Arkiv förjanuari, 2008

Urbota dumt.

{ januari 31, 2008 @ 5:03 e m } · { Dagens I-landsproblem, Fundering, Urbota dumt }
{ } · { Kommentarer (5) }

Det finns saker som är dummare än andra. Som man bara inte förstår att folk inte ändrat på tidigare. Saker som helt enkelt är urbota dumma.

Idag kom jag att tänka på den här:

Ni vet toalettpappersrullehållare. När jag var barn var standardvarianten en modell med en löstagbar hylsa i trä som man trädde toalettpappersrullen på. Denna hylsa fästes sedan i ett litet hål i vardera sidan som var gjord av en lite böjlig metall så att man kunde med lite kraft forcera den ena sidan utåt och på så vis få in den något längre spolen.

Detta krävde en viss fingerfärdighet och vana, särskilt som locket på konstruktionen ständigt pressades nedåt med hjälp av en fjäder på ena sidan.

Du känner säkert till den här modellen, och du har säkert liksom jag, oräkneliga gånger gjort dig mer eller mindre illa när du försökt byta en tom rulle mot en full. Särskilt små barnfingrar blev illa åtgångna, och det är inte utan en viss ångest som jag fortfarande idag ser denna toarullehållare med en viss frustration och med en mörbultad känsla i handryggen.

Så du förstår att jag blev glad när en ny modell gjorde sin entré på 1980-talet. Kanske kom den tidigare, men det var då jag upptäckte den. Den modellen har ett lock som tyngs ned enbart av sin egen tyngd och gravitationen. När man lyfter locket kan man enkelt ta av toalettrullen vågrätt åt höger eftersom spolen har ena sidan öppen. En fantastiskt enkel och human konstruktion.

Då frågar jag mig hur det kom sig att man inte bytte till denna andra modell tidigare. Hur kan det komma sig? Den som satte sig att rita en konstruktion kan ju inte ha låst sig så totalt vid sin första idé att han inte såg alternativen. Eller var det så illa? Eller fanns det en baktanke? Försöker tänka mig vilka fördelar barnfingermarodören kan tänkas ha…

Kan konstruktionen i sig göra att man tar mindre toalettpapper?

Ville man spara tomrullarna till nästa års julpyssel och att man därför gjorde det så svårt som möjligt för den ovane att komma åt tomrullen?

Eller var det bara ett utslag av gränslös elakhet och sadism?

Jag är högst förbryllad. Och samtidigt glad över att den nya modellen verkar vara den rådande numera.

Och förresten – varför heter det URBOTA?

Danderyd avklarat

{ januari 27, 2008 @ 8:14 e m } · { Friskis }
{ } · { Kommentera }

Så var discopasset på F&S Danderyd avklarat. Och det var kul.

Först när vi kom till Friskis lokal i Mörby centrum kändes det rätt tomt. Det var kanske fem personer som drog i maskinerna på gymmet och så hängde kanske fem personer vid receptionen där de hade ställt upp lite bord med träningskläder och aloe vera-produkter. 40 personer försökte hänga med i dans-puls som pågick i hallen och i övrigt kändes det som sagt rätt tomt.

Tina och jag tittade på varandra och oron syntes i den andras ögon. Skulle vi få jympa ensamma? Fortfarande 20 i 3 var det rätt tomt. Någon enstaka motionär hade dykt upp och glatt kommenterat peruker och benkjolar. Vi log så glatt vi förmådde och tänkte nu blir vi i alla fall inte helt ensamma. Men sen kom det folk må ni tro.

Dryga femtio var vi när vi körde igång. Roligt var det och folk var glada. Ros och present fick vi också. (Dessvärre glömde jag min ros i omklädningsrummet sen. Hoppas de inte tror att jag inte uppskattade den, för det gjorde jag!) Frågor efter passet som var vi kör detta pass annars (svar: det är inte ett ordinarie pass men vi kommer att köra det både i Kista och på Brommaplan) och när vi kommer tillbaka (vet inte. Frågan är väl OM vi får komma tillbaka).

Så på det hela var vi mycket nöjda. Någon annan lokal som vill ha besök? Hehe…

Arg och glad!

{ januari 26, 2008 @ 12:21 f m } · { Friskis, Fundering, Skrutt }
{ } · { Kommentarer (2) }

Vissa saker gör mig arg. Mycket arg. Vissa saker ligger så nära att det inte går att blunda för dem, andra saker är så långt bort att det går att blunda. Oftast. Och om man verkligen försöker. Sen går det plötsligt inte längre.

Jag börjar med det tråkiga. Det är ju så tråkigt att vara arg.

Jag blir arg när man stänger in människor bakom höga murar på ett begränsat område, utan tillgång till mat eller mediciner. När de sedan tar sig ut för att försöka få tag i det de behöver för överlevnad är man tacksamma för att de inte blir beskjutna. Det borde man inte behöva vara tacksamma för. Det borde vara en självklarhet. Liksom att man inte stänger in folk utan tillgång till mat och medicin. Jag är inte insatt i den kompletta historiska bakgrunden, men oavsett vilket så är det inte okej.

Jag blir arg när dumsnålhet får styra. När man  varken ser till variabler som ekonomiskt gagn eller individuell frihet under ansvar. När svaret på frågan ”Varför inte” är ”Därför att det alltid har varit så”.

Att bli glad är roligare.

Jag blir glad av att umgås med goda vänner. Hade en underbart trevlig kväll med mina Friskis-vänner. Först indisk mat och prat, och sen lite drink och mingel-mangel. Så ska det alltid vara.

En skön helg framför mig! I morgon discopass i Danderyd. Eftersom jag fortfarande är skruttig ska jag mest glida omkring och clowna medan T gör grovjympandet. Men kul ska det bli! Och sen antingen en lugn hemmakväll eller lite reggae på pappas klubb på Mosebacke. Kusin ville med dit också så det kanske blir lite baktakt på lördagskvällen.

Jag ska bli MOSTER!!! Ett skrutt är på väg. Leverans sommar 2008. Man kan bli gråtfärdig av lycka för mindre. Jag ska bli världens bästa halvmoster, så är det bara. Jag ska sticka, jag ska sy, jag ska trycka och kanske skriva en sång. Vilket mottagande det ska bli! :-) *lugn och fin, LUGN OCH FIN*

Nu är det snart sovdags för en liten inköparslav. Aka moster Loveina.

Len

{ januari 18, 2008 @ 10:55 e m } · { Bra sak!, Dagens I-landsproblem }
{ } · { Kommentarer (4) }

Som av en händelse har även jag idkat hårborttagning (se Ikas blogg för del 1 i denna historia) och jag har, kan jag säga, långt ifrån samma mardrömsscenario som hon.

Tvärtom har jag faktiskt provat hårborttagningskräm för första gången ikväll. Jag fick den av min käre sambo som en enkelriktad hård pik. Antagligen lika enkelriktad och hård som mina hårstrån på benen gissar jag.

Innan man vågar sig på en overall fullsize combat måste man provskjuta först. En liten behårad del av benet bestryks i 3 till 6 minuter. Sen testar man med lilla spateln – och ja! håret lossnade. Eh… nästan överallt inom angivet område. Lite specialbehandling löste även det.

Nu ska här väntas i 24 timmar för att se om någon allergisk reaktion behagar infinna sig. Sedan kan uppdrag benbehåring inledas på allvar.

Fram tills dess känner jag försiktigt på mina 15 hårfria kvadratcentimeter vad. Det känns mjukt och skönt.

Ynglar av sig!

{ januari 18, 2008 @ 2:01 f m } · { Bra sak!, Böcker, Litteratur }
{ } · { Kommentera }

Nu är det mitt-i-nattinen och humöret är bättre, nästan på topp.

Kåkkilanan verkar gott.

Och jag har en världsnyhet! Loveina lanserar äntligen sin bokblogg! Där ligger redan nu alla recensioner från 2007 och 2008 uppe. Du kan söka, du kan läsa, du kan allt.

Det är tänkt att vara en recensionsblogg, där jag recenserar. Mina åsikter om annat håller jag här. Tror jag. Framtiden får utvisa.

Påpeka gärna stavfel eller annat slarv. Lämna gärna kommentarer. Gå genast dit!

http://boktoka.wordpress.com

En arg dag

{ januari 17, 2008 @ 2:01 e m } · { Dagens I-landsproblem }
{ } · { Kommentera }

Idag är jag synnerligen arg, irriterad och frustrerad.

  1. Jag har inte blivit friskare, snarare tvärtom. Nu har hostan anlänt med nattåget och den är av en retlig karaktär. Kille-kille-kill säger den. Här killar jag lite grann. Hosta bort mig om du kan. Det kan jag inte, men jag försöker. Jag har också försökt droga den rackaren med sambons Kåckilana. Det verkar funka okej. *provar att hosta* Det känns faktiskt som att det inte riktigt är någon idé att hosta. Gott.
  2. Jag kan inte jobba. Jag är för krasslig för att gå till jobbet men hade kunnat jobba hemma alldeles utmärkt. Dessutom utan att smitta kollegor. Det känns frustrerande att inte kunna jobba. Är det normalt?
  3. Jag kan inte jympa. Helt uppenbart är det så. Försöker leja bort lördagens toppenpass och det ska nog inte vara något problem. Men jag hade ju velat köra det själv! Det är ju så roligt!
  4. Jag har läst ut toppenboken Twilight. Det var en riktigt spännande ungdomsbok med mycket kärlek toppat med vampyrer. Nu återstår att läsa om Kevin. Det känns inte alls lika kul som pubertal kärlek.
  5. Sambon lyssnar på någon interaktiv webkurs i något musikproduktionsprogram. Det surrar alltså av brottstycken av brittisk engelska varvat med samma gitarriff om och om igen. Det är värre än Guitar hero. Där är det åtminstone hela låtar och nya sådana dessutom. Den brittiska rösten låter dessutom som Tony Irving så jag spetsar öronen alldeles i onödan. Måste nog antingen tvinga på honom höronlurar eller stänga dörren om mig eller honom. Men då kan man ju inte prata…
  6. Surt. Argt. Irriterat.

Skriv nåt glatt. Jag är uppe på msn typ hela dagen.

Disco på turné

{ januari 15, 2008 @ 1:27 e m } · { Bra sak!, Friskis }
{ } · { Kommentera }

Eller turné och turné förresten. Vi ska till Danderyd och köra discojympa. Punkt.

Men kul som attsingen ska det bli! Och vad roligt att de vill att vi ska komma dit!

Lördag 26 januari kl. 15 på Friskis & Svettis Danderyd med lokal i Mörby Centrum, kör vi Bas Disco så det ryker. Peruker och benkjolar ska fintrimmas och kontrolleras. Nu när vi ska på besök utomsocknes och representera Stockholmsföreningen vill man ju inte att benkjolarna åker av efter 20 sekunder och peruken efter 3 minuter. Direkt.

60 personer tar hallen så det gäller nog att komma i tid om man vill vara med. Tur att Tina och jag har reserverade platser…

Pejling?

{ januari 14, 2008 @ 5:36 e m } · { Dagens I-landsproblem, Fundering }
{ } · { Kommentarer (6) }

När man är hemma med feber kan man fundera över de mest konstiga saker. Nu ljuger jag förvisso – det här har jag funderat över ett bra tag, även utan feber.

Ni vet på TV när de uppger tittarsiffror. Hur vet de det? Ja, jag vet att det sägs att det finns 1000 registreringsdosor utplacerade hos folk. Men tror du verkligen på det?

Jag läste en kolumn om precis det här där kolumnisten skrev att OM det finns dosor utplacerade så borde man någon gång i sitt liv hört talas om någon som känner någon som känner någon som har en dosa. Men han hade aldrig gjort det, och inte jag heller. Den tanken har jag inte kunnat släppa.

Jag har också tänkt på hur mitt TV-tittande skulle påverkas av att ha en dosa hemma. Skulle jag tveka inför att titta på TV5s nya urusla karaokeprogram för att jag inte vill stödja dåliga produktioner (eller för att inte verka lättviktigare intellektuellt än jag vill vara)? Skulle jag tänka efter noga innan jag lät bli att titta på SVT Dramas senaste kritikerrosade produktion? Skulle jag slå på den ändå, sätta TVn på mute och sedan gå ut i sovrummet och titta på 24 på min laptop?

Jag tycker inte att det låter som att TV-tittare med låda skulle bli en genomsnittlig tittare? Är det verkligen ett bra system eller fungerar det egentligen på något annat sätt?

Tänkbara scenarior:

  1. Det finns dosor hos 1000 utvalda hushåll, men de har belagts med tystnadsplikt. Till vänner och bekanta säger de att de har en extra X-box eller nåt liknande. Folk över 45 kan ändå inte skilja på en X-box och en annan valfri svart liten låda.
  2. Det finns dosor hos 1000 utvalda hushåll, men de vet inte om det själva. Dosorna har placerats ut av TV-tekniker som kommit för att hjälpa till med någon felsökning av ett fel som de själva åstadkommit. Egentligen den bästa lösningen tror jag. Om man nu skulle tycka att det var etiskt okej.
  3. Det finns inga dosor alls, utan det är en täckmantel för okvalificerade gissningar utförda av Radiotjänsts analytiker. ”Dr Phil… är han verkligen i ropet fortfarande? Nej, vi drar ner hans tittarsiffror lite.” ”Sämre tid och dag för Bingolotto, då måste ju tittarsiffrorna rasa eller hur?” ”Borde vi inte ta och haussa upp Cancergalan lite?” Etc etc. Ibland känns tittarsiffrorna orimligt höga och det här skulle kunna vara en trolig förklaring.
  4. Det finns inga dosor utan den nya tekniken möjliggör att de kan bevaka vad alla tittar på. Dvs det är som att alla har en dosa men att TVn är som en dosa i sig. Detta skulle inte förvåna mig. Och när man då tänker på orimligt höga tittarsiffror så kanske svenska folket är mer TV-bundna än jag hoppades.

Har ingen klatschig slutkläm på det här. Jag undrar däremot om det är någon som vet något eller som har en förklaring?

Jag väntar med spänning. Nu ska jag däremot spela lite guitar-hero innan sambon kommer hem.

Världens bästa motionärer!

{ januari 7, 2008 @ 11:09 e m } · { Bra sak!, Friskis }
{ } · { Kommentarer (2) }

Åh vad jag har jympat de senaste dagarna och åh vad det har varit roligt.

För det första, och det måste faktiskt nämnas först, så har de tre nya basledare som T och jag faddrat nu klarat sina diplomeringar med bravur. Vi är som stolta hönsmammor och… ja jag vet knappt vad jag ska säga. De är så bra helt enkelt!

Sen har jag lett jympa både igår och idag i Kungsholmens stora hall. Igår söndag kl. 16 var det häpnadsväckande 84 personer på passet. Det dubbla mot för i december. Och det var så många som var så glada att jag blev alldeles lycklig. Som brukligt när det är glada och jympasugna motionärer, så slet jag så att jag svettades kopiösa mängder och knappt kunde andas. Jag trodde inte att det kunde bli bättre.

Men så idag. 104 glada jympisar i en hall som max tar 105 personer. Och vilket drag det var! Tack tack tack du ordinarie ledare som skulle åka skidor eller något för det här var en höjdarupplevelse. Och tack alla ni som var där! Ni gjorde hela min vår är jag nästa beredd att säga.

Så nu är jag jympalycklig men ryggen har pajat. Ska ringa sjukgymnasten i morgon bitti, jag lovar, så att jag snabbt som blixten blir hel igen och kan leda toppenjympa med världens bästa motionärer.

Ikea-fredag

{ januari 5, 2008 @ 1:06 f m } · { Friskis, Ny lägenhet }
{ } · { Kommentarer (2) }

Den ultimata dagen att gå på Ikea är fredagar. Allra bäst är fredag vid sextiden, för då sitter alla barnfamiljer hemma och äter mysmiddag framför Bollibompa. Näst bäst är att vara ledig en fredag och ha hur mycket tid man vill till att kryssa mellan höggravida kvinns och fyraåriga pojkar som inte kan sluta sträva efter nya bulor i sina små pannor. Både smällpåtjockingar och bulungar finns det gott om av på Ikea. Det är väl boandehormonerna som slår till, och då måste fyraåringarna med.

I alla fall. Sambon och jag har ju som ni vet flyttat till ny lya för några månader sedan. Det är tur säger jag att vi har tre rum och kök, för då kan vi äta i matsalen, sova i sovrummet och umgås i vardagsrummet. I serverrummet kan man i dagsläget inte göra något alls. Ibland gör sambon ett försök att klämma sig in i rummet, mycket på grund av att hans dator är gömd där inne. För annars är det ett självmordsuppdrag. Kartonger från golv till tak, en isländsk sadel och diverse påsar med okänt innehåll. Mina tofflor har till exempel passat på att gömma sig därinne i flera månader.

Så fick vi av den kära modern med sambo ett presentkort på Ikea och här skulle handlas. Och jäklar vad vi handlade. Först ingenting i flera timmar. Så mycket ingenting att vi funderade på hur många paket servetter vi skulle behöva köpa för att bränna presentkortet. 50 paket kom vi fram till att det blev. 50 x 100 servetter = 5000 servetter = väldigt många middagar. Vi kom fram till att det både var oekonomiskt med tanke på vad alla middagarna skulle kosta och opraktiskt med tanke på det redan överfulla serverrummet. Plats för servetterna skulle vi ju inte direkt ha.

Men sen när vi närmade oss rean på julstrul och självplocket så fylldes vagnen oroväckande fort och slutresultatet hamnade på långt över presentkortets värde. Bara att langa fram kortet.

Men då när vi stod där i kön för att betala och inte hade den minsta brådska i världen hittade vi beviset för att … äh nu måste jag börja i en annan ända.

Det finns mycket fördomar i världen. Det finns mycket fördomar om Friskis. Det finns mycket fördomar om basjympan. Den största fördomen är att basjympan leds av tanter för tanter, till tantmusik och dessutom är tantjympa. Denna fördom är inte så rolig när man leder basjympa och är rädd att man börjar bli tant. Få tanter på passen dock med det är en annan historia. Jo så där i kön såg jag beviset för att fördomarna om basjympan spridit sig långt, ja ända till Ikea. De har till och med döpt en vara efter det!

En bastant?

Snabbt vände jag mig om för att se var medelbrudarna och intensivchicksen fanns men såg inga. Lite nöjd ändå – det måste ju innebära att bastanterna är liksom mer etablerade än de andra intensitetsgaljonsfigurerna… Jo nöjd! Sen att bastanterna fått namnge just en korg är inget jag ids värdera.

Och vi fick skjuts hem. Tack och lov för det. Nu monteras det och borras för fulla muggar. Ni som kommer hit får se resultatet. Häpnadsväckande, jag lovar!