Arkiv fördecember, 2008

Lättare oro att bära

{ december 29, 2008 @ 5:35 e m } · { Dagens I-landsproblem }
{ } · { Kommentarer (4) }

Jag läser i bladet.

”Fullt krig mot Hamas”. Återigen dödar de folk med vett och vilje.

1500 människor döda i kolera i Zimbabwe. 30 000 människor har insjuknat.

Jag blir så arg att det inte finns gränser. Jag blir så ledsen att tårarna inte räcker till. Det blir så tungt att jag inte mäktar med. Så jag sänker blicken från det stora perspektivet och fokuserar på det lilla.

Eftersom vänner och familj ändå har det ganska så bra och inte riktigt fyller mitt behov av mindre orosmoment, oroar jag mig för Marcus Birros ofödda barn. Han och hans Jonna har förlorat två små skrutt. Nu är de i vecka 33. Jag försöker räkna på fingrarna och förstå. Hur långt är det gånget? När är leverans? När kan jag sluta oroa mig för Marcus skrutt och kanske fokusera på något globalt större? Om jag orkar. Kanske hittar jag ett annat ofött barn att oroa mig för.

Det är på något konstigt vis en lättare oro att bära.

Sista skälvande minuterna

{ december 22, 2008 @ 3:49 e m } · { Bra sak! }
{ } · { Kommentarer (3) }

Sitter på jobbet och tar emot de sista samtalen före julens rush är över. Nu hinner vi snart inte leverera så att kunderna hinner sälja. Och nu efter lunch märks att bokhandeln har fullt upp med att sälja. Det är ganska så tyst på telefonerna.

Nu längtar jag efter sovmorgon, lästid och mys med sambo och familj. Jag längtar efter promenad, fotograferande och hästar i hagar. Julgran, lite skinka och provsmaka sillen. Knäck, risbräck och sambons nougattärningar. Jag längtar dubbeltäcket med värmegrad 6 som man bara kan använda vintertid på landet. Jag längtar lilla syster som jag inte har träffat på länge och förstås även resten av familjen.

Men först ska jag jobba en dryg timme till, köpa en liten extraklapp till bonussyster och sen faddra lite Friskis innan julen verkligen får vara här. Kvällen ska ägnas åt packeri, silleri och gurkeri. Det verkar räcka tycker jag. Kanske lite glöggeri också.

En GOD JUL vill jag önska er alla. Vi ses alldeles snart igen.

Gårdagens klump

{ december 19, 2008 @ 2:38 e m } · { Fundering }
{ } · { Kommentera }

i halsen.

Åkte buss i innerstaden. På väg från Arbetarrörelsens arkiv till Stockholms universitet. Bussen stannar vid ett övergångsställe men blir förbivinkad. Vid övergångsstället står två vuxna kvinnor och en liten flicka i åttaårsåldern. Hon har tjocka tjocka glasögon och hennes ögon är så stora bakom glasen. Hon ser lite glad och förväntansfull ut. I handen håller hon en vit stav, modell barn, och en av kvinnorna håller också i staven och hjälper henne att föra den mot stället där trottoarkanten tar slut och gatan börjar.

En modig liten tjej. Nu blir jag så där blödig. Jag hoppas så innerligen att det går bra för henne och att världen visar sig från sin bästa sida.

Men varför?

{ december 17, 2008 @ 10:34 e m } · { Fundering }
{ } · { Kommentera }

Vilken smartskalle uppfann duschen där den lilla hyllan där man kan ställa schampo, tvål och ansiktstvål, är placerad åtta centimeter nedanför den stora knappen som man måste trycka hårt på en gång i minuten för att kunna duscha? Man måste alltså flytta på alla flaskorna för att få vatten. Bra där!

Annars är livet alldeles strålande! Jag fick ju 15 minuter sol i förrgår! Sedan dess är det grått, regn och ständigt mörker igen, men nu klarar jag av det serni! Bunkrade som 17 på de där 15 minuterna.

Jag hann också justera längden på ljusen i adventsljusstaken innan sambon kom hem. Han kallar mig autistisk, jag säger hellre symmetrifascist. Linjen som de brända ljusen utgör måste vara rak. På samma vis som jag ofta kollar exakt när jag är i rak linje med, säg till exempel två träd som jag går förbi. Eller en vägg. Eller nåt liknande. Man kan inte heller sitta tre personer vid ett bord och äta, och två sitter på ena sidan mitt emot den tredje. Nej nej. En sitter på kortsidan och sen de andra två på varsin långsida. Annars blir det konstigt.

Det här sista platsar inte under Men varför? utan snarare under Just därför!

/Symmetrifascisten

Som i en bok

{ december 13, 2008 @ 7:35 e m } · { Fundering }
{ } · { Kommentarer (7) }

När jag kommer till byggnaden där jag arbetar ibland blockerar en låst grind min väg in till gården och dörren jag brukar använda. Men huset är stort och jag vet minst två alternativa vägar in så jag går helt enkelt till den närmaste av dem. Den ligger i samma ände av huset som min vanliga dörr och trappuppgång så jag förväntar mig att genom en trappa slussas till den stora trappuppgången.

När jag dragit mitt kort, slagit min kod och kommit innanför dörren ser jag att det är ett helt trapphus även här. Skillnaden är att det är ett helt annat decennium som råder här. Väggarna är klädda i smala brädor, rundslipade, lackade och i mörkbrunt trä, så som det såg ut i morfars hiss från 1948 innan de bytte ut den i mitten på 1990-talet. Du förstår hur jag menar?

Så ser det ut. Och en gammal liten hiss ryms i mitten av trappan som sig bör. En hylla i trapphuset visar på några titlar ur det akademiska förlagets sortiment. Det är tyst och tiden står stilla.

Jag går prövande uppför trappan en våning. En dörr finns där, i övrigt ett tomt trapphus. Jag går upp en våning till. Under tiden börjar mitt huvud att arbeta. Det här trapphuset borde inte finnas. På det våningsplan jag arbetar finns det inte vad jag kan minnas eller tänka ut. Jag började min trappgång på våning 1, jag arbetar på våning 5 och är nu på väg mot våning 3. Någonstans mellan våning 3 och 5 måste trapphuset försvinna. Eller?

På våning 3 ser jag en dörr som jag öppnar och kommer ut på en av redaktionerna. Ser mitt vanliga trapphus och tar mig lättad dit. Åker hissen upp två våningar.

Sitter på jobbet och kan inte släppa trappuppgången som försvann. Och stämningen som var där. En trappa som ingen använder i ett hus där över hundra människor arbetar. Som om tiden inte fanns.

När jag ska hem måste jag ta samma väg ut. Det känns spännande och lite läskigt. Fanns den verkligen där? Och vad hände egentligen mellan våning 3 och 5?

Tar min vanliga trappa en våning ner till 4. Går in dit där trapphuset borde vara och ser ett rum med skrivare och kopieringsapparater. Men vänta! Vad är där bakom? Den ena väggen består av ett galler, där bakom skymtar jag en trappa.

Jag går till min vanliga trappa och går ner till våning 3. Hittar ingången till det hemliga trapphuset och kan inte låta bli utan går trappan upp en våning. Befinner mig på andra sidan gallret och ser hur en trappa fortsätter upp mot våning 5. Men på våning 5 är det ett pentry där.

Kanske går trappan vidare in i en annan dimension. Det känns lockande och konstigt. Det känns som något ur en bok. Inte ur en dag i mitt vanliga liv.

Nog!

{ december 12, 2008 @ 3:37 e m } · { Dagens I-landsproblem }
{ } · { Kommentarer (5) }

Nu räcker räcker räcker det!

  1. Vädret! Har inte sett solen på jag vet inte hur många veckor. Jo förlåt kära sol. I måndags sken du visst i tio minuter när jag var instängd på kontoret. Resultatet är att jag är så fruktansvärt trött. Min kropp tycker att jag ska sova när det är mörkt och det är tamefan mörkt dygnet runt. De senaste två morgnarna har jag sovit gott, djupt och ostört trots att sambon medvetet lämnat taklampan på i sovrummet. Ett tecken på något eller?
  2. Skolan. Det har varit första inlämning av uppsatsutkast, inlämning av grupparbete, enskild uppgift parallell till grupparbetet. Allt detta samtidigt som 3-4 obligatoriska seminarier i veckan. Är man inte där blir det inlämningsuppgift. Nu ska vi lämna in ytterligare en vända av uppsatsen tills på tisdag. Jag vet inte hur jag ska hinna eller orka. Å glömde nämna att vi har hemtenta över jul…
  3. Julen. Tänker inte säga att jag är stressad över julklapperiet, men jag har ingen koll. Och DET gör mig lite småstressad.

Tänk dig då punkt 1, 2 och 3 i kombo. Och jag vill bara sova. Frågan är om jag blir piggare efteråt eller om jag inte vaknar förrän till våren igen.

Okej, ska försöka hålla mig vaken en stund till i alla fall.

Hjälp!!!

{ december 7, 2008 @ 5:44 e m } · { Dagens I-landsproblem, Så kan det vara }
{ } · { Kommentarer (5) }

Fick ett samtal från vår vän C för en stund sen. Hon undrade om jag kunde kolla upp vad det riktiga namnet på du vet en sån där mojäng med en figur, vatten och något snöliknande i, som man skakar och så snöar det där inne.

Hon menar att det ska finnas ett namn av typen kaleidoskop, men jag kan inte hitta! Ett företag kallar dem för wonderballs, en bloggare för snöglober, men det känns inte rätt.

Nu kan jag inte släppa det här. Snälla hjälp mig! Vad heter de på riktigt?

snoglob

En hemmagjord finfin ”snöglob” från bloggen Kreativa skapelser.

Fattar inte

{ december 5, 2008 @ 10:09 e m } · { Fundering }
{ } · { Kommentera }

Kavli annonserar stort på tavlor utanför Ica. På bilden är det en tub kaviar. Där står också stort och tydligt NYHET! På tuben står ORIGINAL.

Hur kan något som är originalversionen vara en nyhet? Originalversionen är väl underförstått det första man kom med?

Om detta nu är Kavlis första kaviar (jag har inte koll på Kavli – äter Isbjörnens kaviar nämligen) så tycker jag att de kunde marknadsfört den som ”En helt vanlig kaviar, fast ovanligt god.”

Men ett nytt original?

Fattar inte.

Spela på dåligt samvete

{ december 2, 2008 @ 10:49 e m } · { Dagens I-landsproblem, Urbota dumt }
{ } · { Kommentarer (9) }

eller konsten att göra mig fruktansvärt irriterad.

Jag blir snart vansinnig på alla dessa försäljare/indrivare som lusar ner Stockholms gator. Ni vet vilka jag menar? ”Ursäkta, får jag ställa en fråga? Vad har du för telefonabonnemang idag?”, ”Vad säger du om jag säger att jag kan sänka din elräkning?”, ”Hej, jag kommer från Läkare utan gränser/Greenpeace/Rädda barnen/… ” Problemet är att de är så rackarns envetna och så jagar de i flock. Det står inte en, utan fem säljaren/indrivare strategiskt utspridda så att jag måste undvika dem inte bara en gång när jag sneddar över torget/går ut från t-banan/… utan minst två. De hoppas väl att jag hunnit ändra mig tills jag kommit till person nummer två. Oftast har jag bara hunnit bli väldigt irriterad. Såg han inte att jag redan tackat nej till tre personer från samma företag/organisation innan?

Jag är beredd att göra mycket för att inte råka bli tilltalad, tyvärr har jag ingen osynlighetsmantel utan gör mitt bästa för att inte synas ändå. Tror du att det hjälper? Och tror du att de någonsin får mig fast på riktigt genom sitt jagande? Nej, de gör bara att jag smörjer in hela mig med bildligt glidmedel så att de inte ska kunna få något grepp. Men de gör mig ändå väldigt irriterad.

De värsta tycker jag är de från välgörenhetsorganisationer av diverse slag, eftersom de spelar på mitt dåliga samvete utan att skämmas det minsta. Utan jag skäms ögonen ur mig för att jag inte stannar vid varenda person med en skrivbräda och skriver upp mitt visakortsnummer så att de kan dra valfritt belopp varje vecka. Men jag vill faktiskt själv välja när jag skänker. Och när de är på mig som en flock vargar så har jag inte valt det och då blir min reaktion att jag inte ger. (däremot händer det att jag ger till stillastående eller när jag sett en annons från typ Stadsmissionen)

Den värsta var nog killen från Greenpeace som vid mitt ”nej tack” (ja okej det var en dålig kommentar) sa att ”DU KAN INTE SÄGA NEJ TACK TILL ATT RÄDDA VÄRLDEN!!!” Eh ursäkta? Och då stannade jag till och gav killen allt jag hade på kontot? Do not think so.

Nu har jag häft ur mig. Å glömde hallåmannen. HAAAALLÅ!!! HALLÅ MADAM! HAAAALLÅÅ!!!

För övrigt kan jag meddela att vi inte längre behöver några tassar till stolarna, där sitter ett pålitligt lager damm ändå, så det blir inga repor i golvet. Finfint!