livstecken: Jag. Hej! Här är jag. Jag lever….
middag: rotsakssoppa med thaitouch, efterföljt av pannkakor med hemmakokad svartvinbärssylt.
känsla: glädje, nästan ren glädje. Jag har sjungit spontant och utan att tänka mig för. Det gör jag bara när jag är riktigt glad.
tråkigaste: min kiropraktor Lars humor. Den är nästan lika tråkig som min och sambons.
alkoholintag: två glas halvtorrt vitt. 90-talsdricka må jag säga.
alkoholplanering: beställde tre flaskor av Blossas glögg 09. Det var innan jag fick veta av sambon att Systembolagets personal tyckt den vara så ogod att de inte tog in den i sortimentet. Okej… Återstår att se.
ryggstatus: bättre än någon av de föregående trettio dagarna. Nästan rak, nästan smärtfri. I morgon blir det jympa av.
kafkaliknande…: skulle hämta mitt DHL-paket från bokmässan vilket ska ske på Hagis spel och leksaker (jaja på ett ungefär). Där finns en lång disk och jag ser en kille, före mig i kö står en person så jag väntar snällt på min tur. När det är min tur sträcker jag fram min mobil för att visa DHL-numret.
- Vad är det där? säger han. Är det ett posten?
- Ja, säger jag.
- Då ska du gå dit bort, säger han och pekar mot andra änden av den sju meter långa disken. Där är posten.
Jaha, tänker jag och får tillbaka min mobil och knatar över till andra änden av disken. Och han knatar över. När vi kommit till postdelen sträcker han fram handen efter mobilen igen och säger
- Jag behöver din mobil och id-kort.
Sen försvinner han i typ en timme (ja, jag överdriver) med mobil och id och kommer sen tillbaka med mitt paket.
Men så lustigt bara. Kunde han inte behållt min mobil från början och sagt att följ med över hit bort så ska jag kolla efter ditt paket. Nej istället hänvisar han till en annan plats och liksom till en annan person som visar sig vara han själv.
Det får mig oundvikligen att tänka på kafkaliknande (monthy python säger sambon) situationer där man bli hänvisad runt till olika kassor och det är samma otjänstvilliga person överallt.
Tillbaka till Hagis. Han räcker fram mitt paket och säger:
- Det är tungt.
Då kan jag inte låta bli. Utan måste bara få ge lite förvirring tillbaka och säger helt sanningsenligt:
- Jag vet. Jag packade det själv.
Så det så. Där fick han så han teg.