Åka tåg är en favoritsysselsättning för mig. Man måste läsa, fika och äta godis. Eventullt kan man lösa lite korsord och socialisera lite.
Nedresan åkte jag med moster. Dessutom dök kursare upp på platserna omkring oss. Mycket trevligt. Vid niotiden var jag hungrig igen eftersom frukosten avåts kl. 5.30, så det var ju inte så underligt egentligen. Moster och jag reser oss sålunda och beger oss till bistron.
Väl där undrar vi lite över den stillastående kön. Men vi undrar framför allt över det icke existerande utbudet av smörgåsar. Det fanns räksmörgås. Punkt. Och en liten hård knört som visst var glutenfri. Men räksmörgås vill man ju inte ha till frukost. Var det någon som inte hade tänkt till här? Hm… vi har ett tåg fullt av folk som ska till bokmässan, de vill garanterat fika under den 5 timmar långa tågresan. Vi köper INTE in några extra mackor alls. Smart drag.
Sen damen i kassan. Hm. Inte den skarpaste kniven i lådan som T skulle ha sagt. O-ER-HÖRT förvirrad är bara förnamnet. Och så dåligt organiserat att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta. Total oförmåga att göra den enklaste sak färdig, till exempel att ge mig en femma tillbaka på en tjuga. ”Fick jag den här av dig?”
Inte färdig ännu: Mitt tevatten vämdes i micro. Det fanns fyra sorters te. Det kan låta bra men det var Liptons Forest fruit, ett grönt te, ett konstigt grönt te och ett till konstigt grönt te. THANK GOD för forest fruit. Vill inte börja dagen med ett konstigt grönt te liksom.
Sen höll jag på att ta död på kära moster på vägen tillbaka till våra platser men det är en annan historia. Vilken tur att jag envisats på att sätta lock på hennes kaffe.
Tågresan tillbaka var X2000, baklänges i djurvagn. Inga problem – inte allergisk. På stiger katt i bur med matte. Katten tyckte inte om att åka tåg. mjao mjao mjao mjao mjao såja kissksskss mjao mjao klappklapp mjaao mjaaao kissksskss mjaaaaao! MJAAAO!
Katten klev tackochlov av i Skövde. På kliver tax med matte. Samma plats i vagnen – nytt djur. Taxen tyckte dock om att åka tåg och var tyst som en tax hela vägen.
Sen nästan det roligaste av allt: Ungefär på halva resan kommer en kvinna och sätter sig tvärs över gången. Ursäktande säger hon till killen bredvid att det var en person i hennes vagn som mådde illa och att hon inte klarade av det. När Jonas sen ringde upplyste jag honom nogsamt om att jag nog mådde lite illa nu av tågåkandet baklänges, men att lite blundande och sömn nog skulle hjälpa. Kvinnan tittade med ett tillkämpat leende på mig över gången. Jag log så glatt tillbaka. Sen vände jag mig bort och försökte se så illamående ut som möjligt. Kanske hulkade jag lite på skoj också. Eller inte.
Åka tåg är finemangsing.





