Blev precis offer för busringning, den första i mitt liv tror jag, om jag bortser från när grannpojken ringde när vi var 14 och frågade om jag kunde ge honom huvud (jag svarade artigt att det tänkte jag inte göra och hur brukade han lösa det annars? På egen hand, jaha? Ja så fortsätt med det och ha en trevlig helg. Sa jag.)
Dagens busringning blev inte så lyckad egentligen men de hade väldigt roligt i andra änden tack och lov. Någon sorts röstförvrängare hade tydligen införskaffats för det lät som en gammal tant. Fnissen i bakgrunden var dock pubertala. Nånting med svarttaxi var det. Vill ha en svarttaxi till… Nej jag hörde inte, vad sa du? *mummel mummel* svarttaxi *mummel*
Då får du nog ringa taxi istället sa jag superartigt och reflekterade föga över fnissen i bakgrunden.
Jamen skaffa glasögon då, sa rösten och då skrattades det frenetiskt.
Ärligt talat, jag fattade inte skämtet, så jag är lite besviken. Det kunde väl åtminstone vara roligt som ”Är det Storm på Blekingegatan? Jamen håll i hatten då!” men icke.
Kopplingen svarttaxi – glasögon är mig obegriplig och varför just jag skulle skaffa glasögon när jag redan har det, förstår jag inte heller. Någon annan som har en teori?
Ika Sa:
on juni 2, 2009 at 9:46 e m
SVART-taxi. Svart som natten. Natten. Ser inget. Blind. Mörker.
Skaffa glasögon för att kunna se taxin. Typ.
Så tolkar jag det.
loveina Sa:
on juni 2, 2009 at 9:48 e m
Aaaaaah! Ja så kan det vara. Men det var inte särskilt roligt ändå va?