss, och jag har redan abstinens. Det får så lov att bli återbesök redan denna vecka!

2. Jymperi! Om en liten vecka tänker jag köra mitt nya pass skarpt. Jag måste erkänna att det kanske mest är önsketänkande att skriva att det upptar mitt huvud. Det BORDE uppta mina tankar men jag är läskigt blasé och tror att passet ska skapa sig självt, bli inrepeterat alldeles automatiskt och tja – jag vet inte vad jag ska säga.

På lördag kl. 11 testkör jag i alla fall på Ringen. Den som känner att det rycker i jympabenen är varmt välkommen! En person hittills har tackat ja så det lär finnas plats i hallen även om den är liten.

3. Vansinnesprojekt! Vågar inte berätta helt och hållet vad det gäller men jag och en vän planerar att åka ÖVER DAGEN till ett annat land (hör och häpna Stuttgart det går!) enbart för att gå på ett författarframträdande. Min vän kan antagligen inte ta ledigt utan åker i princip enbart för framträdandet. Jag kan nog ta ledigt och tänkte passa på att se mig omkring också.

Men nog är det nördigt så säg?

Nu borde det vara läggdags men jag har druckit svart te. Det blir nog läsa i sängen ett tag innan jag slockar. Men over and out.

Dagens…

ROLIGASTE LÄKARE
”Nämen”, sa jag, ”ska jag träffa dig!!!?” till den manlige läkaren i 30-årsåldern som ropade upp mitt namn. Jag hade fått veta att jag skulle träffa en kvinnlig läkare och jag såg inga bröst nånstans. ”Visst serru”, sa han, ”jag tjatade och tjatade och till slut sa de ja”.

Det var så roligt att det tog några sekunder innan jag fattade hur roligt det var.

Sen tittade han i ena örat, i andra örat, i halsen, lyssnade på lungorna, klämde på bihålorna, och sa sen att jag är frisk som en nötkärna. Men jag då!!!? Jag har ju ont i öronen och har haft i en och en halv vecka nu. Så kan tydligen vara, någon liten förkylning. Han skrev ut en nässpray med kortison som jag inte hunnit hämta ut. Träna kan jag absolut göra om jag inte känner mig hängig. Jaha. Det var ju till stor hjälp.

TRISS I FRÅGA

På väg till praktikplatsen (känns ovant att inte skriva jobbet eftersom det är samma ställe) när jag ser två synnerligen förvirrade personer med rullväskor. De frågar efter Mälardrottningen och jag har ingen aning. Riddarholmskajen ska den tydligen ligga vid, så jag dirigerar mot Riddarholmen. Efter några meter ser jag en man som tömmer papperskorgarna. Vem, tänkte jag, vet mer och var Mälardrottningen än en man som inte gör något annat än tillbringar sina dagar runt om i Stockholm. Mycket riktigt vet han och pekar och visar. Jag i min tur pekar och visar paret med rullväskorna. Jag tror de var danskar.

Går 50 meter till. Möter förvirrad dam med rullväska. Ursäkta säger hon på så svensk danska som hon bara kan. Jag ska till Mälardrottningen, vet du var den ligger. Mycket nöjd pekar jag och visar.

Sen på nästan samma plats men 6 timmar senare, på väg från jobbet, jag menar praktikplatsen, förvirrad kvinna som på engelska (så hon kan ha varit danska in disguise) efter jo just det – Mälardrottningen. Jag pekar och dirigerar och känner mig inte riktigt lika nöjd längre, utan lite mer konfunderad.

Jag vet inte hur många gånger jag gått där och aldrig fått frågan. Och nu tre på samma dag. Är det ett omen? Ett hot? En påminnelse?

TRÅKIGASTE

Christel får jympa i Farsta, Emma får jympa på Hornstull och jag är lätt febrig och matt och får inte jympa men det får då istället sambon. Jag sitter här med varm choklad och macka och han är just nu inne i sista kondition. Jag undrar vem som har det bäst. Jag tror inte att det är jag. Men på lördag då jävlar ska jag vara frisk. Då ska det jympas så det smälls av på mitten!

BREV
Avsändare Stockholms läns landsting, med handskriven adress. Nu jävlar kommer ännu en förbannad kallelse till cellprovtagning och denna gång bemödar de sig tänkte jag. Öppnar skeptiskt. Papperet är ljusblått. Nya grepp men mig lurar de inte tänker jag. Öppnar och där är en serie med elvis som jag inte riktigt vet hur jag ska tolka… behöver vi mer magar, eller behöver de mindre eller ska karlar helt enkelt göra baklängesarmhävningar?

Inte som han tror

Schemat för dagen var som följer:

Runt 12 lunch med sambon någonstans runt F&S Sveavägen. Därefter tidskriftsbiblioteket för min del tills det blev dags att ta sig till F&S för att köra pass kl. 16.

Någonstans under förmiddagen insåg jag att jag var på väg att göra en tankevurpa. I mitt huvud skulle jag nämligen åka från tidskriftsbiblioteket till Hornstull och jympa där. På Friskis schema står att jag kör på Kungsholmen. Det hade alltså kunnat gå illa där.

Nämner detta för sambon på lunchen som inmundigas i närheten både av F&S Svea och Tidskriftsbiblioteket. Otroligt genomtänkt. Jag berättar för sambon att jag liksom visualiserar att jag ska åka BUSS och inte tunnelbana till KUNGSHOLMEN och inte Hornstull, för att jag ska komma ihåg vart jag ska någonstans. Men det är ju ingen fara nu säger sambon. Du är ju inte senil. Trodde han ja.

Detta var vad som hände: jag går ut från tidskriftsbiblioteket och har helt glömt bort att jag visualiserat att jag ska åka BUSS. Jag går mot tunnelbanan uppe på Odenplan istället. Raskt och målmedvetet som om jag liksom visste vad jag höll på med. Inser ungefär vid Konsum att jag antagligen inte har en susning. Jag skulle ju åka buss. Inser till min stora glädje att jag mentalt åtminstone är på väg till rätt lokal, även om det mentalt är med fel färdsätt.

Ser en buss och tänker att jag minsann har en skarp möjlighet att reparera skadan. Bussen är blå och jag springer för att hinna med den. Är en sån där jobbig person som inte får upp åkkortet utan fumlar i flera sekunder och uppehåller därmed både buss och passagerare. Sedan åker vi.

Jaha tänker jag. Svänger blåbussen mot Frimpan av här? Där ser man. Nämen – åker blåbussen mot Frimpan rakt norrut? Tänker intensivt. Kommer fram till att det måste finnas fler blåbusslinjer som går via Odenplan och jag har ingen aning om vad det är för linje jag hamnat på.

Tack och lov hållplats efter ett kvarter. Plingar och stiger av. Glömmer också att jag måste trycka för att dörrarna ska öppnas. Skäms rejält och går tillbaka mot Odenplan. Sveaplan gick bussen tydligen mot. Vad jag vet har Friskis ingen lokal där som jag ska leda pass på.

Kommer tillbaka till Odenplan och ser en blåbuss. Springer för att hinna med och kontrollerar noggrant att det står 3 eller 4 på den (jag minns aldrig vilken som är vilken) och att det står att den ska mot Gullmarsplan. Måste bli rätt tänker jag. Fumlar med åkkortet och uppehåller hela bussen, det börjar bli en vana och sen åker vi.

Äntligen kom jag åt rätt håll. Men jag säger bara en sak: sambon har inte koll för nog är jag senil alltid. Lita aldrig på vad han säger.

Nytt pass vt 2009

Nu har jag testkört vårens pass två gånger och vågar outa min låtlista. Nu har ju dessutom Ika varit på passet så jag har inga hemlighetsrestriktioner längre heller:

Här är det:

Uppvärmning:
Cameron Cartio – Toi Azizam 103 (från 107)
Fronda – En stor stark 117 (från 120)
Hoven Droven – Slentbjern 167 (från 171)
Hot Banditoz – Veo veo 124 (från 126)

Rörlighet
Robbie & Nicole – Somethin” stupid 53

Styrka 1
Screamin” Jay Hawkins – Put a spell on you 59
Lillasyster – Umbrella 44 (halvtakt av 88 )

Kondition 1
Kat de Luna – Run the show 102 (från 105)
Kendi – Connected 125 (från 128 )

Övergång
Tore Callmars orkester – Mustaschen 104 (från 109)

Styrka 2
Blind men of Alabama (?) – Amazing graze 50
Avril Lavigne – Forgotten 66

Kondition 2
Viktor Pavlik – Nema z kym 115
Lena Ph – Lena Anthem 135

Nedvarvning etc
Bo Kaspers – Snäll och dum
Imperiet – Märk hur vår skugga
Filmmusik Jerusalem – Avresan

Jag har nu kört två dagar i rad och har sån träningsvärk att jag inte riktigt vet hur det ska gå i morgon när det blir tredje dagen i rad. Men som T brukar säga. När huvudet är dumt får kroppen lida.

Inte bara kroppen får lida om huvudet är dumt. Idag gjorde jag just det som jag och mina stammisar bävat för länge. Jag brukar alltså ta av mig glasögonen i andra styrkeblocket för att torka av ansiktet eftersom jag är så svettig att jag får det i ögonen och det gör ont.

Idag när jag lagt bort glasögonen så skulle vi byta rörelse och jag bankade i golvet och i mina glasögon. Så nu är de lite sneda. Hrmpf. Blir linser i morgon och ett besök hos optikern och så hoppas jag att de kan ordna till det där.

Lite reklam också för kommande jympaaktiviteter:

Torsdag 19 februari kl. 18.30 i Råcksta DISCOPASS  med Tina och mig.

Lördag 21 februari kl. 12. Samma roliga discopass men på Hornstull.

Seså! Bara att komma och jympa!

Smiteri och ohyfs

Jag gör allt jag kan för att slippa skriva min hemtenta. Jättedumt för det måste ju göras förr eller senare, och varför då inte förr säger mitt goda jag. Men senare går ju också, säger mitt mindre goda jag. Alltså passar mitt onda jag på att skriva ett argt blogginlägg medan mitt goda jag äter apelsin.

Med anledning av den diplomering jag bevistade härom dagen skulle jag vilja utfärda följande direktiv:

1. Säg inte att du skulle gått på ett annat pass om du vetat att det var diplomering, särskilt inte i direkt närhet till den som ska diplomeras och särskilt inte innan passet. Tack.
2. Kommentera inte passets kvalitet. Säg inte att du tyckte det var för ***igt för din smak. På en diplomering är man bara snäll och säger snälla saker. Det är inte du som motionär som är diplomerare, och det kan faktiskt hör och häpna hända att du som motionär inte vet vad som gäller och är rätt. Faktiskt.

Så. Nu har jag hävt ur mig.

Annars körde jag pass för fulla Hornstulls stora hall igår. Otroligt roligt och trevlig stämning. Hoppas ingen såg att jag kallsvettades, hade 1/4 nackspärr och var allmänt klen efter matförgiftningen. Men påt igen i morgon måndag. Då ska det jympas minsann!

Nydanande må jag säga!

Ur & Penn ska tydligen byta namn! Gissa vad de ska heta nu!

Finurligt sätt att annonsera det på tycker jag. Men är inte det nya gamla namnet ganska likt det nya? Penn & Ur. Hm…

(jo min sambo tycker verkligen att jag har tråkig humor. Det bästa är att vi har nästan exakt samma humor. Jojo)

Annars jympa i Farsta stod på schemat idag och både fru Spinning och Koordinationsafatikern var där. Dubbel glädje! Det var en himla tur det eftersom min glädje över att åka dit just idag (förkylningskänningar och 1/4 nackspärr gjorde sitt till) var nere på typ noll. Nu blev det 200% bättre men vad det blir vill jag inte räkna ut. Det är krångligt med procent. En massa glada människor var det på passet också, så det var väldigt roligt i slutändan. Sen fick jag sallad och snuskskämt i sällskap av fru Spinning och Koordinationsafatikern. De är väldigt bra på snusk de där två.

Efter lunch lurade fru Spinning med mig till Guldfynds rea. Det bidde inget för henne men väl två par extremt glittriga öronörhängen till mig. 70% rea (jo nu kan jag procent!) gav 35 kronor för båda paren. Överkomligt! Säg bara till om du behöver låna något riktigt glittrigt.

Kul när det händer!

Jag sitter och dricker te och väntar på mina blåmärken. Blir det inga efter idag blir jag besviken. Jag kan inte ha drattat så gott jag kunde i rulltrappan för ingenting!

Så jag förväntar mig ett stort blåmärke på höger rumphalva, en mindre men med skarpa inslag på höger skenben (där det för övrigt även kom lite BLOD) plus gärna något på höger hand som drabbades av avslagen långfingernagel. På det hela taget mycket roligt.

Du förstår det var blött ute och stegen i rulltrappan blev hala. Jag slant på ett trappsteg, fick inte fäste på nästa, och inte på nästa och inte på nästa. Tack och lov att vi är på väg att komma ner så att det planar ut tänkte jag först, innan ögat registrerade krokodiltandade nersuget i underjorden. Jag hann precis resa mig och prestera ett litet skutt över krokodilen innan den skulle sluka mig. Bakom mig kom dagens eventuella hjälteinsats. Hon var beredd att lyfta mig (MIG!!!) under armarna för att jag inte skulle ätas upp levande. Jag är mycket tacksam för den tanken.

Jag väntar alltså på blåmärkena. Jag gillar blåmärken. Det är kul när det händer något.

För er som eventuellt oroar er för att jag ligger minus vad gäller feedback angående jymperiet, så kan jag säga att jag efter dagens SUCCÉPASS MED SEXCHOCK!!! är långt över nollstrecket. Typ tio positiva kommentarer så jag borde ligga på typ plus sju nu. Det känns bra att ha lite marginaler.

I morgon ska det tamejtusan jympas igen. Redan klockan tolv så nu är det dags för återhämtning.

Senaste dagarnas…

Finaste hus. Kolla bara! Loveina vill ha, men jag tror inte att Loveina får.

Lågvattenmärke. Den äldre manliga läraren vs den yngre kvinnliga läraren. Den manliga läraren fortsätter att i den yngre kvinnliga lärarens frånvaro på sitt sublima (not!) sätt att underminera henne. Många studenter är nu rätt irriterade. Skönt att få dela irritationen i alla fall även om dagens sammankomst var minst sagt meningslös.

Finaste paket. Jag är med i något som heter Pocket och prassel. Då får man hem paket med bok och godis. Man får också skicka bok och godis. Kolla in paketet jag fick på boktoka!

Underbaring! På jympan idag blev jag så distraherad av en kvinna som inte förmådde göra armhävningar, och började fundera på alternativa övningar åt henne, så jag glömde helt bort att ropa HURRA!!! i Nordsjön. Men någon annan kom ihåg! Och ropade! Jag blir helt rörd när jag tänker på det. Tack tack tack du som ropade Hurra!

Finaste sällskap. Tillbringade helgen post-tenta tillsammans med T i J. Vi skulle äta mat, godis, dricka vin, gå en promenad eller två och fotografera lite gamla rostiga saker. T gillar nämligen att måla gamla rostiga saker och hon är bra på det. Jag säger bara en sak. Det finns massor med gamla rostiga saker i J. Och vi hade tur för vädret var på toppenhumör och solen bara gassade. Nästan i alla fall. Små små moln kom ibland men det gjorde nästan inget. Och så pillade vi lite med våra jympapass. En fantastiskt fin helg! Någon att göra om. Definitivt.

Nu är jag postjympatrött och på det hela taget rätt glad. I morgon ska jag till skolan igen och det är den yngre läraren i morgon, tack och lov. Sen ska jag också prova medel puls i morgon tillsammans med K. Det ska bli eh… intressant.

Nu är jag trött och snart kommer sambon hem. Han har varit på konsert. Lyckos han.

Spinn spinn…

Jo jag har faktiskt spinnat idag. Valpflickan signalerade för flera veckor sedan att hon skulle vicka på ett intropass och eftersom jag pratat ett halvår om att ta med mamsen på introspinn, tyckte hon väl att det var dags att göra slag i saken. Hon kan ha rätt.

Jag kollade således med mams och både hon och jag kunde. Sagt och gjort.

Med bävan i hjärtat närmade jag mig Friskis men Valpflickan förstod och hon gullade och kramades. Allt för att distrahera mig och få mig att tro att det var trevligt.

Och det var trevligt! Alltså Valpflickan! Vilken spinningtös! Vilken bra, pedagogisk och trevlig ledare! I love! (och kära Susann och J – ni är också fantastiska ledare och bra pedagoger men idag var jag på Valpflickans pass, en annan gång blir det ni!) En behaglig röst dessutom. Jag vill förresten också prata i headset. Man kan låta så sexig då. ”Position två och öka motståndet en millimeter.” Ja ni förstår… Man kan ju smälta för mindre.

Men själva spinnandet då? undrar du förstås nu. Särskilt om du heter Sandra, Susann eller J. Jo… säger jag. Det är ju som det är med spinnandet. Min kropp låter sig inte luras helt enkelt. Det går inte framåt hur mycket jag än trampar – alltså ingen större anledning att jobba arslet av sig. Dessutom ser ju inte ledaren hur lite motstånd jag har. Öppet mål för att fuska!

Och jag behöver bli fetlurad och distraherad. Det är därför jympa funkar så bra för mig. ”Kolla kolla NU KOMMER REFRÄNGEN!!! och nu är det knä upp istället!!! Roligt va!?” Sånt behöver jag. Det räcker inte med nya låtar och att ställa sig i position tre i refrängen.

Det närmaste vi kom lureri idag var när vi bytte position varje åtta. Då var det plötsligt nästan kul. Jag hade huvudet fullt av att räkna till åtta och att byta med en hand i taget. Och så kände jag mig snygg då när jag fick lägga upp en hand i taget till position tre.

Annars var det strejk i benen. De såg ingen vits och hade ingen lust att ta ut sig. Såg ingen anledning trots att Valpflickan var superbra och tittade och uppmuntrade.

Så vad jag önskar av spinning är lite mer tankeverksamhet och koreografi, så att jag aldrig hinner tänka på att det är jobbigt i benen och att cykeln inte rör sig en millimeter. Kanske nåt sånt här?

Och Susann och J – jag kommer någon gång om inte allt för lång tid och hälsar på er också. Mina ben må döda mig men så fan att de ska få bestämma.

På god väg.

Min kloke och gode vän J sa idag att i ledarskap finns en tanke att ett negativ omdöme behöver 12 positiva för att väga upp.

När jag ledde pass förra veckan fick jag för ovanlighetens skulle en negativ respons på mitt pass. Det var inte elakt eller grovt, utan bara en personlig reflektion att ”den där låten du var inget vidare”. Men den visste var den tog och den tog skruv. Jag har inte kunnat släppa tanken på den låten sedan dess. Ska jag byta ut? Och varför i så fall för EN motionärs skull? Verkar dumt.

Idag har jag således istället samlat positiv kritik för att försöka komma upp på noll igen. Jag fick fem positiva omdömen idag som värmde, så nu ligger jag bara sju minus för att komma upp på neutral nöjd mark igen.

Jag tänker också på Nessers romanfigur Barbarotti som köpslår med gud. ”Om du gör så att jag… så får du fem pluspoäng, om inte blir det motsvarande minus.” När gud ligger på plus är det således ett bevis på att gud finns och tvärtom med minus. Vart jag nu ville komma med det här.

Men jag tänkte att jag kanske kan ha samma sätt att räkna. Ett positivt omdöme är ett poäng plus, ett negativt omdöme är 12 poäng minus. Och om jag hamnar på plus så bevisar det… ja vad? Äsch det bevisar ingenting men då kanske jag kan försöka övertyga mig själv om att det är okej att känna sig nöjd. Eller så borde jag försöka känna mig nöjd ändå.

Men just nu är alltså ställningen -7.

Vad nu det vill säga.